Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv (Ur filmhyllan)

säng

Farbror Boonmee och jag har ett komplicerat förhållande. Första gången jag mötte honom så var det 2010 när filmen vann Guldpalmen i Cannes. Jag försökte att titta, men var ännu inte redo för att få del av hans värld. Andra gången så var det under en kurs i World movies, där filmen togs upp som ett exempel från länder som vi i regel inte ser så mycket film från. Återigen försökte jag se på en skranglig kopia men fann filmen tråkig och lämnade den utan vidare. För några månader sedan upptäckte jag filmen i hyllorna och tänkte att det kanske var dags nu att ta den till mig. Ni vet känslan när man riktigt tagit ut sig och kan sjunka ned i ett varmt bad och bara omslutas av värme och vila. Liknande fann jag mig omsluten av Farbror Boonmees liv.

Farbror Boonmee kommer snart att dö. Han lider av en obotlig njursjukdom och vill tillbringa sina sista dagar med sin familj. Under dessa dagar reflekterar han över sitt liv, och inbjuder oss till att vandra med honom mot slutet. Eller är det början på något nytt?

Apichatpong Weerasethakul är den thailändska regissören som med sitt bildspråk målar upp Farbror Boonmees sista stund på jorden. Med sina bilder närmar han sig döden och erotiken, på ett närmast subtilt sätt. Genom att ge sig hän, ge upp motståndet och omfamna det som sker, kan det magiska i livet omfamnas och synas.

matscen
Weerasethakuls sätt att hantera bildens ram påminner om Roy Anderssons sätt att placera en kamera och låta den registrera det som sker framför. Ett sätt att arbeta på som både skapar egna bilder inombords, men också nyfikenhet vad som skall hända. Och här händer det verkligen allting. Mitt under ett samtal vid matbordet dyker Farbror Boonmees döda fru upp, samtidigt som hans försvunne son, som blivit en apdemon, kommer fram ur djungel. Det absurda blandas med det vardagliga, allt lika naturligt som ett andetag.

Här kan jag se tydligt hur min egen västerländska livsfilosofi, ställer frågor i vägen för den värld som filmen vill presentera. En spännande kulturkrock, som kan minska filmens värde på grund av att jag börjar ställa frågor som aldrig var tanken att de skulle ställas. En kultur där det magiska inte sätts i motsatsförhållande mot rationalism utan allt är en helhet i det som vi kallar för liv, där det enda säkra är födelse, sjukdom, ålderdom och död.

 

boonmee

När Siddharta Gautamas når sitt uppvaknande inför att bli Buddha, når han en trefaldig kunskap, Där den första fasen är att minnas sina tidigare liv. Titeln på filmen är en direkt anknytning till Buddhas väg mot upplysning. I buddhismens värld är varje enskild skapelse en konsekvens av Karma. Den manifestation som visar sig, kan antingen vara ett djur, människa eller gud. Karma baseras på om handlingarna som jag utför i mitt liv har föregåtts av goda eller onda avsikter. Man kan inte säga att det finns en naturlig utveckling från djur till människa. Någonting som filmen verkligen försöker visa. Goda handlingar ger goda resultat, medan onda handlingar ger dåliga resultat. Tanken är att det finns en kontinuitet mellan de nu levande och deras tidigare liv. Karma som då styr i vilken form som återfödelsen sker skapas i stort sett enbart av människor. Detta innebär att andra varelser upplever arvet från sina människoliv. Gudar lever ut sina goda karma. Djur, hungriga och osaliga andar och varelser i helvetet, lever ut sin dåliga karma och är på väg till bättre existenser. Frälsningen är att komma ur detta återfödelsens hjul, Samsara, för att kunna nå Nirvana.

apdemonÄr det då jag eller det som kan kallas för min själ, som återföds? Enligt buddhismen kan man likna detta med en oljelampa där du använder elden från en annan lampa som förs vidare. Den person som återföds är identisk och utgör en fortsättning på den som avled. När Farbror Boonmee minns sina tidigare liv, sker detta i ett flytande skeende som gör det oerhört svårt, för mig som betraktare, att särskilja hur han minns, och vad han egentligen minns. Återigen handlar det hela mer om att flyta med i den ström som visas upp. Framför allt behöver jag påminna mig själv om detta när jag ser en av de mest underligaste sexscener jag varit med om på film. Där huvudpersonerna är en Thailändsk prinsessa och en talande kattfisk.

Jag inser även att det finns ett politiskt budskap med i denna film. Framför allt märks det i Farbror Boonmees systers inställning till gästarbetarna och samtalen om kriget mot kommunismen. Detta är tyvärr en aspekt som helt går förlorad för mig, på grund av min okunskap gentemot Thailands historia. Här finns det mer att finna, ju djupare man kan gräva.

Farbrorboonmee

Är då denna film för alla? Jag tror inte riktigt det. Vill du ha en traditionellt berättad historia, så är detta absolut ingenting för dig. Vill du däremot uppleva någonting märkligt, och något som förmodligen kan växa för varje gång du ser den. Då skulle jag ge den en möjlighet till att krypa in under skinnet på dig.

About Matz Malm

Med Göteborg i bakgrunden sitter jag ofta och begrundar livets mysterium och min egen plats i universum. Sådant som får mig att reagera och bli engagerad får min blick att söka sig till rutan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.