Filmfenix Filmrecensioner och mycket mer | Vi brinner för film 
Andra världskriget i matinétappning regisserad av George Clooney och med Clooney själv som ledare för gruppen hjältar gestaltade av en celeber lista skådespelare. En given succé eller?
The Monuments Men får mig att tänka på Oceans Eleven blandat med Kellys hjältar, men inte på ett bra sätt tyvärr. Gruppen består av amerikanska konst- och arkitekturexperter som i slutskedet av kriget ger sig ut för att leta upp konstskatter som nazisterna lagt beslag på. Hitler planerade ett gigantiskt Führermuseum i sin födelsestad Linz och konstskatterna skulle fylla detta. The Monuments Men fick uppdraget att rädda och återgälda dessa konstskatter till sina rättmätiga ägare.
Rollistan är fylld med män sånär som på Cate Blanchett som gestaltar den franska museikvinnan Claire Simon som är engagerad i motståndsrörelsen. Hennes karaktär är den enda som faktiskt visar att det pågår ett kring runtomkring. Clooneys hjältar uppför sig snarare som ett gäng skattletare och ackompanjeras av Alexandre Deplats glättiga musik som ger intrycket av matiné från 50-talet.
Filmen baseras på en bok som handlar om de verkliga Monuments men som utförde det hedervärda arbetet att rädda miljontals kulturskatter. Tyvärr reduceras deras uppoffringar till en hjältehistoria där summeringen är att USA = bra – Tyskland = dåligt. Hur kunde nazisterna göra något så dumt? Nu kommer förälder USA och räddar kulturarvet från de outvecklade européerna som bara bombar sönder saker. Kanske lite tillspetsat, men det är det som antyds vid mer än ett tillfälle i filmen.
Hela filmen är en enda stor gigantisk typecasting där Bill Murray, John Goodman, Bob Balaban och inte att förglömma Matt Damon spelar exakt den karaktär som förväntas av dem. Det är lite småcharmigt när Balaban och Murray munhuggs. Det är trivsamt till och med när någon i gruppen blir dödade, som det ska vara i ett fånigt matinéäventyr. Alla är givetvis väldigt kompetenta och tekniskt är filmen oantastligt felfri, men ack så slätstruken och dammig.
Under eftertexterna till The Monuments Men får vi stillbilder från de verkliga Monuments Men, vilka var betydligt fler än sju stycken. Det slår mig att Clooney missar att det finns en intressant historia att berätta om dessa kvinnor och män.
