Life Is Strange

En storm är på väg mot den lilla staden Arcadia Bay i Oregon och inom fem dagar kommer hela staden vara ödelagd. Vad som gör det värre är att den 18-åriga high school-senioren Max Caulfield är den enda som vet om det. Under en turbulent incident som nästan utvecklas till en skolskjutning märker Max att hon plötsligt har begåvats med förmågan att spola tillbaka tiden. Att rädda den jämnåriga tjejens liv blir ett första uppdrag för den nyblivna superhjälten och det är startskottet för hennes nya liv. Ett nytt, konstigt liv. 

maxresdefault

Den Paris-baserade studion Dontnod Entertainment hade bara 2013-års actionäventyr Remember Me i bagaget när de gav sig in i den episod-uppdelade äventyrsspelsgenren som sedan länge har dominerats av Telltale Games. Telltales signum har sedan The Walking Dead varit riktigt storytunga spel som är långt mer fokuserade på just berättandet än gameplay och storslagna setpieces. Att någon annan aktör skulle kunna ta sig an detta uppdrag lika bra som dem var det nog få som trodde i januari 2015. Nu, nästan exakt ett år efter att första avsnittet av Life is Strange släpptes, vet vi att Dontnods senaste alster tangerar Walking Dead på snackismätaren. Men vad är det då som gör spelet så speciellt?

fab70679ccb383fb32f50458b077ec391b5d2dc2

Det ligger en märkbar Twin Peaksk aura över Arcadia Bay. Bakom småstadsfasaderna döljer sig oro för försvunna vänner och svärtade tonårssjälar. Den kommande stormens överhängande hot gör alltid sig påmind för den ängsliga Max. Hennes nyfunna krafter sätter henne snabbt i ett antal olika obekväma sitsar och de kommande fem dagarna blir en febril jakt efter lösningar på problem som ständigt tycks vara precis utom räckhåll. Tillsammans med sin bästa barndomsvän, Chloe, hamnar hon, i jakten på sanningen, gång på gång i situationer som utan Max förmåga hade lett direkt till deras undergång. Spelet är i stort sett ett klassiskt äventyrsspel à la 90-talets bästa men, liksom Telltales berättelser, utan de vansinniga gåtorna. Max letar sig runt i olika miljöer i jakten på ledtrådar som ska leda dem framåt i jakten på den försvunna studenten och med hjälp av sin förmåga kan hon lätt pressa ur all nödvändig information ur en person. Medan hon pratar med sina skolkamrater om händelserna kan hon få en ledtråd som, om hon spolar tillbaka tiden och börjar om konversationen, innebär helt nya infallsvinklar. Pusseldesign baserad på tidsbearbetning har varit en grej i många olika spel och ofta är det väldigt finurligt och finessrikt. Så även här. Det är ofta väldigt simpla och uppenbara lösningar på problemen som presenteras men de känns sällan repetitiva. Dock uppstår närmast Groundhog Day-lika scenarion när jag som spelare inte riktigt kopplat vad jag ska göra i en given situation, men känslan av att felet ligger hos mig, inte spelet, är nästan alltid där. I sitt sammanhang lyckas de alltid förmedla känslan av att jag verkligen för berättelsen framåt genom precis de här handlingarna. Utan mig hade hela Arcadia Bay uppenbarligen varit dödsdömt.

2793477-my+great+game+-+my+great+capture+-+2015-01-22+11-01-4216

Dialogerna är bra och skådespeleriet bär oftast upp dem till högsta önskade nivå men det är inte alltid fläckfritt. Manusförfattarnas tonårsdialoger känner jag sällan igen som något som verkar troligt att det skulle kunna sägas i en gymnasiekorridor och vissa skådespelare håller inte tillräckligt hög standard för att lyfta upplevelsen på samma sätt som Max och Chloe. Manuset i stort är dock i toppklass. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka ”Det här borde alla få erfara. Gör en tv-serie av det så att det inte bara är vi spelare som får njuta såhär gränslöst.”. Men det som ligger bakom spelets riktiga lågvattenmärken är allt som oftast den föråldrade grafiken. Det är långt ifrån ett fult spel, men med resurser som Quantic Dreams eller Ready at Dawns hade det här spelet helt klart varit en upplevelse i en klass för sig.

539136

Så nu, över ett år efter att Life is Strange tog spelvärlden med storm kan jag bara nicka instämmande med resterande kritikerkår. Det är ett skitbra spel för alla som gillar när storyn tillåts ta övertaget. Dontnod låter det vara en ovanligt styrd upplevelse i jämförelse med dagens öppna världar och även om dialogvalen kan vara fyllda med tyngd så negerar själva tidsmixtrandet det med besked. Men berättelsen om en konstig vecka i Max Caulfields liv kommer för alltid att finnas med mig.

En storm är på väg mot den lilla staden Arcadia Bay i Oregon och inom fem dagar kommer hela staden vara ödelagd. Vad som gör det värre är att den 18-åriga high school-senioren Max Caulfield är den enda som vet om det. Under en turbulent incident som nästan utvecklas till en skolskjutning märker Max att hon plötsligt har begåvats med förmågan att spola tillbaka tiden. Att rädda den jämnåriga tjejens liv blir ett första uppdrag för den nyblivna superhjälten och det är startskottet för hennes nya liv. Ett nytt, konstigt liv.  Den Paris-baserade studion Dontnod Entertainment hade bara 2013-års actionäventyr…

Review Overview

Betyg

90

About Gabriel Hector

Långhårig bagare från de småländska skogarna som allra helst befinner sig i den overklighet som kan intagas från soffans betryggande kuddar. Det kan röra sig om tv-spel, tv-serier, filmer eller kanske helt enkelt en påse overkligt goda chips.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.