Idag är det de stora filmernas klimat. Mindre filmer kommer sällan på bio och ännu mer sällan blir de en hit. Många filmer som hade kunnat nå en någorlunda stor publik kommer aldrig till Sverige eller landa i direkt till dvd-träsket. Galveston är typisk sådan film. Okänd regissör, mellanstora skådespelare och bygger på en bok av personen bakom True Detective. Men kanske Galveston är en gömd pärla?

Roy är mördare åt maffian i New Orleans. Han är en typisk soldat lång ner i kedjan med ett hetsigt temperament. När han får reda på att han är lugncancer och blir förråd av sin chef samma dag återvänder till sin hemstad Galveston för att planera hämnd. Med sig har 19-åriga Rocky och hennes 5-åriga syster. Tillsammans försöker de reparera sina trasiga liv och samtidigt undvika att fånga av maffian.
Galveston är en rykande neo-noir som helt klart har påverkats av andra filmer i genren. Det är lätt att se att regissören Mélanie Laurent lånar från Nocturnal Animals, Hell or High Water och Drive. Allt känns välbekant men inte lika bra. Lite som när någon gör en cover på Idol. Det är problemet jag har med filmen, den saknar en egen själ. Det känns som jag har sett detta alldeles för många gånger och filmen sticker inte ut tillräckligt. Eller snarare, alla filmer ovan är bättre än detta.

Galveston är en konstig film. Den står helt klart i neo-noir genren men den vet inte om den skall vara en thriller eller ett drama. Helt klart hade det varit bättre om den varit ett drama, mer som Leaving Las Vegas. Två trasiga själar som försöker överleva trots hopplösa odds. Nu blir det varken hackat eller malet. Halva filmen springer Ben Foster runt och skall ha hämnd. Andra halvan, super han, knullar runt och har ångest.
Foster tillsammans med Elle Fanning är dock behållningen med filmen. Två duktiga skådespelare som trivs att spela mot varandra och gör det på ett utmärkt sätt. Överlag är skådespelet filmens styrka. Men utan ett bra manus så spelar det inte så stor roll. Mélanie Laurent som regisserat kanske ringer några klockor hos några. Hon spelade Shosanna Dreyfus i Inglourious Basterds. Men efter det har hon både stått framför och bakom kameran och detta är hennes tredje film som regissör.
Hon har en säker hand och regin är det egentligen inget fel på. Men Galveston känns också mycket som en bra men lättglömd film. Den typen av film som du ser men ett år senare har svårt att komma ihåg om du sett eller exakt vad handlingen var.
Är du sugen på lite neo-noir men har redan sett det mest kan nog Galveston vara en film för dig. Eller om du älskar Ben Foster och måste se allting han gör.