Ljusår

ljusar3

Man kan tycka att ljusår borde vara en tidsrymd. Normalt är det ett längdmått som motsvarar exakt den längd som ljuset färdas på ett år i vakuum. Inte speciellt komplicerat eftersom ljusets hastighet i vakuum är en konstant. 299 792 458 m/s är ljusets hastighet i vakuum. Detta är ofantligt snabbt. Men exakt vad ett ljusår är lite mer komplicerat eftersom vi inte är helt överrens om vad ett år är. Hur som helst är det en väldigt lång sträcka med mänskliga mått mätt. Det blir cirka 9500000000000000 kilometer. Vår galax Vintergatan är i runda slängar 100000 ljusår i diameter. Filmen Ljusår håller sig inom betydligt snävare ramar. Här är en trädgårdstomt i Skåne hela den värld som finns och hela den värld som betyder något alls.

ljusar2

Ljusår utspelar sig under ett år i en skånsk trädgård. Vi får följa invånarna i trädgården och se hur de och grönskan varierar från sådd till skörd.

Det var den tråkiga och torra, men korrekta beskrivningen av Mikael Kristerssons film Ljusår. Och som om detta inte skulle räcka som avskräckande manöver är filmen dessutom helt utan dialog. Filmen är alltså inspelad på samma plats, utan dialog och förmodligen utan manus. Huvudpersonerna är inte tränade skådespelare, de är inte ens dresserade.. I en scen kan man dessutom i speglingen från en glasruta se kameramannen. Borde vi ställa oss på barrikaderna och ropa ”Fiasko! Gå hem. Gör om. Gör rätt!” ?

ljusar1

Nej. Definitivt inte. Tvärtom! Detta är 100 minuter av total inlevelse. Det som gör filmen så lockande är att i stort sett allt som visas är något du själv skulle kunna se i din trädgård eller något som själv varit med om. Det är vardagshändelserna som man oftast inte hinner se eller inte upptäcker på grund av all den vardagsstress och teknologi som tyst men säkert invaderat våra liv. Som när en geting flyger in i spindelnätet och spindeln snabbt spinner in den i en spindelvävskokong. Fast och dödsdömd sitter den annars så kaxiga giftstekeln där. I några scener innan har vi redan fått se spindeln omsorgsfullt väva upp sitt diaboliska fångstmedel i sakta mak, med solens strålar smekande och gnistrande i den klibbiga nygjorda tråden. En annan flitig gäst finns i filmen. Om det hade varit en storfilm från Hollywood hade namnet förmodligen stått med stora bokstäver på fodralet ”featuring Talgoxen, känd från flera prisbelönta trädgårdar”. Egentligen är det inte en utan två talgoxar troligen av olika kön, men eftersom de för mitt otränade öga är synnerligen lika finner jag för gott att benämna fåglarna för det lite slarviga och generiska ”talgoxen”. De hittar först ett boställe, boar in sig, får ägg, ruvar, får ungar som sedermera är redo att lämna boet. Detta får vi givetvis inte följa i en sekvens utan det sprids ut under en tidsrymd som skulle kunna vara en säsong. Precis när jag funderar vad som händer om en av ungarna dör börjar mamman (eller pappan) att böka om i boet för att ta upp en död unge. Inget dramatiskt alls trots det hjärtslitande som ett dött barn skulle betyda för en människa. Den döda ungen kan inte vara kvar i boet och måste bort innan den drar åt sig något rovgirigt djur eller något annat som man inte vill ha i boet. I en scen får vi betrakta något som borde få upplevelsen av att titta på färg som torkar att verka spännande, men Kristersson lyckas även i denna scen som enbart visar en istapp som smälter fånga själva essensen av att nu skiftar det från vinter till vår. Som förhäxad betraktar jag droppe efter droppe rinna ner för istappen. Inte ett ord behöver sägas för långt inne i märgen vet jag att vintern nu börjar tappa sitt grepp och att våren åter som så många gånger förr håller på att besegra kung Bore för denna gång.

Den kanske största finessen med denna film är just att den saknar berättarröst. Under årtionden har vi blivit matade med naturprogram efter naturprogram där en berättarröst berättat för oss vad som sker på bilden. Vi är nog en hel generation som tror att Arne Weises röst existerar naturligt på Afrikas savanner och lever i symbios med djur- och växtlivet där. Bara rösten inte Arne själv, han skulle kännas malplacerad. Han skulle inte passa in helt enkelt. Här saknas berättarrösten helt. Du är ensam med den människonära naturen och det är du som med hjälp av filmens bildspråk som får skapa dig ett alldeles eget berättarspår i huvudet. Det hela förstärks av att det finns människor med i periferin. Alltid som statister och oftast är de nog egentligen helt omedvetna om att de är där i bild, i en film som handlar om en skånsk trädgård. Ibland är det bara ljudet som skvallrar om att de finns där. En berättarröst hade förvandlat denna film till en halvmedioker naturfilm.

Filmen utspelar sig under ett år, men Mikael Kristersson höll på betydligt längre för att få ihop allt material. Enligt egen utsaga har filmen tagit 20 år att sammanställa. När man tittar på den känns den som om den utspelar sig under ett år där vintern får stå tillbaka lite för de övriga årstiderna.

En fullkomligt fantastisk skildring av vardagen. Ingen dialog och de människor som råkar vara med är bara folk som råkat vara i kamerans blickfång. Jag skulle vilja klassa den film som ett meditativt inslag i vardagslivet. Det är bara att slå sig ner och titta. Funderingarna kommer garanterat att komma i skallen. Och surfplattan den kan gott ligga på laddning de 100 minuter som detta tar.

Man kan tycka att ljusår borde vara en tidsrymd. Normalt är det ett längdmått som motsvarar exakt den längd som ljuset färdas på ett år i vakuum. Inte speciellt komplicerat eftersom ljusets hastighet i vakuum är en konstant. 299 792 458 m/s är ljusets hastighet i vakuum. Detta är ofantligt snabbt. Men exakt vad ett ljusår är lite mer komplicerat eftersom vi inte är helt överrens om vad ett år är. Hur som helst är det en väldigt lång sträcka med mänskliga mått mätt. Det blir cirka 9500000000000000 kilometer. Vår galax Vintergatan är i runda slängar 100000 ljusår i diameter.…

Review Overview

Betyg

90

About Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.