Sex i elden

sex i elden 04

Marilyn Monroe har man ju hört talas om: Happy Birthday Mr. President, Candle in the Wind med Elton John och en och annan nakenbild har väl också passerat min radar. Jag såg till och med I hetaste laget för drygt tio år sedan. Men jag har aldrig förstått fenomenet. I högen av filmer som Filmfenix ska recensera fanns en film med titeln Sex i elden som visade sig vara någonting annat än dansk gladporr. Originaltiteln är There’s No Business Like Show Business och det är en låt jag tycker om, så varför inte ge den där Monroe en chans?

Familjen Donahue är vaudevilleartister. I början av filmen kallar de sig kort och gott The Donahues, men det dröjer inte lång tid innan deras barn blivit vuxna och de måste kalla sig The Five Donahues. När yngste sonen Tim förälskar sig i Vicky (Monroe) och den äldste sonen vill bli präst uppstår problem.

sex i elden 05

Jag vet inte hur rätt det är att kalla Sex i elden för en musikal. Sångerna integreras inte i filmens story utan är sång- och dansnummer ur de fiktiva karaktärernas scenshower. Undantaget är när Donald O’Connor följt Monroe hem och han kör ett solonummer om kärlek. Låten föll mig inte alls i smaken, men jag blev väldigt imponerad över dansen som givetvis visas upp i långa tagningar. Teknisk briljans på alla sätt. Men förutom just det inslaget är Sex i elden lika mycket musikal som Walk The Line. Det är ganska roande och sjunker in utan motstånd. Produktionen har helt klart lagt ner störst jobb på musikalnumren och pliktskyldigt knutit ihop dem med ett banalt manus vars enda syfte är att skapa trivsel. Så länge Ethel Merman står i centrum är det lyckat. Henne känner jag igen från Mupparna och även om jag föredrar versionen av There’s No Business Like Show Business hon gör tillsammans med Kermit och de andra blir jag ändå glad när hon sjunger den i slutet av filmen och reprisen när hela ensemblen sjunger den är inget annat än magnifik. Pråligt är bara förnamnet.

sex i elden 02

Merman har en väldigt karaktäristisk röst som det är omöjligt att ta miste på. Hennes skådespeleri märker också ut sig, men inte på ett positivt sätt. Hennes blick söker sig mot fjärran där det troligen finns repliker hon kan läsa. Det kan också vara så att hon tror att det finns en teaterpublik bakom kameran som hon ska vända sig emot. Eftersom Marilyn Monroe har en ganska liten roll i filmen tänkte jag att Sex i elden var en av hennes tidiga filmer. En stor stjärna nöjer sig sällan med att spela andra fiol och hennes karaktär inte får något riktigt avslut. Men Monroe hade redan en karriär när Sex i elden hade premiär 1954. Jag tycker hon är pinsam att titta på. Hennes dansförmåga når inte upp till de övriga skådespelarnas och detta kompenserar hon genom att osa sex. Miley Cyrus är mer subtil än Monroe som kråmar sig igenom sin låtar och förvandlar allting hon rör vid till någonting sexuellt. Hennes skådespeleri är inte bättre. Hon röjer inte sina motiv en enda gång. Om skådespeleriet i Sex i elden är representativt för Marilyn Monroe och hon är så pass stor 60 år efter det att filmen hade premiär är det jämförbart med att Pamela Anderson om 50 år skulle vara ihågkommen för sitt skådespeleri och inte sina pinup-bilder.

sex i elden 03

Förutom de två musikalnumren jag redan nämnt finns det en utmärkande scen som verkligen var före sin tid. Den dyker upp tidigt i filmen när paret Donahues barn inte börjat uppträda än. Pojkarna är inskrivna på ett katolskt internat och när en präst kommer på dem med att försöka rymma en kväll skickar han in dem på sitt kontor. Prästen följer de små gossarna med blicken när de traskar in på hans kontor och den där blicken säger mer än tusen ord. Man ska kanske inte läsa in för mycket i det förväntansfulla leendet. Sex i elden hade mycket väl kunnat ha taglinen ”stora leenden, vita tänder”. Men i just den scenen landar det väldigt fel.

Marilyn Monroe har man ju hört talas om: Happy Birthday Mr. President, Candle in the Wind med Elton John och en och annan nakenbild har väl också passerat min radar. Jag såg till och med I hetaste laget för drygt tio år sedan. Men jag har aldrig förstått fenomenet. I högen av filmer som Filmfenix ska recensera fanns en film med titeln Sex i elden som visade sig vara någonting annat än dansk gladporr. Originaltiteln är There's No Business Like Show Business och det är en låt jag tycker om, så varför inte ge den där Monroe en chans? Familjen Donahue…

Review Overview

Betyg

40

About Mattias Berg

Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.