The Big Sleep (1978)

När jag startade projektet med Fredagens Film Noir trodde jag för mitt liv aldrig att jag skulle recensera en film regisserad av Michael Winner som en del av det. Definitivt inte en sådan som utspelar sig i England, trots en förlaga av Raymond Chandler. Nej, jag hade ingen som helst koll på att denna film existerade.

The Big Sleep 02

I mångt och mycket är det exakt samma berättelse som i The Big Sleep med Humphrey Bogart i huvudrollen. Philip Marlowe åtar sig uppdraget att undersöka utpressningen mot en av den rike General Sternwoods bortskämda döttrar. Det blir snabbt väldigt snårigt, när liken hopar sig och trådar löper iväg mot komprometterande fotografier, opålitliga nattklubbsägare och en hel hög med försmådda älskare. Samtidigt tvingas Marlowe värja sig mot närmanden från Sternwoods båda döttrar. Istället för att utspelas i 40-talets Los Angeles är handlingen förflyttad till 70-talets England.

The Big Sleep 01

Det är verkligen ingen dum rollista som Michael Winner (förmodligen mest känd för Death Wish och Death Wish II) samlat ihop. För det första har han förmått Robert Mitchum att reprisera sin roll från Farewell, My Lovely och därmed blir han även den första att spela Marlowe på vita duken mer än en gång. Han gör det dessutom med patos. Sedan har han även grävt upp en grånad och märkbart hämmad James Stewart, men varit generös nog att ge honom en roll där han antingen får sitta eller ligga. Att Stewart levde nästan 20 år till efter denna film spelades in känns märkligt med tanke på vilket skick han verkar vara i. I en mindre och härligt surmulen roll hittar vi Joan Collins medan alltid lika underbare Oliver Reed lyckas göra oväntat mycket med rollen som nattklubbsägaren Eddie Mars. Den mindre uppmärksammade skådespelartekniken att viska var tredje replik är om inte annat roande att titta på.

The Big Sleep 04

Det blir ungefär den vanliga röra som det brukar kunna bli när Winner håller i taktpinnen. Historien i The Big Sleep är inte enkel att orientera sig i och inte blir det lättare när en av 70-talets mest vimsiga och impulsstyrda regissörer tar sig an den. Han kämpar febrilt för att hålla ihop filmen och lyckas väl någonstans ändå hjälpligt, men utan att komma i närheten av att förmedla den tyngd som ändå finns gömd någonstans i berättelsen. Istället blir det lite tramsigt och samtidigt lite torrt, men den spretiga skådespelarensemblen lyckas ändå bra med att hålla mitt intresse uppe. Samtidigt finns det även något fascinerande över Marlowes krassa sätt att förhålla sig till sin omgivning och till de händelser han möter, något som Mitchum lyckas bra med nyansera i sitt skådespel.

The Big Sleep 06

De två versionerna av The Big Sleep kompletterar varandra ganska bra, även om båda i mitt tycke har svårt med den ganska knepiga intrigen. Denna version drar nytta av att vara gjord när produktionskoden inte längre fjättrade filmskaparna på samma sätt som 30 år tidigare. Här blöder folk, blir skjutna i huvudet och tillåts ha homosexuella relationer. På vissa sätt gör det Chandlers förlaga mer rättvisa, samtidigt som det känns lite bisarrt att se Marlowe, ärketypen av amerikansk privatdetektiv, klampa runt i ett väldigt brittiskt 70-tal. Jag är inte övertygad om att det är något positivt.

About Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.