Quantum Break

Vi befinner oss i en mycket intressant tid just nu framför allt för gamers. För tre år sedan på E3, världens största spelmässa, utannonserade Microsoft och Sony sin konsoler för framtiden: Xbox One (som kom att bli kallad Xbone) och Playstation 4, samt den nya generationens spel som skulle revolutionera spelvärlden – så småningom. För det dröjer ju innan vi faktiskt får spela spelen… Åren har gått, vi har suktat och längtat och nu börjar äntligen spelen som presenterades för tre år sen att släppas. Ett av dem är det (för tillfället) Xbone exklusiva Quantum Break.

 

1

Fram till att jag såg innehåll från Quantum Break första gången för tre år sedan så har jag aldrig varit intresserad av att skaffa en Xbox-konsol. Vad fanns det att ogilla? Ett råsnyggt spel med läcker design utlovades. Likaså tidsresor. Bakom spelet står finska Remedy som gjort kultförklarade Max Payne och Alan Wake. Den här gången skulle de även ge sig på en ny transmedial genre: blanda spelupplevelsen med en filmad tv-serie vilken sades ändras och påverkas beroende på hur just du spelade spelet. Just då var detta som en dröm som gick i uppfyllelse. Så har åren gått och hypen lugnats på grund av att spelet skjutits upp ett antal gånger och att någon konkret gameplay har aldrig kunnat visas upp. Nu är det dock äntligen här och efter att ha nött spelet i tjugotal timmar så har jag nått min slutgiltiga dom: ett rungande… mäh.

Spelets protagonist är Jack Joye (spelad av Shawn Ashmore, känd som Iceman i de senaste X-man filmerna). En gammal vän från din hemstad, Paul Serene (Aidan Gillen, känd som Littlefinger från Game om Thrones) ber dig att hjälpa honom avsluta ett forskningsprojekt som involverar en tidsmaskin din bror (Dominic Mondaghan eller Merry från Sagan om ringen) också var med och skapade men inte avslutade på grund av oförklarade anledningar. Paul går in i tidsmaskinen, din bror dyker upp med en pistol i handen, soldater från något elakt corp. kommer inspringandes med maskingevär och börjar skjuta på allt. Maskinen sprängs, din vän Paul skickas hoppandes fram och tillbaka i tiden och har nu blivit en superskurk med superkrafter och du en superhjälte med superkrafter att styra tiden då ni båda exponerades av tidsmaskinens strålning. Härifrån fortsätter historien med dig som Jack i försök att ta reda på vad som har hänt och hur du kan förhindra det från att någonsin hända (det är ju trots allt tidsresor vi snackar om).

2

Spelet är uppdelat i akter och i slutet av varje akt tar du för en kort stund an rollen som superskurken Paul och får utifrån hans position ett av två val hur spelet ska fortsätta. Du får styra spelet från två håll: Jacks handlingar och hur de hanteras av den elaka korporationen. Jag tycker att det är en kul mekanik då du får sätta dig in i antagonistens hjärna och därifrån påverka utfallet av Jacks resa mot sanningen och tiden. Efter ditt val så spelas en tjugominuters episod av tv-serien Quantum Break upp där konsekvenserna av val du gjort visas upp. Visst är det spännande att undra hur det skulle ha varit om jag hade valt att gå den andra vägen. Problemet är bara att delarna med verkliga skådespelare känns futtiga och lite som en halvdan B-serie på reklamkanal valfri tisdageftermiddag. Jag sugs aldrig in i historien och bryr mig egentligen aldrig så mycket om valen jag gjort, för att i slutändan påverkar det bara nyintroducerade karaktärer som jag inte känner eller hunnit skapa någon form av relation till. Remedy hade lätt kunnat vara lite tuffare och låta de olika valen avgöra öden på de som vi känner och bryr oss om. Synd på en djärv grundidé.

Sedan till det som Quantum Break gör bra, i vissa fall väldigt bra. I grunden är spelet ett tredjepersons shooter med uppgraderingsbara krafter att på olika sätt manipulera tiden. Remedy har sedan länge skapat FPS spel och har en klar talang för det. Kontrollerna fungerar smidigt och användningen av krafterna är mer än en simpel gimmick. Det är både behövligt och tillfredsställande att kasta en tidsbubbla på en motståndare som stoppar upp allt inom en viss radie, peppra den bubblan med kulor för att sedan starta tiden igen och observera hur dina kulor skapar kaos. Det är inte alltid helt logiskt varför du dödar så otroligt många människor men i ett spel som handlar om tidsresor så förväntar jag mig inte full logik.

3

Sen är Quantum Break otroligt snyggt. Efter att ha blivit besviken på många spel som på diverse spelkonvent visats upp som supersnygga men efter att ha lanserats till konsol bara varit mediokra så är det tacksamt att se ett företag som faktiskt inte ruckar på grafiken utan håller de förväntningarna som utlovades när det visades upp tre år sedan. Däremot så är det ibland lite väl obehagligt snyggt eller uncanny valley på karaktärerna spelade av skådespelare som vi känner så väl från Hollywood.

Jag tror att spelet hade mått bra av att ha ett gäng riktigt bra manusförfattare eller dramaturger att bearbeta manuset innan de skapade spelet. Någon som varit med under processen för att påpeka hålen och bristerna. Hjälpa till med att vässa dialogerna någon grad. Kanske tog pengarna slut då de skulle betala alla Hollywoodkändisar. Kanske hade spelet mått ännu bättre av att inte ha kända skådespelare. Kanske hade spelet mått bäst av att skippa tv-seriedelen helt.

Så vad är Quantum Break i slutändan? Jo, ett underhållande, smått förvirrande spel som är bra på många av sina delar men inte jättebra på någon. Samtidigt är ett spel från ett spelföretag som försöker sig på att omdefiniera spelgenren till någonting mer än ”bara spel” och jag tycker att det ska de ha tummen upp för och hoppas att de fortsätter tänka utanför ramarna. Friskt vågat, typ hälften vunnet.

Vi befinner oss i en mycket intressant tid just nu framför allt för gamers. För tre år sedan på E3, världens största spelmässa, utannonserade Microsoft och Sony sin konsoler för framtiden: Xbox One (som kom att bli kallad Xbone) och Playstation 4, samt den nya generationens spel som skulle revolutionera spelvärlden - så småningom. För det dröjer ju innan vi faktiskt får spela spelen... Åren har gått, vi har suktat och längtat och nu börjar äntligen spelen som presenterades för tre år sen att släppas. Ett av dem är det (för tillfället) Xbone exklusiva Quantum Break.   Fram till att jag…

Review Overview

Betyg

60

About Stefan Stanisic

En film-, scenkonst- och spelnörd som bor i Malmö. Jobbar som film och teaterregissör och har tillbringat otaliga sömnlösa nätter med att försöka klara av det omöjliga uppdraget att se alla världens filmer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.