Lars von Trier’s Europa Trilogy

”Vad gäller film är jag av den uppfattningen att man måste ha ena foten i det konventionella. Annars är det ointressant. Om man gör någonting som ser annorlunda ut eller har sin upprinnelse i periferin är man tvungen att låta några av filmens skikt vara traditionella standardskikt. […] Om man vill leda publiken bort från det konventionella kan man först ta deras händer genom att till exempel låta det berättande skiktet vara fullständigt traditionellt. Handlingen och intrigen blir ett banalt spår. Och när man väl har gjort det kan man visa nästan vad som helst.” – Lars von Trier, Geniet. Lars von Triers liv, filmer och fobier av Nils Thorsen.

Lars von Trier's Europa Trilogy 01

I denna DVD-box är Lars von Triers tidiga karriär dokumenterad. Förutom Europatrilogin återfinns här påskägg i form av två studentfilmer. Man kan se hur von Trier för varje film blir alltmer mån om att hans filmer ska ha en tydlig berättelse även om den kontrollerade estetiska formen fortfarande är den viktigaste ingrediensen i hans första trilogi. Det trygga och konventionella fick sin slutgiltiga positionering först i Riket och Breaking the Waves. Att trilogin utspelar sig i just Europa är inte det tydligaste draget i filmerna för mig. Det hade varit mer beskrivande att kalla trilogin för Idealisttrilogin eller Hypnostrilogin. Men innan jag tittar närmare på de filmerna ger jag hans studentfilmer ännu en chans.

europa01

Om man går in i extramaterialsmenyn på första disken (med The Element of Crime) och markerar bilden av Lars von Trier hittar man ett påskägg i form av studentfilmen Nocturne från 1980. Den är en pretentiös orgie i svåra bilder som jag inte förstår ett dugg av. Med mer god vilja än vad filmen förtjänar kan jag hitta någon form av berättelse om en isolerad kvinna som fasar för att världen utanför ska tränga sig in i hennes liv. Ändå har hon bokat en resa till Buenos Aires. När flyget ska avgå ser vi i stället en massa fåglar som flaxar iväg.

europa02

Den drygt åtta minuter långa filmen har förärats med ett kommentarspår där von Trier själv och klipparen Tómas Gislason skrattar sig igenom filmen. Vi får till och med några minuters outtakes från inspelningen av kommentarspåret. Nocturne var ett experiment som var starkt influerat av Andrej Tarkovskij och där klippen skulle ha en geometrisk logik. Tillsammans med fotografen Tom Elling var von Trier och Gislason provokatörerna på den danska filmskolan. De ville göra filmer som var en kontrast till den sociala medvetenhet som fanns i den danska filmbranchen och i stället göra konst för konstens egen skull. Lars von Trier skulle senare göra fantastiska filmer med sina ambitioner, men i Nocturne kan jag bara se en rad intressanta bilder utan något större sammanhang.

europa10

Såvitt jag kan förstå handar Befrielsesbilleder (1982) om en nazist som i slutet av andra världskriget gömmer sig med en grupp likasinnade i en bunker. De tar livet av sig en efter en. När det är vår ”hjälte” Leos tur är kulorna slut. Han blir utlockad i skogen av sin älskarinna som vänt kappan efter vinden och nu blivit antinazist. Jag tror det är det som händer i filmen. Det är svårt att veta säkert. Kanske min tolkning är färgad av von Triers uttalande i Cannes 2011 när han uttryckte sina sympatier med Hitler och att han kunde förstå hur Hitler kände sig när han satt gömd i sin bunker.

europa11

Precis som Nocturne är Befrielsesbilleder ett påskägg och det återfinns på andra disken (med Epidemic) och man hittar det i extramaterialsmenyn om man markerar ”Alka Seltzer”. Jag försökte se filmen när jag köpte boxen för en massa år sedan men stod inte ut och stängde av. Inte nog med att jag har svårt att förstå filmen från början utan bildkvaliteten är under all kritik. Fotot är rödtonat och mörkret gör det emellanåt väldigt svårt att se vad bilderna föreställer. Om man håller ut till slutet blir man belönad med ett betydligt vackrare gröntonat foto med en hel del långa tagningar som imponerar. Jag hade inte sett Tarkovkijs filmer när jag började se Befrielsesbilleder sist, men när jag ser den nu är det en väldigt genomskinlig referens. Då det är von Triers avgångsfilm från filmskolan är det helt i sin ordning. När man är ung får man sno från sina inspiratörer.

europa08

I långfilmsdebuten The Element of Crime från 1984 händer någonting intressant. Lars von Trier tar tillsammans med Gislason och Elling vara på bildspråket de utvecklat på filmskolan men skapar en berättelse runt bilderna som är relativt enkel att följa med i. För att få till en story runt bilderna tog von Trier hjälp av Niels Vørsel i manusarbetet. Detta måste ha gjort att filmen var lättare att marknadsföra eftersom man kan berätta att den handlar om en polis, Fisher, som reser hem till Europa efter att ha varit bosatt i Kairo i 13 år. Fisher har fått i uppdrag att lösa några flickmord. För att komma den misstänkte mördaren Harry Grey på spåren använder huvudkaraktären Fisher sig av sin gamla lärares metod ”Brottets element” som går ut på att han ska följa Greys fotspår och leva som honom.

europa09

Det låter väl som en ganska enkel story? Kanske på gränsen till för enkel och banal. Troligen hade det varit en helt bortglömd film om det inte varit för bilderna. Men det passar mig utmärkt att jag kan följa med i en handling samtidigt som jag njuter av bilderna. Det är ett undergångsdrabbat Europa som Fisher kommer hem till. Det mesta verkar översvämmat och djurkadaver kan både hänga från tak och ligga på stränderna. För att ta sig ner till polisstationens arkiv måste han klättra på ett rep och väl där står han och letar efter dokument med vatten upp till knäna. Det blir mer intressant att titta på filmen i och med alla konstigheter och gör att den känns väldigt tidlös. Den har åldrats väldigt väl och den hade lika gärna kunnat vara gjord 1994, 2004 eller bli gjord 2014 som 1984. Ljudupptagningen vittnar möjligen om att The Element of Crime har 30 år på nacken. Dialogen är ganska burkig och instängd.

europa06

Filmen tar sin början när Fisher kommer tillbaka till Kairo där han glömt bort vad som hänt under hans två månader i Europa. Under hypnos börjar han berätta om sitt polisarbete och det är denna hypnotiska berättlse som blir The Element of Crime. Hypnos verkar ha varit ett stort intresse för von Trier på 80-talet. Det återkom i Epidemic och i Europa gick han så långt som att bokstavligt talat försöka hypnotisera publiken i filmens inledning. I The Element of Crime finns även den von trierska idealisten som misslyckas. Det som är lite annorlunda är att här även finns en idealist som redan gått igenom sitt misslyckande och blivit bitter. Han heter Osbourne och är mannen som skrev ”Brottets element”. Osbourne menar att hans bok är naiv och att man inte kan skylla brottslighet på samhället utan på människans natur.

europa03

Jag har sett The Element of Crime några gånger tidigare och är inte så svag för den. Men den här gången var det en angenäm upplevelse som jag faktiskt började se en del humor i, vilket jag inte har gjort tidigare. Bland annat i sexscenen över motorhuven där kvinnan håller fast i de påslagna vindrutetorkarna. Däremot förstår jag fortfarande inte alls riten med bungyjumpandet. Denna och andra scener har jag svårt för att stoppa in i filmens kontext, men jag tar det inte på så stort allvar. Mycket av innehållet i filmen verkar ha uppkommit enbart som visuella idéer och sedan inkluderats i filmen oavsett om det har med mordmysteriet att göra eller inte. Kanske jag får en förklaring på kommentarspåret som jag ska lyssna på nu.

europa07

The Element of Crime har hela två kommentarspår. På det första talar von Trier, Gislason och Elling främst om de tekniska aspekterna av filmen och en del gamla minnen. Det är ganska internt och emellanåt småroligt. Mot slutet kan inte von Trier låta bli att nämna att de tre inte är vänner längre. Det uppstod en konlikt mellan honom och de andra när filmen var färdig och deras samarbete har inte fortsatt i någon större utsträckning. Stig Björkman (som ligger bakom intervjuböckerna Woody om Allen, Trier om von Trier och dokumentären Tranceformer) och filmvetaren Peter Schepelern pratar mer om Lars von Trier i allmänhet än The Element of Crime på sitt kommentarspår. Om man är intresserad av von Trier har man troligen hört det mesta tidigare. När de båda väl kommenterar filmen de tittar på diskuterar de bland annat de filmiska och litterära referenserna som dyker upp. Om man ska lyssna på ett av kommentarspåren skulle jag rekommendera det senare.

europa05

Med undantag för Björkman som talar en svenskdansk blandning pratar samtliga danska och kommentarspåren är textade på engelska. Det har blivit något fel på textningen till Innenstadt Europa och jag får fram tysk text när jag väljer engelska undertexter. Innenstadt Europa är ungefär 30 minuter lång och är en TV-dokumentär om inspelningen av The Element of Crime som spelades in när det begav sig. Det är en betydligt allvarligare (och yngre) von Trier som berättar om sin film än den ironiske man som vi lärt känna i intervjuer de senaste 20 åren. Förutom den redan nämnda Nocturne finns på disk 1 även några nyinspelade anekdoter från inspelningen av The Element of Crime och givetvis en trailer.

europa13

I Epidemic har Lars (von Trier själv) och Niels (Vørsel, medförfattare) förlorat manuset till sin film ”Kommissarien och Horan”. Om fem dagar ska de under festliga omständigheter överlämna sitt manus till filmkonsulenten Claes. De har helt glömt bort vad de skrivit i manuskriptet och börjar arbeta fram någonting helt annat. Den nya filmen ska få titeln ”Epidemic” och handla om doktor Mesmer (även han spelad av von Trier) som ger sig ut i Europa för att försöka stoppa en epidemi som sprider sig. Hans kollegor förklarar att han inte längre är läkare om han lämnar sin forskningstjänst, utan en idealist. Idealisten har ingen aning om att han själv sprider smittan på sin resa.

europa15

Det danska filminstitutet beviljade bara fem miljoner i stöd till en dansk film. Lars von Trier tänkte därför göra en film för en miljon och en för nio miljoner. Epidemic är filmen som kostade en miljon. Med undantag för scenerna som skildrar Mesmers resa, som rör sig i för den här perioden typiska von trierska Tarkovskij-miljöer och filmades av Henning Bendtsen (som filmat någon av von Triers favorit Carl Theodor Dreyers filmer), verkar miljonen även ha användts till vinprovning och dyr mat. Epidemic är i sina bästa stunder väldigt rolig. Det finns scener när Lars och Niels driver med traditionell dramaturgi och konstaterar att de måste lägga in en dramatisk scen i ”Epidemic” eftersom publiken troligen har haft tråkigt genom hela filmen, men vid den utvalda tidpunkten överväger de troligen att lämna biosalongen. I den allra roligaste scenen berättar Niels om sin brevväxling med amerikanska tonårsflickor.

europa12

Man kan säga att Epidemic berättar tre historier. Den första handlar om författandet av ”Epidemic”, den andra skildrar Mesmers resa i ”Epidemic” och den tredje är en berättarröst som berättar att epidemin som Lars och Niels skriver om sprider sig genom Europa samtidigt som de skriver sitt manus. Dessa tre beståndsdelar blir tillsammans Epidemic. Filmen är från 1987 och det är inte svårt att lista ut vilken epidemi man hade i tankarna. De tre trådarna i filmen når sitt klimax i den avslutande scenen när en kvinna under hypnos ska visa filmkonsulenten hur reaktionerna på ”Epidemic” kommer att yttra sig. Det är en utdragen och riktigt obekväm scen som med all rätt är den mest kända från Epidemic.

europa18

I Epidemic kan man även se de första fröna till det som senare skulle bli Riket. Det är även första gången Udo Kier dyker upp i von Triers filmer, någonting som har blivit mer regel än undantag. Man får väl även säga att det var i Epidemic som von Trier visade ett mer lättsamt förhållande till filmkonsten första gången. Men innan han började göra spökserier och melodramer filmade med handhållen kamera skulle han göra sin niomiljonersfilm. På kommentarspåret till Epidemic får jag reda på att det inte var Europa som jag tidigare har trott. Planerna var att göra en film i Tyskland med Orson Welles. De nio miljonerna blev det ingenting av. Lars von Trier och Niels Vörsel pratar tyvärr engelska på kommentarspåret och är tysta stora delar av speltiden. Detta kan man med gott samvete hoppa över och nöja sig med att titta på anekdoterna om Epidemic i stället. Missa inte trailern. Den är förrädisk och innehåller även den absurda och specialskrivna discodängan ”Epidemic We All Fall Down”.

europa19

Oktober, 1945. Amerikanerna har ockuperat Tyskland och partisangruppen Werwolf genomför sina vådsamma hämndaktioner. Den vapenvägrande amerikanen Leopold Kessler reser till Tyskland i syfte att vara en god människa. Han blir lärling till sin farbror på järnvägsbolaget Zentropa och vill bli nattvagnskonduktör. Det är svårt att vara en diplomatisk idealist när man är omgiven av de starka ockupanterna och partisanerna. Leopold inser att han blivit en pjäs i ett spel där han springer ärende åt båda sidorna.

europa23

Det var i och med Europa som Lars von Triers namn sökte sig in i mitt 13-åriga medvetande. Klippen med Ernst-Hugo Järegård och Jean-Marc Barr på tåget visades i filmprogrammen och det såg ut att vara en film som inte liknade någonting annat jag sett. Precis som The Element of Crime några år tidigare vann den det tekniska priset på filmfestivalen i Cannes när den premiärvisades där 1991. Jag tycker att de tekniska finurligheterna i form av svartvit projektion bakom skådespelare filmade i färg ibland tar för mycket utrymme. Det visuella är så starkt att jag glömmer bort att lyssna på vad som sägs. Givetvis är det imponerande hur allting klaffar när en skådespelare försvinner från den svartvita bakgrunden och dyker upp i förgrunden, men historien är så pass stark att det inte hade behövts några trick för att jag skulle vara nöjd.

europa25

Europa är den bästa filmen i Europatrilogin. Den sparkar åt alla håll och ger kängor åt alla sidor i ockupationens Tyskland och tar inte ställning till någonting. Samtidigt är filmen ett angrepp på människor som inte tar ställning (som filmens Leopold). De moraliska frågorna som jag skulle hävda är en av de viktigaste delarna i von Triers filmer får för första gången ett större utrymme i hans manus. Skådespeleriet spretar så pass mycket att det hade kunnat vara störande, men blir i stället en skön samling karaktärer som alla lämnar avtryck. Jean-Marc Barr spelar väldigt naturligt, Udo Kier är högtidlig och Eddie Constantine är så amerikansk att det gränsar till löjligt. Ernst-Hugo Järegård är den mest minnesvärda gubbe man kan tänka sig när han pratar sin tysk-engelska skånska.

europa20

I den digitala tidsålder som vi lever i är det lätt att glömma bort hur avancerad Europa faktiskt måste ha varit att göra. Jag kommer ihåg hur fräckt jag tyckte det var när kameran åkte genom örat på en kaffekopp i Panic Room. Riktigt så små utrymmen kan kameran i Europa inte ha tagit sig igenom men det finns åkningar som är så självklara 2013 att jag sorgligt nog inte insåg hur mycket jobb som faktiskt måste ha legat bakom tagningarna för nästan 25 år sedan förrän de inblandade påpekade det i kommentarspåren.

europa24

Trots att fransmannen Jean-Marc Barr, tysken Udo Kier och dansken Lars von Trier bara kommenterar utvalda scener i Europa blir det ganska tyst. Konflikten mellan Max von Sydow (som hypnotiserar publiken med sin röst under filmens gång) och Ernst-Hugo Järegård som Barr pratar om hade jag gärna hört mer om. Eftersom von Trier inte sett filmen på länge slår han sig till ro och tittar på Europa snarare än pratar om den. Då är det bättre tryck i kommentarspåret med Peter Aalbæk Jensen och von Trier. De pratar danska och det dröjer inte ens 20 minuter innan de börjar tala om vinsterna med att slå barn som inte skådespelar tillfredställande. Europa var den första av von Triers filmer som Aalbæk Jensen producerade och de båda var oönskade i branchen när de slog sina påsar ihop och bildade filmbolaget Zentropa. Producent och regissör byter nästan roller när von Trier tycker att Europa var mer komplicerad än den behövde vara medan Aalbæk Jensen är imponerad och hävdar att han troligen aldrig varit vaken genom hela filmen tidigare.

europa22

På den tredje disken finns även Making of Europa med engelskt tal (danskarna är dubbade) som gjordes när Europa var bioaktuell. Den är aldrig så förskönande som bakom kulisser-program brukar vara utan de tar bland annat upp de strejkande polska statisterna. Anekdoterna från Europa-inspelningen är de bästa hittills. Tómas Gislasons film från deras hotell i Polen är någonting utöver det vanliga och anekdoten om hur de gick tillväga för att tämja Ernst-Hugo Järegård, som de hade hört var problematisk att jobba med, är väldigt rolig.

europa21

Fjärde disken är proppfull med extramaterial. Triers element (45 minuter) är inspelad efter premiären av Europa och visar bland annat delar av presskonferensen i Cannes där von Trier i vanlig ordning var luddig. Vi får se bilder från första inspelningsdagen av Dimension, en film som skulle filmas under 30 år. I slutet av 90-talet tappade dock von Trier intresset för filmen och några år senare släpptes det filmade materialet som en kortfilm. Det är riktigt genant att se Peter Aalbæk Jensen traska fram till den ålderstigna Eddie Constantine och fråga om de får filma på hans begravning och använda det i filmen. Europa är ett mästerverk, konstaterar von Trier i Porträtt av Lars von Trier (30 minuter). Det är inte vilka filmer som helst som blir mästerverk av en slump, utan man måste ha bestämt sig på förhand för att man ska göra ett mästerverk. Om Europa inte skulle ses som ett mästerverk var den en flopp. Det är en intressant intervju där journalisten ställer frågor som jag inte hört von Trier svara på i andra sammanhang. Han pratar även om rotlösheten han känner efter sin mors avslöjande att hans judiska pappa inte var hans biologiska pappa.

europa04

I One day with Peter får vi under en kvart följa en dag i Peter Aalbæk Jensen liv. Detta danska original strosar runt på Zentropa, leder sångstunder, pussar kvinnor och nakenbadar. Han lär oss bland annat att det är viktigt att torka testiklarna när man badat. I doktor von Triers laboratorium (drygt en timme lång) är en fransk-tysk dokumentär från 1998. Den lägger mer fokus på Riket och Guldhjärtatrilogin än Europatrilogin. Sist bland inslagen som de valt att kalla dokumentärer får vi anekdoterna om Lars von Trier. Många av anekdoterna går på rundgång när man tagit sig igenom extramaterialet, men eftersom jag finner allting som handlar om von Trier väldigt underhållande slukar jag även repriserna.

europa16

Extramaterialet slutar inte där. När dokumentärerna är slut tar intervjuerna över. Den drygt 40 minuter långa intervjun med von Trier själv är mer matnyttig än hans kommentarspår. Han har mer att säga när någon driver på samtalet. I Europa – den fekala inspelningsplatsen visar Tómas Gislason fler av sina hemmafilmer. Man kan säga att det handlar om toalett- och tarmtömningsbesvär i Polen. Sådana här anekdoter får man aldrig från Hollywood. Typiska Hollywoodfeaturettes får man i de tre sista intervjuerna. Tom Elling, kompositören av musiken till Europa och fotografen till Epidemic och Europa får 10 minuter vardera till sitt förfogande där de berättar om sitt arbete med Europatrilogin.

europa27

Det är inte nödvändigtvis så att man kommer att gilla filmerna i den här boxen även om man gillat till exempel Breaking the Waves, Dogville och Melancholia. Men om man är intresserad av Lars von Trier och hans filmer och har missat hans tidigaste verk är den här boxen ett måste.

"Vad gäller film är jag av den uppfattningen att man måste ha ena foten i det konventionella. Annars är det ointressant. Om man gör någonting som ser annorlunda ut eller har sin upprinnelse i periferin är man tvungen att låta några av filmens skikt vara traditionella standardskikt. [...] Om man vill leda publiken bort från det konventionella kan man först ta deras händer genom att till exempel låta det berättande skiktet vara fullständigt traditionellt. Handlingen och intrigen blir ett banalt spår. Och när man väl har gjort det kan man visa nästan vad som helst." - Lars von Trier, Geniet.…

Review Overview

Betyg

70

About Mattias Berg

Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.