Nidhogg 2 (Switch)

För ett par år sedan släpptes det minst sagt udda spelet ”Nidhogg” och blev nästan lika fort kultförklarat i hela världen. Tanken var så simpel men så briljant: du och din motspelare fäktas till döds i stora 2D plattformsbanor. Karaktärerna var stilrena, enfärgade och pixliga streckgubbar med banor vars urtjusiga retrodesign var en underbar nostalgitripp. Nu har uppföljaren släppts till Nintendos bärbara konsol och även om det är fin så håller det tyvärr inte ettans mått.

Det positiva är att Nidhogg 2 har bevarat de viktigaste delarna från ettan, striderna. I det stora hela är Nidhogg 2 fortfarande ett knivskarpt och fingertoppskänsligt stridsspel. De kaotiska duellerna som uppstår när du om din motspelare tar er ann spelet är fortfarande en fröjd och många timmar kan slukas här.

Tyvärr är den tjusiga retrografiken och karaktärsmodellerna från första spelet utbytta till förmån för groteska, tecknade modeller som enligt min mening inte bara är fula utan även plottriga att spela som. Jag upplever oftare här att jag stör mig på animationerna istället för att ha kul med de som jag hade i det första spelet. En positiv sak kan dock sägas och det är att designen på bakgrundsbilderna kan med jämna mellanrum vara rätt tjusiga.

En till nyhet är att det har lagts till en rad nya vapen (utöver svärdet som bara fanns i etten) som din karaktär kan få när den respawnar. Nu kan du till exempel spela med bastardsvärdet som är slöare men kan slå bort din motståndares mindre vapen. Eller så kan du använda dig av knivarna som är kortare än svärdet men lite snabbare och perfekta att kastas. Den sista nyheten är pilbågen som… jag inte har förstått mig på än men den har säkert sin charm. Denna nyhet tillför en rolig sten-sax-påse variation i spelet som första inte hade och kanske den bästa uppgraderingen.

Men i slutändan så är Nidhogg 2s största charm och underhållning när båda spelarna spelar så som det ursprungligen var tänkt: svärdsdueller och det gör Nidhogg 2 galant. Så även om min besvikelse för den strikt fulare grafiken och tråkigare animationerna så kan jag inte klaga på att jag har tråkigt när jag spelar Nidhogg 2. Sanningen är så långt ifrån, jag har nämligen väldigt, väldigt kul. Och att ha med sig spelet på min Nintendo Switch med möjlighet att ta fram det under en kafferast och duellera loss med vänner ger den en extra guldstjärna. Så spela, duellera och glömt inte att ettan finns också.

För ett par år sedan släpptes det minst sagt udda spelet "Nidhogg" och blev nästan lika fort kultförklarat i hela världen. Tanken var så simpel men så briljant: du och din motspelare fäktas till döds i stora 2D plattformsbanor. Karaktärerna var stilrena, enfärgade och pixliga streckgubbar med banor vars urtjusiga retrodesign var en underbar nostalgitripp. Nu har uppföljaren släppts till Nintendos bärbara konsol och även om det är fin så håller det tyvärr inte ettans mått. Det positiva är att Nidhogg 2 har bevarat de viktigaste delarna från ettan, striderna. I det stora hela är Nidhogg 2 fortfarande ett knivskarpt…

Review Overview

Betyg

70

About Stefan Stanisic

En film-, scenkonst- och spelnörd som bor i Malmö. Jobbar som film och teaterregissör och har tillbringat otaliga sömnlösa nätter med att försöka klara av det omöjliga uppdraget att se alla världens filmer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.