Wayward Pines säsong 1

M. Night Shayamalan är en sådan där regissör vars filmer alla tycks älska att hata. Efter en imponerande och framgångsrik debut i form av utmärkta Sjätte sinnet har han gång på gång gjort sin publik mer än lovligt besviken med alla dessa sega, överspelande och – faktiskt – rätt löjliga övernaturliga thrillers han harklar ur sig. Efter de två senaste megaflopparna The Last Airbender och After Earth är han tillbaka i regissörsstolen, men nu endast för pilotavsnittet för den nya TV-serien Wayward Pines, en minst sagt snårig historia baserad på en boktrilogi av Blake Crouch.

s01e02_5

Ethan Burke (Matt Dillon) är en Secret Service-agent som har i uppdrag att hitta två kollegor som försvunnit under mystiska omständigheter. Under sitt sökande råkar han plötsligt och olustigt ut för en otäck bilolycka och vaknar upp i en sjukhussäng på ett ödsligt sjukhus i den lilla, stillsamma – och till synes idylliska – staden Wayward Pines där allt inte verkar stå rätt till. Invånarna agerar som om de vore hållna under någon slags ockupationsmakt, och var de än befinner sig finns det alltid någon som ser och hör allt de säger och gör. Ingen talar om det förflutna och ingen tycks kunna ta sig därifrån. Mysteriet kan börja! Längs färden gör serien ett antal rejäla tvärvändningar i handlingen, varav en del är rejält oväntade – andra något mer förutsägbara.

Wayward Pines har, lite slarvigt kan åtminstone jag tycka, jämförts med självaste Twin Peaks, då den friskt slänger ner ett gäng erkända filmgenrer i en mixer och trycker på knappen. Trams förstås – det finns som bekant bara en Twin Peaks – så pressa inte upp förhoppningarna för mycket. Dock är det svårt att inte låta sig trollbindas av den här märkliga kombinationen av kusligheter, kriminalmysterium, familjedrama och även lite annat. Den härligt urspårade humorn som kännetecknade ovan nämnda Twin Peaks finns det tyvärr dock alldeles för lite av (en maniskt glassätande sheriff räcker inte särskilt långt), men i övrigt är blandningen riktigt lyckad. Man fastnar nästan direkt i Wayward Pines och följer Burkes resa mot lösningen av mysteriet.

s01e06_48

Originell om än något fånig och stundtals förvirrande, så är Wayward Pines genomgående spännande, med stark framfart, välskrivna karaktärer och gjutet skådespeleri. Visst existerar några logiska luckor, viss besvärande dialog och en lätt skitnödig Matt Dillon, men han gör i överlag en bra och solid insats där hans karaktäristiska ögonbryn får arbeta i effektfull symbios med hans bekymrade panna. Han är också i riktigt bra sällskap med skådisar som Melissa Leo, Juliette Lewis, Carla Gugino, Hope Davis och alltid lika utmärkte Toby Jones, som alla ger oss den här stillsamma men obehagliga känslan av det finns en elefant i rummet som ingen vill prata om.

Serien tar dessutom en enorm vändning ungefär halvvägs, som åtminstone jag inte alls var beredd på. M. Night Shayamalan står främst som exekutiv producent till Wayward Pines, men hans närvaro märks av i serien då han har gjort något utav sitt signum att kräma in snygga twistar i sina verk, och här avslöjas en ny, obekväm sanning i nästan varje avsnitt för att sedan sparka omkull stolen helt. Det är djärvt och fungerar förvånansvärt bra, och jag hade inga problem alls att ta mig genom seriens tio avsnitt – även om jag hade vissa issues med i synnerhet vissa nytillkomna karaktärers agerande när dramat når sin upplösning, men den överhängande känslan är ändå klart positiv, när man sammanfattar serien och dess beståndsdelar.

s01e05_172

DVD-utgåvan är förvisso solid, men också rätt anspråkslös. Stabil bild och ljud, men med alldeles för lite extramaterial – endast två korta, ytliga featurettes som förvisso är ganska intressanta, men man kunde ha producerat så mycket mer att bita i, då det garanterat är fler än jag som är nyfikna på tillkomsten av serien och bakom kulisserna-material. Snålt värre.

Visst finns det gliringar till såväl David Lynchs som Alfred Hitchcocks filmskapande i Wayward Pines, och de är väl genomförda med kompetenta skådisar och en stämningsfull miljö. Några skönhetsfel och slarv finns här och där, men det är en effektfull, spännande och djärv historia som välkommet sticker ut från övriga TV-utbudet. DVD-utgåvan kunde klart ha lämnat mer att önska i form av extramaterial, men annars ett originellt stycke mysterium som är värt att utforska.

M. Night Shayamalan är en sådan där regissör vars filmer alla tycks älska att hata. Efter en imponerande och framgångsrik debut i form av utmärkta Sjätte sinnet har han gång på gång gjort sin publik mer än lovligt besviken med alla dessa sega, överspelande och - faktiskt - rätt löjliga övernaturliga thrillers han harklar ur sig. Efter de två senaste megaflopparna The Last Airbender och After Earth är han tillbaka i regissörsstolen, men nu endast för pilotavsnittet för den nya TV-serien Wayward Pines, en minst sagt snårig historia baserad på en boktrilogi av Blake Crouch. Ethan Burke (Matt Dillon) är en Secret Service-agent som har i uppdrag att…

Review Overview

Betyg

80

About Claes Lindman

En film- och musikentusiast som strävar efter att vara så kreativ som möjligt. Gillar många filmskapare men kanske i synnerhet Stanley Kubrick, Robert Bresson och Aki Kaurismäki. Väljer vilken dag som helst Jan Svankmajers animationer framför allt tänkbar form av CGI. Är vidare helgalen i Twin Peaks och har en soft spot för skräckfilm i största allmänhet. Bästa filmskurken? Clarence Boddicker i Paul Verhoevens Robocop.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.