Silent House

Remake av den spanska skräckfilmen La Casa Muda som kom 2010 som fick viss uppmärksamhet tack vare gimmicken med att förefalla vara filmad i en enda lång tagning. Eftersom Hollywood inte tror sin publik om att kunna läsa textning valde man att året därpå göra sin egen version.

Jag hade originalet liggandes hemma i något år utan att komma mig för att se den. Nu verkar jag ha förlorat den i en flytt eller lånat ut den till någon, så jag fick ta mig an denna remake utan någon direkt kunskap om förlagan. Lite trist kanske, men samtidigt slapp jag ju åtminstone veta hur det skulle sluta. Denna version har använt både berättelsen och konceptet med en enda lång tagning, men om den i övrigt är sin förlaga trogen ska jag inte uttala mig om.

Sarah, hennes pappa och hennes morbror ska sälja deras gamla sommarställe, men behöver göra en del reparationer först. När de slutade besöka det blev det bland lokala marodörer nämligen populärt att med jämna mellanrum slå sönder fönster och leva rövare där. Det visar sig snart att någon tycks ha helt andra planer och huset förvandlas snart till en fälla.

Om man kan acceptera den forcerade premissen med att lyckas bli instängd i ett gigantiskt sommarställe eftersom huvupersonerna själva spikat upp plywood för alla fönster innan de packat färdigt, samtidigt som man blundar för att illusionen av en enda lång tagning tvingar fram en hel del krystade bildlösningar, borde Silent House kunna landa någonstans i närheten av Ils. Den har inte alls samma skärpa och finess, men bygger mycket på smygande i hus med en lömsk inkräktare i skuggorna. Ibland blir det någorlunda spännande, men lika ofta lite lagom torftigt. Tyvärr spelar man dessutom ut ett trumfkort alldeles för tidigt mot slutet och misslyckas fullständigt med den absoluta finalen, men vägen dit fungerar ändå ganska bra.

Elizabeth Olsen var övertygande i Martha Marcy May Marlene och hon behöver inte skämmas för sin insats i Silent House. Hon är med i princip varenda bildruta, merparten av vilka hon ska se rädd ut i, men gör det med utstrålning och övertygelse. Att formatet med de konstruerade lösningarna för att dölja klipp ställer till det med personregin är ju snarare något regissörerna Laura Lau och Chris Kentis får ta på sig. De borde nog även övervägt att tigga sig till en bättre kamera eller skickligare ljussättare, för i det murriga och gråa mörkret inne i huset, blir det mesta suddigt, diffust eller fult. I de värsta stunderna ser det nästan ut som ett dassigt dataspel. Jag antar att man kan skylla det på låg budget och man har trots allt snott ihop en film som klarar av godkänt betyg, men som verkligen inte lämnar några bestående intryck utom möjligtvis Olsens insats.

About Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.