The Endless

Det är ett enormt arbete och en passion utan dess like bakom den här filmen. Justin Benson har nämligen inte bara skrivit manuset utan även regisserat den tillsammans med Aaron Moorhead vilka dessutom spelar de två tillsammans huvudrollerna i sin skapelse. Som om inte det vore imponerande nog så har de agerat producenter, redigrare och filmfotograf.

Deras är en berättelse om filmskapande som låter väldigt lik den ökända filmen The Room, en berättelse som så småningom blev en egen film, nämligen The Distaster Artist. Men till skillnad från The Room som jag älskar för att den är ”lite speciell” så älskar jag The Endless eftersom den är fantastiskt speciell. Jag är inte bara rejält överraskad, om än förstummad, av duons dedikerade arbete utan jag är även fullkomligt hänförd av slutresultatet av deras skapande. The Endless är ändlös filmmagi.

Justin och Aaron spelar två bröder, med samma namn som de själva, som lyckades fly från en självmordssekt de vuxit upp i. De två må vara av samma kött och blod men de är väldigt olika. Justin är beskyddande över sin lillebror Aaron, och han försöker göra deras nya liv tillsammans så bra som möjligt. Det är dock en svår omställning på grund av omständigheterna kring deras bakgrund. Aaron, som är något känsligare än den hårdare Justin, är uttråkad av den nya rutinen och saknar det livet han hade förut. Det liv som han inte alls tyckte var en som i en sekt så som hans storebror beskriver det.

Tillsammans är de båda villrådiga med hur de ska ta sig till för att bli lyckliga igen. En dag får de ett mystiskt paket hemskickat, det visar sig innehålla en hemvideo med ett meddelande från en av medlemmarna i sekten. Men är det verkligen en sekt? Oavsett vilket så känner de båda att de måste tillbaka, om så bara för en dag. För att få ett avslut, eller kanske vad som behövs till början på något nytt. Väl där känner Justin att något inte är som det ska, självklart, men kanske inte av samma anledningar som han trott.

Precis som alla sina släktingar i indiefilminustrin så skiljer sig den här filmen från en stor filmproduktion, a’la Hollywood, med vad de har i sin budget. Det märks bland annat i somliga av deras specialeffekter. I en av scenerna får vi till exempel se en brand som ser ungefär lika realistisk ut som fejkblod i en gammal skräckfilm. Men som vi vet så är det i slutändan inte storleken på plånboken som definierar en bra film, utan vad man väljer att investera i. Krutet har istället lagts på ställen där filmtittaren får mer utdelning. Brandens sparsamma effekter, trots att de är hämtade direkt ur en filmstuderandes första skolprojekt, stampas ut och faller i fullkomlig glömska.

Det andra och sista problemet jag har med filmen, som inte är lika lätt att vifta bort, är även det som det är bästa med den. The Endless har en lång rad av ess i rockärmen men lika ivriga som vi är att se nästa kort så är den lika ivrig att få visa upp dem. Kanske hade det varit bättre om den ruvade på sin hemlighet lite längre och avslutat med en stor final istället för att ge efter för strävan om att visa sina trick lite då och då under en längre period.

Det ska dock påpekas att dessa trick, utförda av Justin Benson och Aaron Moorhead, har träffat mig rakt i hjärtat. Genom nästan två timmar upplever jag nästan allt i färgspektrat av känslor. Såväl glädje och humor blandas med både förundran och rädsla. Det unika manuset är allt annat än förutsägbart och författarens framförande av rollen han själv skrivit är fullkomligt briljant. Tillsammans med Aaron så har dessa två filmskapare gjort något fantastiskt stort med små medel. De må ha flugit in i filmvärlden med en budgetbiljett men deras destination är inget annat än första klass.

The Endless släpptes på köpfilm 25 juni 2018.

Det är ett enormt arbete och en passion utan dess like bakom den här filmen. Justin Benson har nämligen inte bara skrivit manuset utan även regisserat den tillsammans med Aaron Moorhead vilka dessutom spelar de två tillsammans huvudrollerna i sin skapelse. Som om inte det vore imponerande nog så har de agerat producenter, redigrare och filmfotograf. Deras är en berättelse om filmskapande som låter väldigt lik den ökända filmen The Room, en berättelse som så småningom blev en egen film, nämligen The Distaster Artist. Men till skillnad från The Room som jag älskar för att den är ”lite speciell” så…

Review Overview

Betyg

90

About Nathalie Leth

Även om inget tycks kunna rubba hennes favoritfilm Definitely, Maybe från första platsen så är jakten ständigt igång efter nya filmupplevelser. Varesig det rör sig om en prasslig chipspåse och häftig thriller eller tio kilo choklad med det senaste romantiska dramat så kan man räkna med att Nathalie redan är på plats. Om filmen dessutom är gjord av Denis Villeneuve eller har Jake Gyllenhaal i någon av rollerna så finns det inget väder som stoppar henne från att se detta på bioduken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.