Filmfenix Filmrecensioner och mycket mer | Vi brinner för film Ensam ung kvinna söker… möter Funny Games är ett sätt att sammanfatta In Their Skin. Detta tillskott i den populära thrillersubgenren heminvasionsfilmer har dock mer att erbjuda än en bekant fasad.
För att komma ifrån vardagslunken och minnena av deras bortgångna dotter beger sig Mary (Selma Blair, Columbus Circle) och Mark (Josh Close, The Master) tillsammans med deras son Brendon (Quinn Lord, Trick ’r Treat) till sitt hus på landet. Redan första morgonen väcks de av att några okända personer staplar ved utanför deras hus. Mark går ner och möts av grannarna Bobby (James D’Arcy, Cloud Atlas), Jane (Rachel Miner, Bully) och deras son Jared (Alex Ferris, X-Men: The Last Stand) som han efter lite övertalan bjuder in på matlagning och middag till kvällen. När det inte finns någon ände på hur privata och detaljerade frågor paret ställer under middagen, blir Mary och Mark till slut tvungna att säga nej. Tråkigt nog för familjen Hughes är familjen Sakowski ytterst dåliga på att ta ett nej.
Den kanadeniske skådespelaren Josh Close har skrivit dialogen och ligger delvis bakom handlingen till denna lika kanadensiska film, med ett givet mål att ge sig själv en stor roll. Då jag varken kände igen hans namn eller ansikte, trots att jag sett flera av filmerna han medverkat i, var detta ett smart drag. Jag gillar dessutom hans dialog en hel del, den känns realistisk inom ramen för ämnet och jag gillar mycket när Jane precis som i verkligheten säger fel ord och rättar sig vid ett tillfälle. Dessutom vill jag nämna scenen där paret ska försöka att ha sex igen för, vad jag tolkar av dialogen, första gången sedan olyckan. Bara att jag kan läsa in att det är första gången utan att detta nämns är vasst. Jag blir också väldigt obekväm med Bobby och Jane bara genom deras frågor och det är ett bra betyg tycker jag. Som sig bör i denna typ av film finns en olustig stämning närvarande hela tiden och det gillas mycket. Desto mindre gillar jag filtret som dämpar färgskalan; hade filmskaparna litat på sig själva hade de förstått att filmen direkt sätter den stämningen man försöker ta genvägar till.
Selma Blair har jag alltid tyckt bra om och särskilt mycket efter hennes otroligt utelämnande roll i Storytelling (2001). Hon lägger aldrig några fingrar emellan när hon visar de stora känslorna och det händer mycket i hennes ansikte även under mindre signifikanta händelser filmen igenom. Jag skulle kunna se om filmen och detaljstudera hur Mary reagerar på det Bobby säger, så intressant är hon här. Den andra som jag vill lyfta fram är James D’Arcy som gör en riktigt otäck psykopat. Vad jag gillar med rollen är att Bobby är långtifrån skvatt galen utan snarare planerande, och D’Arcy är konsekvent i sitt agerande. Det finns inte mycket nytt här, men In Their Skin gör inga snedsteg, och jag är ännu inte trött på denna typ av filmer. Jag sitter på helspänn genom hela filmen och går sedan direkt och kontrollerar om ytterdörren är låst – precis som det ska vara.
