The World’s End

bild1

En krogrunda med grabbarna är inte helt fel. Man tar en öl på ett ställe och går vidare till nästa, inga konstigheter med det. Man går på toaletten och blir plötsligt attackerad av en kille i tonåren. Han faller och slår huvudet i pissoaren, huvudet ramlar av och blått ”blod” sprutar ut. Kvällen tycks inte sluta vidare bra…

Gary, Andy, Peter, Oliver och Steven är fem stycken barndomsvänner som hängde ihop och gjorde en massa bus, men har tappat kontakten efter alla dessa år. Efter ett AA-möte får Gary en flashback till tiden de haft tillsammans, och den mytomspunna ”The Golden Mile”, som innebär att de fem vännerna ska ta en barrunda, en öl på tolv pubar. Han samlar gänget en sista gång för att slutföra ”The Golden Mile” (vilket de aldrig tidigare har lyckats med). Gary (Simon Pegg – Star Trek Into Darkness) är inte som de andra. Han är kvar på exakt samma nivå som innan gänget splittrades. De övriga vännerna har vuxit upp, skaffat familj och har en lyckad karriär och är inte speciellt sugna på Gary’s påhitt, men följer med ändå. Kvällen börjar helt okej, men sedan visar det sig att det inte bara är de som har förändrats. Hela stan är förändrad och nu måste gänget slåss för sitt liv, samtidigt som de kämpar sig vidare mot den sista puben på listan, The World’s End.

bild4

Regissören Edgar Wright har återigen samlat Simon Pegg och Nick Frost i huvudrollen för att den här gången göra en Sci-fi rulle i högt tempo. Tidigare har vi sett Shaun of the Dead (zombies) och Hot Fuzz (poliser) som alla symboliseras av en Cornetto-smak. Olikt de uppföljare vi är vana att se i trilogier så är det i varje film olika typer av karaktärer och handlingar. Fotot är som tidigare filmer klockrent. Snabba inzoomningar och klipp. Sekvenserna från gängets ungdom har ett filter som gör scenerna föråldrade så man lätt uppfattar att det är historia. Behagligt foto och typiska Wright-Kameraåkningar.

bild3

Likt tidigare filmer i trilogin är The World’s End fylld av klyftiga skämt och gängets ”trademarks”, som Cornetto-glass, misslyckade hopp över staket, snabba klipp och naturligtvis duon Pegg och Frost. Sista delen är mer våldsam än tidigare och det fightas och slåss väldigt mycket. Och det är brutalt också. Utan att avslöja för mycket så handlar det om Aliens som successivt tar över jordens befolkning. De kan enklast liknas vid Hubotar från den svenska serien Äkta Människor. En exakt kopia av den mänskliga motsvarigheten och blått blod. Armar slits av, ben används som vapen och skallar krossas. Det är som sagt brutalt, men tack vare humor och att det inte är riktiga människor de slåss emot så fungerar det bra och koreografin fungerar bra för sammanhanget.

Jag gillar verkligen Shaun of the Dead och Hot Fuzz och har verkligen längtat efter denna. Jag hade höga förväntningar och blev inte besviken! Det kan vara en fördel, men inget måste, att se de första filmerna för att kunna förstå de ”running gags” som följer genom hela trilogin. Det roligaste skämtet är när en av huvudrollsinnehavarna ska ta sig över ett högt staket, men misslyckas med göra detta på ett smidigt sätt.

About Fredrik Nyström

Hälsing som blev skåning. Film har alltid varit ett stort intresse, likaså skriva. Ser det som faller mig in. Allt från ett tungt drama till sprängfylld action, via några sköna musikaler eller indie-filmer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.