Silver Fang

Under det senare 80-talet släpptes en rad tecknade serier från Japan här i Sverige, skapade av Toei Animation. En av dem var Silver Fang – eller Ginga: Nagareboshi Gin som den heter på japanska – en klassiker vilken en 80-talist som jag, aldrig någonsin skulle glömma.

Silver Fang 1

Redan som valp blir Silver vittne till att hans far, Riki blir dödad av den fruktade björnen Akakabuto. Björnen vägrar gå i ide under vintern på grund av en nervskada han fått några år tidigare, och sätter just nu skräck i det lilla samhälle i närheten som Silver och hans husse/partner Daisuke bor i. Serien följer sedan hur Silver utvecklas från en liten valp, till en modig hämndsökare.

När jag för första gången för 18 år sedan tittade på VHS-fodralet till Silver Fang förstod jag att detta inte skulle vara som annat tecknat jag sett. En pojke som spände sin pilbåge. En hund som visade sina tänder samt en otäck björn som dreglade. ”Disney – släng dig i väggen!” ungefär. Gissa om jag hade rätt – serien var både nedklippt, censurerad och dubbad när jag såg den för första gången som liten, men det förekom ändå mycket våld, svordomar och blod. Jag kände skräckblandad förtjusning inför detta – ungefär som att jag satt och såg på något som egentligen var för vuxna. Lite förbjudet liksom. Men ja – nog lyckades jag få mardrömmar alltid – antingen om den läskiga björnen Akakabuto eller den hemske gamle mannen (även känd som Farfar) som tränar Silver från början.

Silver Fang 2

Så nu, ca 18 år senare var det alltså dags att se serien igen – denna gång med vuxna ögon. Det första som fångar mitt öga är animationen så klart. Som i de flesta anime är det väldigt detaljrika bakgrunder med vackra miljöer, medan de talande karaktärerna – inte är så mycket att hurra för. Man fokuserar helt enkelt mer på självaste ansiktsuttrycken och känslorna karaktärerna visar, än hur de estetiskt ser ut. Det fuskas även en del med scener som används om och om igen samt att vissa klipp endast består av stillbilder. Men man får icke förglömma att serien är från 80-talet samt att det är dyrt att göra animerade serier. Det är en del av Toeis charm med just där här typen av animation och stör inte alls serien i helhet. Tvärtom anser jag att det bara gör den ännu mer minnesvärd.

Det andra jag anmärker på är karaktären Daisuke. Den 12-årige pojken som erkänner Silver från första början och blir hans bäste vän, husse och partner. Som liten trodde jag att det var han som var huvudkaraktären. Inte så konstigt, med tanke på att i de första avsnitten är det fokus på just honom samt att det är lättare att identifiera sig med människor än med djur. Det var även så pass många bortklippta scener i den svenska första-utgåvan att man hade glömt bort hur stor den verkliga huvudrollsinnehavaren, hundbjörnen Silver faktiskt är.

Silver Fang 3

Silver är en typisk shounen-hjälte (shounen = anime/manga som riktar sig till pojkar mellan 12-18 år) – modig och stark samt värdesätter vänskap och heder framför sitt eget liv. Det som dock skiljer Silver åt från andra anime-karaktärer är att han helt enkelt är – en hund. Om Silver hade varit människa hade hans karaktär varit FÖR perfekt. Redan som valp kan han nämligen besegra björnar, hoppa jättelångt och jättehögt samt springa utomjordiskt fort. Både människor, hundar och andra djur blir förundrade över alla hans talanger och erkänner honom snabbt som en bra medhjälpare eller en stark fiende. Men man blir aldrig irriterad över Silvers karaktär och han är anledningen till att man fortsätter titta. Och tur är det väl ändå, att det är Silver man får följa i stället för pojken, då Daisukes personlighet är smått frustrerande. Han är en högljudd, orealistisk 12-åring som utvecklas alldeles för lite som person, och man känner en lättnad när man vet att Daisuke inte kommer att synas i rutan på ett tag.

Under seriens gång får man träffa på en rad andra intressanta karaktärer och deras gemensamma kamp mot den onda björnen. När man tror att man har koll på hur varje avsnitt kommer att se ut, tvärbyter handlingen riktning och det är något nytt som händer. Det blir aldrig förutsägbart då vilken karaktär som helst kan försvinna och helt absurda situationer kan uppstå. Man vill alltid veta vad som skall hända härnäst och det tycker jag är ett bra betyg. Gillar man mycket action, äventyr och våld garanterar jag alltså att man inte blir besviken. Det andra som gör att serien är en självklar klassiker är hur äkta allt känns (trots orealistiska situationer). För oavsett om situationen är ledsam, glad, läskig eller fruktansvärt hemsk – känns den väldigt verklig, trots att det är animerat. Serien griper verkligen tag i en tack vare ansiktuttrycken, de detaljrika bakgrunderna och inte minst för den kraftfulla, tydliga musiken som representerar alla de känslor som förekommer i de olika scenerna.

Silver Fang 4

Silver Fang är för mig ett måste, oavsett om man är inbiten anime-fantast eller inte. Så tur är det nog att denna Special Edition-utgåva innehåller alla de bortklippta (blodiga och våldsamma) scenerna och att jag som vuxen äntligen får njuta av HELA serien dessutom på originalspråk – japanska, med god svensk nyöversatt text. Med det sagt så kommer jag definitivt att visa serien för mina barn. Dock först när de är tillräckligt gamla.

About Anna Kramer

Kvinna född 87 och bor i Skellefteå, Norrland. Huvudintressen är tv-spel, anime, manga, film och andra nördigheter man kan komma på. Så förutom när jag allmänt nördar jobbar jag, träffar familj och vänner, uppskattar god mat och spontanitet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.