Filmfenix Filmrecensioner och mycket mer | Vi brinner för film Miniserie i sju delar som är väl värd ens tid. En på pappret rätt enkel historia om en formandet av en intellektuell slagskämpe som ensam ställs mot ett helt etablissemang.
Anya Taylor-Joy som imponerade stort i skräckfilmen ”The Vvitch” (se den!) häromåret träder här fram som Beth Harmon – från seriens början en föräldralös 9-årig tjej som hamnar på ett barnhem i 1950-talets USA där man för vana att dämpa barnens traumatiska minnen av bortgångna föräldrar med olämpligt starka lugnande tabletter. I den dåsiga institutionsdimman hittar hon av en slump till källaren. En lätt vresig vaktmästare sitter och stirrar koncentrerat på ett schackbräde, och hon blir genast som uppslukad av vad det hela går ut på.
Det är en sorglig historia om press och missbruk som rullar fram – beroendet av barnhemmets gröna jättepiller visade sig bara vara början – men också en historia om det stora i det lilla formatet, 64 rutor stor – och om att våga gå sin egen väg. Klassiskt upplägg, men det är ett BRA sådant. Om det görs rätt!
Om sanningen skall fram så är det lite av en skam att serien är baserad på en litterär förlaga – ty storyn är så fantastisk, så gripande, så otroligt spännande – att man önskar av varenda molekyl i ens kropp att det hela faktiskt hade hänt i verkligheten. Upptakten är märkbart starkare är avrundningen – sista avsnittet har såväl gripande som pajiga ögonblick (jag lämnar det så) – men på det stora hela mycket, mycket bra. Enbart schackduellerna i sig är en grandios uppvisning i filmhantverk av snofsigaste slag.
Schack, någon?
