Final Fantasy XV

I 10 år har jag väntat på Final Fantasy XV eller Final Fantasy versus XIII som det kallades när det visades upp på E3 för första gången 2006. När det äntligen kommit ser jag visserligen likheterna med de föregående i serien men framförallt skillnaderna. Intressant nog skiljer sig FFXV rätt markant från de tidigare Final Fantasy-spelen. Bra eller dåligt? Beror på säkert lika mycket på förväntningar som på smak.

Innehållet i Final Fantasy XV verkat utåt sett ligga i linje med alla föregående: majestätiska kungadömen, politiska maktspel och, såklart, en magisk, kraftfull kristall. Spelets premisser är simpla: i världen Insomnia råder det konflikt mellan den glittrande huvudstaden Lucis och krigsmaktens huvudsäte Niflheim. Ett giftemål mellan protagonisten prins Nocits och lady Lunafreya ska förena de två städerna.

Här tar vi över kontrollen och ikläder oss rollen som, Noctis. Tillsammans med sina vänner Gladilous, Prompto och Ignis tar Noctis sin exklusiva cabriolet Regalia på en långvarig roadtrip till Altissa, för att fullborda äktenskapet. I prinsens frånvaro bryter Niflheim överenskommelsen med Lucis och invaderar den vackra huvudstaden, dödar kungen och stjäl den magiska kristallen. Härifrån tar historien en vändning och förvandlas till ett spel om en enda lång resa mot hämnd och hur Noctis ska återta tronen som kung. Under denna resa över enorma vidsträckta landskap händer någonting spännande: tid. Körsträckan tar verkligen tid, lång tid, och spelet hade lätt blivit segt och tråkigt om det inte vore för den levande stämningen i bilen. Alla konversationer, sidouppdrag, vyer, smågnabb och de fyra vännernas individuella önskemål och intressen gör Final Fantasy XV till ett spel jag inte hade förväntat mig att det skulle bli.

Final Fantasy XV med andra ord en historia om bromance. Så länge jag var ute på egen hand i den öppna välden och gjorde sidouppdragen, fiskade med Noctis, lärde Ignis nya matrecept, vandrade över fantastiska berg och dalar och stannade upp för att låta Prompto ta bilder på oss så var Final Fantasy XV en unik och fin spelupplevelse. Efter två tredjedelar tar spelet upp huvudhandlingen igen och blir ett linjärt berättande i dungeon crawler-anda. Här tappar jag både intresse och tempo då det aldrig varit riktigt intressant till att börja med. Ännu ett problem är att för att fullt ut förstå handlingen så borde du innan du spelar spelet se youtubeserien Brotherhood och filmen Kingsglaive. Något som jag inte gjorde och måste säga att det tyvärr inte funkar med den lilla handlingen du får i själva spelet. Jag bryr mig helt mer om att fiska än om huvudhandlingen.

Hur är striderna då? Borta är Final Fantasy-seriens turordningsbaserade signum och istället introduceras vi till ett mer Kingdom Hearts-liknande system vilket bygger på snabba reflexer, kvicka manövrar och snygga samarbeten mellan dig och dina tre kamrater. Tack vare Nocits kungliga kraft (som aldrig förklaras) kan han växla snabbt mellan fyra helt olika vapen, allt från spjut, svärd, yxa, pistol etc. Ännu en stor skillnad från de tidigare FF spelen är att du bara styr Noctis och ingen annan. Men helt utan kontroll är du inte då du kan ladda upp en kontrollerad co-op attack med var och en av dina tre vänner. Till en början tyckte jag inte alls om detta system som bara kändes klumpigt och slumpartat. Det jag mest gillat med FF spelen har varit det taktiska upplägg jag fått lov att bygga upp innan jag gav mig ut på äventyr. Efter ett tiotal timmar satte sig dock systemet mer och mer tills jag faktiskt skulle kunna säga att jag i nuläget föredrar det nya framför det gamla turordningsbaserade.

När allt kommer omkring så är Final Fantasy XV bitvis ett magnifikt storskaligt spel som gör sig bäst när det låter dig flanera runt på egen hand bland Insomnias alla hörn och kanter och upptäcka  det i din egen takt. Grafiken är ibland fantastisk och ibland riktigt kass (framför allt ansiktsanimationer på NPCs). Jag är mer nöjd än vad jag har varit med de senaste årens FF-spel och ser fram emot att få komma tillbaka till Insomnia och fortsätta med alla de hundratals sidouppdrag jag har kvar. Och att fiska.

I 10 år har jag väntat på Final Fantasy XV eller Final Fantasy versus XIII som det kallades när det visades upp på E3 för första gången 2006. När det äntligen kommit ser jag visserligen likheterna med de föregående i serien men framförallt skillnaderna. Intressant nog skiljer sig FFXV rätt markant från de tidigare Final Fantasy-spelen. Bra eller dåligt? Beror på säkert lika mycket på förväntningar som på smak. Innehållet i Final Fantasy XV verkat utåt sett ligga i linje med alla föregående: majestätiska kungadömen, politiska maktspel och, såklart, en magisk, kraftfull kristall. Spelets premisser är simpla: i världen Insomnia…

Review Overview

Betyg

85

About Stefan Stanisic

En film-, scenkonst- och spelnörd som bor i Malmö. Jobbar som film och teaterregissör och har tillbringat otaliga sömnlösa nätter med att försöka klara av det omöjliga uppdraget att se alla världens filmer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.