That Obscure Object of Desire

Luis Buñuel började sin karriär med Den andalusiska hunden och avslutade den nästan 50 år senare med That Obscure Object of Desire. För att till ytan vara väldigt olika, är filmerna ändå oväntat lika. Åtminstone tematiskt sett.

obscure

Under en tågresa berättar en man, Mathieu, för sina medresenärer om sin turbulenta och destruktiva relation till en ung kvinna vid namn Conchita. Världen runt omkring förefaller vara i kaos, men allt som spelar någon roll är begäret och besattheten.

Precis som i Den andalusiska hunden så snålar Buñuel inte med att använda symboler. Jag hänger inte med på vad så många av dem egentligen representerar, exempelvis varför en man som bär på en jutesäck verkar vara något återkommande och säkert viktigt, men det gör heller inte så mycket. Att det, precis som i redan nämnda kortfilm, handlar om begär och en del andra känslor som kommer på köpet är ganska tydligt ändå. Det är inte frågan om någon drömlogik eller surrealistisk resa, utan filmen är en ganska rak berättelse om en kärleksaffär, kryddad med detaljer där vissa är obegripliga och andra geniala.

obscure2

Jag såg nyligen Alain Resnais L’année dernière à Marienbad, en knepig film där tid, tidsuppfattning och minnen spelar en betydligt större roll än någon av karaktärerna. Ungefär på samma sätt är det i That Obscure Object of Desire, fast med begäret eller den sexuella besattheten i centrum. Huvudpersonerna blir sekundära till tankar kring hur människor påverkas av, och agerar ut vissa känslor. Det här är inte alls lika hårdtuggat som Resnais film, men om man väljer att se på den på samma sätt blir det lättare att acceptera det ganska kyliga och distanserade sätt som Mathieu och Conchita presenteras. De som karaktärer är helt enkelt inte det viktigaste.

that-obscure-object-of-desire

För att understryka exakt hur enkelspårig och uppslukad Mathieu, tillsammans med hela filmen, blir av åtrån till Conchita, tas liten eller ingen notis av de märkliga terrordåd som pågår runtomkring dem. Ständiga attentat sker i bakgrunden och i tidningarna skrivs det om bombdåd riktade mot flygplan, men det får aldrig den huvudroll det egentligen skulle få i vilken annan film som helst. I de återkommande nyhetsrapporteringarna passar Buñuel även på att rikta in några lekfulla jabbar mot sin ärkefiende kyrkan, bland annat går en av terrororganisationerna under det smått fantastiska namnet ”Jesubarnets revolutionära grupp”.

00000ood02

Bland skådespelarna känner man igen Fernando Rey (ni vet han som genom ett misstag fick skurkrollen i The French Connection) i huvudrollen och han passar fint in som den besatte Mathieu. Jag involveras i de allmänmänskliga känslorna kring hur han inte, mot bättre vetande, kan sluta dras till en annan människa, men jag tycker samtidigt inte om honom som person för fem öre. Conchita spelas av två olika skådespelerskor, Ángela Molina och Carole Bouquet, som används växelvis för att lyfta fram olika aspekter av karaktärens personlighet. Först märkte jag inte bytena alls, men blev samtidigt lite förvirrad, sedan smälte det in och bidrog kanske till att göra henne än mindre som en riktig karaktär, utan snarare som en symbol för nästan manisk åtrå. Det låter kanske väldigt pretentiöst, men i sammanhanget av filmen känns det fullt logiskt och naturligt, även om man inte riktigt kan skaka av sig det gubbsjuka.

Angela Molina in That Obscure Object of Desire

Det här kom att bli Buñuels sista film. Han var 77 under inspelningarna och avled sex år senare. Till skillnad från många regissörer som tappar i skärpa och glöd med åren höll han fanan högt in i det sista. Hela 70-talet var fyllt av filmer som var minst lika bra som något annat han gjorde under sin karriär, exempelvis The Discreet Charm of the Bourgeoisie eller Tristana. Som slutpunkt för en fantastisk karriär är That Obscure Object of Desire definitivt värdig. En film som både är enkel och svårbegriplig, men som ändå inte ställer speciellt höga krav på tittaren. En film för filmälskaren, men minst lika mycket för mannen eller kvinnan på gatan.

 

About Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

One comment

  1. Mycket trevlig recension! Du gjorde mig bra nyfiken på denna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.