The Evil Dead (1981) + Evil Dead (2013)

Om man nu nödvändigtvis ska göra nya versioner av alla gamla skräckfilmer är det ganska sympatiskt att sedan släppa dem tillsammans på Blu-ray i en hyggligt prisvärd dubbelutgåva så att originalet får lite extra marknadsföring. Tyvärr måste den i det här fallet trängas med en extremt osympatisk remake.

The Evil Dead + Evil Dead

För den som vill slippa läsa en massa text och istället lyssna, rekommenderar jag för en genomgång av originaltrilogin att ni istället lyssnar på mitt gästspel i den eminenta podcasten Titta dom snackar. Vad gäller remaken kan ni antingen lyssna på hur Emil och Gustav sågar den eller när jag och min kompanjon Magnus gör detsamma i Vacancy. Naturligtvis tycker jag helst att ni ska lyssna på alla tre avsnitten och även läsa den här recensionen. Mina åsikter är dock exakt desamma här, bara lite mindre utförliga och med lite mindre norrländsk dialekt. Läs för all del även Emils biorecension av remaken.

The Evil Dead 01

The Evil Dead kom 1981 och är en av de där skräckfilmerna som för evigt ritade om kartan för genren och satte en helt ny standard. Grundstoryn om några ungdomar som åker till en stuga i skogen som sedan blir ansatt av mörkrets krafter har blivit en lika stark genrekonvention som att vampyrer förgörs av solljus. Det fanns en anledning till att The Cabin in the Woods hette precis det och samtidigt dissekerade hela genren. Karaktärerna spelade inte så stor roll och inte heller skådespelartalang, snygga effekter eller att det ens skulle behöva hända speciellt mycket. Allt handlade om vad de blev utsatta för och med vilket finess det genomfördes.

The Evil Dead 02

Sam Raimi, som nu senast skämde ut sig med Oz the Great and Powerful, slog igenom med dunder och brak tack vare The Evil Dead. Gjord med en obefintlig budget tillsammans med några kompisar och annat löst folk, krävdes det verkligen något extra för att synas i mediabruset. Genom massor med kärlek till genren, en sällan skådad skaparglädje och ett uppfinningsrikt bildspråk som kopierats oräkneligt antal gånger efteråt, hittade Raimi sitt signum. Hela filmen är fylld av kreativitet, oberoende om det är en spännande kameraåkning eller sättet på vilket de löst en effekt, kan jag inte kan sluta le. Konceptet är avskalat och enkelt, men ändå sjukt effektivt. Ibland skrattar jag åt hur absurt något är, för att i nästa stund känna obehag över att de faktiskt sitter fast i den där stugan omgivna av någon slags obeskrivlig ondska.

The Evil Dead 03

Även sättet filmen hanterar hela begreppet med ondska är snyggt. De numera klassiska åkningarna genom skogen som med dödsförakt kastar sig mot den skraltiga stugan, är inget annat än filmkonst. Man vet att de stackars ungdomarna inte kan värja sig, att ondskan kommer att sippra in mellan brädorna, även om de försöker stänga dörren så fort som möjligt. Sedan kommer den att tvinga sig på någon av dem och styrka den som en lite marionettdocka. Just känslan av att det är så hopplöst och oberäkneligt kryper sig verkligen på. Att Raimi råkade ha en kompis vid namn Bruce Campbell (som ni även kan se i My Name Is Bruce) som gärna kunde tänka sig att fuska lite som skådespelare visade sig ju också vara en lyckträff.

The Evil Dead 04

När det så blev dags för en nyinspelning drygt 30 år senare anställdes Fede Alvarez som gjort sig känd för några kortfilmer på youtube. Han lovade vitt och brett att det skulle bli en remake som respekterade originalet, som förlitade sig på praktiska effekter och som dessutom skulle vara sjukt obehaglig. Redan i inledningen krånglar han – eller kanske den klåpare som blev satt att skriva manus – till det i onödan, genom en sekvens före förtexterna som inte alls hör hemma i Evil Dead-universumet. Tyvärr visar det sig bli en brant nedförsbacke efter det, om man bortser från titelskylten med tillhörande musik som jag ändå tycker har sin brutala charm.

Evil Dead 02

I övrigt håller man sig till grundkonceptet med ungdomar i en stuga i skogen med en ondska utanför som vill förgöra dom. Karaktärerna får lite mer bakgrund, någon är en missbrukare som försöker bli ren och någon annan har ångest över att inte ha tagit hand om sin döende mor. Trots sådana försök lyckas man göra dem betydligt mindre intressanta än sina föregångare i originalet. Jag blir nästan irriterad över hur tråkig en karaktär är, får sedan upp hoppet om att de tänkt göra någon form av lurigt huvudpersonsbyte, men inser sedan att det faktiskt bara är någon som tagits med för att bli slaktad.

Evil Dead 03

Istället för att skapa en känsla av klaustrofobi eller hopplöshet inför en ogreppbar och obeveklig ondska, ligger fokus till hundra procent på att leverera äckel. Någon karvar sig i ansiktet med en glasbit och någon annan sågar av sig en kroppsdel. Blodet sprutar och karaktärerna skriker, samtidigt som allting är ett stillastående dödläge. Hela remaken påminner mig om när man råkade köra fast med symaskinen i slöjden och den våldsamt står och stampar på samma ställe medan trådhärvan bara växer. Fast här kanske man då även råkat få in tumvecket under nålen och förfärat bara låter den fortsätta lemlästa. Det finns ingen finess, ingen tanke utan bara litervis med blod. Jag bryr mig inte det minsta om någon klarar sig eller vad som ska hända härnäst. Jag vill bara sluta titta på den aldrig sinande strömmen av operationsscener. Visst, de är säkert realistiska, det vet jag ingenting om, men de är samtidigt sjukt tråkiga att utsättas för.

Evil Dead 04

Desperat försöker jag hitta sätt att få filmen bättre. Jag fantiserar om att drogerna de kastar bort i en brunn ska ha nått deras vatten och att allt egentligen visar sig vara någon form av haschpyskos, men tydligen inte. Den bara mal på. Mot slutet blir det en slutuppgörelse där det bokstavligt talat börjar regna blod och där hittar jag trots allt en liten idé jag tycker om, speciellt med tanke på att det uppenbarligen är något som gjorts med ofantliga mängder teaterblod. När sedan den obligatoriska motorsågen kommer i i handlingen får vi en snygg bild på filmens hjälte som går loss med den. Blinka för guds skull inte, för då missar du den och därmed den förmodligen enskilt största anledningen att utsätta sig för dessa 90 plågsamma minuter.

Evil Dead 05

Betyget blir någon form av kompromiss och ingen matematiskt uträknad sådan. Originalet skulle landa på en stadig 4:a medan remaken är en solklar 1:a, vilket ju skulle kunna generera ett genomsnittsbetyg på 2,5. Samtidigt känner jag inte att jag vill ge ett så pass lågt betyg och dra The Evil Dead i smutsen mer än vad som redan görs, så jag puttar upp det ett halvt steg. Ska man köpa originalet på Blu-ray kan man lika gärna nöja sig med en enkelutgåva, men då denna inte är speciellt mycket dyrare och producenterna antytt att det i framtiden kan bli så att ursprungstrilogin får smälta samman med remaken och dess eventuella uppföljare (eftersom de tydligen utspelas i samma universum), kan det ju finnas en poäng med att vara utrustad för det. Men nu tänker vi inte mer på den saken.

 

About Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

2 comments

  1. Ja, jag håller med om mycket du skriver. Mitt medelbetyg blir 3,5 filmfenixar eftersom originalet får en femma och remaken en tvåa. Tycker ändå att remaken hade några underhållande sekvenser men mestadels var den löjlig och tråkig, det fanns ingen charm med den eller vad man ska säga. Sterilt våld utan själ.

  2. Hoppsan där..Jag som har den nya som en av årets höjdpunkter, jag älskade remaken, faktiskt bättre än originalet..Gillar den kalla och grymma våldet, tyckte även skådespelarna var riktigt bra och hela atmosfären var så rätt som det kan bli..Min enda fullpoängare i år..

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.