My son, my son, what have ye done

1993386_origTvå av branschens mest excentriska veteraner; Werner Herzog och David Lynch samarbetar i en verklighetsbaserad skildring av ett slags gisslandrama.

Exakt hur inblandad David Lynch faktiskt varit ska jag inte uttala mig om. Han står som filmens ”Executive Producer” vilket egentligen inte behöver betyda annat än att han skickat ett mail med lyckönskningar till Werner Herzog, eller möjligtvis skjutit till lite slantar. I det här fallet får man mest känslan av att han lånat ut Grace Zabriskie. Hur som helst så är resultatet riktigt lyckat.

img000040015862820Handlingen kretsar kring ett gisslanddrama där Brad McCullum barrikaderat sig i ett hus efter att ha mördat sin mamma. Utanför samlas inte bara poliser, utan även närstående till den skyldige, som börjar berätta om vad som föranlett den tragiska händelsen. En bild av en mycket förvirrad man framträder.

Michael Shannon behöver inte längre presenteras ytterligare. I Willian Friedkins Bug spelar han maniskt paranoid nästan obehagligt övertygande och i Boardwalk Empire har han etablerat sig även inom tv samtidigt som han nog var den enda behållningen med Man of Steel. Här är han helt underbar och borde givetvis ha nominerats för en Oscar. Depressionen och förvirringen som växer fram i Shannons rolltolkning smittar hela filmen, tills man som tittare är minst lika desorienterad som Brad. Surrealistiskt, utan att kännas krystat eller ansträngt och hela tiden med ett krypande obehag trots att våldet hålls på behörigt avstånd.

My Son, My Son, What Have Ye Done movie image  Michael ShannonJag tyckte om Herzogs The Bad Lieutenant: Port of Call – New Orleans som han gjorde innan och My son, my son, what have ye done delar definitivt ett släktskap med den. Båda skulle ytligt kunna beskrivas som polisthrillers, men är samtidigt alldeles för underliga och en sådan etikett skulle förmodligen kännas missvisande. Denna är kanske mindre flippad och inte lika intensiv, men med en svart filt av depression över sig. Det känns som om de utspelas i samma värld, bara det att anslaget anpassats efter innehållet.

Dessutom dyker det upp en del underbart roliga inslag, där kultskådisar som Udo Kier och Brad Dourif får briljera lite. Även Willem Dafoe, som spelar polis, lyckas bjuda på lite dead pan-komik. Många scener och dialoger känns ganska lösryckta, som om de skrivits till en helt annat historia, men är så pass intressanta att de flyter bra in i filmen ändå. Repliken ”I cried in the laundry room for four years until they renovated it and used it for something else” är en av de bästa någonsin. Herzog är en rutinerad kuf som ror iland ett udda drama som detta med elegans. Synd att den passerat så omärkt förbi bara.

About Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.