The Haunting in Connecticut 2: Ghosts of Georgia

Plocka något annat från hyrfilmshyllan! Att koppla samman denna med The Haunting in Connecticut är ju egentligen jättekonstigt, något som undertiteln skriker rätt ut, då filmen utspelar sig i en helt annan delstat och inte har någonting med föregångaren att göra förutom genren. Inte nog med att logiken haltar titelmässigt, det är även väldigt meningslöst och tråkigt.

haunting-in-connecticut-2-trailer-12132012-163327Generisk amerikansk familj flyttar till ensligt beläget hus och drabbas av spöken. Naturligtvis är det den unga dottern som drabbas värst och eftersom mamman medicineras för någon form av psykisk åkomma blir det givetvis problem med trovärdigheten. Tydligen baserat på verkliga händelser under det tidiga 90-talet då filmen utspelar sig.

Föregångaren, vars släktskap med denna egentligen bara är marknadsföringsmässig, har jag vaga minnen av att ha sett. Det var något med en dörr med en frostad glasruta nere i ett rum i källaren. Uppenbarligen ingen film att lägga på minnet även om jag inte tror att jag tyckte den var direkt dålig. Att använda sig av lagom cyniska och krystade metoder att sälja in en film behöver inte nödvändigtvis irritera mig, men tyvärr var det nog nödvändigt för denna film att åka snålskjuts på någon annans framgångar, för det här är i grund och botten oerhört intetsägande. Förmodligen låg tankarna på att producera något att kränga som tv-film, men av okänd anledning hamnade den istället direkt i handeln, utan att passera bion.

Haunting-16Det börjar med att något som antingen är ett spöke, men mer troligt är ett resultat av mammans psykiska ohälsa uppenbarar sig i ett hörn. Sedan går filmen i ett spikrakt streck från den punkten in i mål, utan att bygga upp spänning, etablera karaktärer eller bjuda på en endaste oväntad krumbukt eller ögonbrynshöjande idé. Känslan är att man hela tiden har väldigt bråttom, utan att riktigt veta till vad och samtidigt väljer att gödsla med spöken så rikligt redan från start att man till slut börjar ta dem för givet. När skrämseleffekterna samtidigt saknar all form av timing, blir det ingen som helst skillnad på när ett spöke uppenbarar sig bakom en dörr eller när pappan i familjen kliver ut ur en bil. Inga egna idéer, ingenting nytt under solen och definitivt inget skickligt hantverk. Storyn som ligger till grund är visserligen föga upphetsande i sig, men det hade garanterat gått att göra en film som fungerade bättre än denna om man bara tagit sig lite tid med presentation istället för att stressa runt mellan helt misslyckade försök att skrämmas. Någonstans har man märkt hur trist resultatet visade sig bli och använde effekter i form av olika filter under redigeringen ganska desperat och helt utan att det räddar något.

I grunden ligger en historik om slavhandel, om försök att rädda slavar och om hur detta kunde få minst sagt tragiska slut. Att knyta an till den mörka delen av landets historia har varit en smart och väl fungerande del av amerikansk skräckfilm där skuldkänslor varit kärnan. Inte ens det lyckas man ta fasta på i The Haunting in Connecticut 2: Ghosts of Georgia, man har istället fullt upp med att åstadkomma noll och intet. Innan eftertexterna plockar man upp det faktum att den baseras på verkliga händelser och väljer att visa bilder på hur de verkliga personerna ser ut idag, vilket mest bara lockar till lite fniss från min sida. Att man sedan väljer att låta delar av filmen beröra det faktum att mamman i familjen medicinerar mot någon form av psykisk sjukdom som leder till hallucinationer känns ganska smaklöst. Det blir bara så sorgligt uppenbart att det hela egentligen bara handlat om hur hon hamnat i ett sjukdomsskov och dragit med sin 6-åriga dotter i detta, för att sedan valt att sälja historien för att tjäna en hacka. Nej, berättelsen fick mig inte att börja tvivla på mina övertygelser om hur världen är beskaffad, den fick mig bara att tycka synd om familjen.

_DSC2923.NEFFilmen får väl egentligen den behandling den förtjänar av Noble Entertainment. En släkstruken utgåva med lagom trött bildkvalitet och en textning där man i inledningen råkar röra till släktförhållandena i familjen. Jag ska bistå med att avhjälpa denna lilla miss: Joyce är syster till mamma Lisa, inte till pappa Andy.

About Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.