Due Date

Jack Kerouac skapade med sin novell On the road en modern klassiker. Enligt ryktet är den skriven på tre veckor och på en toalettrulle. Om det stämmer vet jag inte, men boken blev en klassiker och den betraktas som den generationens stora roman och beatnikarnas katekes. Vad Kerouac fångade var den trend och rörelse som bilismen hade gjort möjlig på ett helt annat sätt än de gamla diligenserna. Helt plötsligt var det inte bara möjligt att förflytta sig över hela kontinenten utan även en folkrörelse att göra så. I filmen Due Date ligger också en road trip med som grundtema.

Due Date

Peter (Robert Downey Jr.) är på väg hem till sin gravida hustru i Los Angeles. Hon ska föda på fredag. Det vet de för de har nämligen ett planerat kejsarsnitt inbokat då. Peter är arkitekt och har varit på affärsresa, men nu är han alltså på väg hem. Med packat bagage och ett nyinköpt mjukisdjur till den kommande telningen anländer han till flygplatsen i en limousin. Även om föraren är lite enerverande är Peter ganska nöjd med trippen och ska precis stiga ur när en bil plötsligt krockar med dem. Efter lite armviftande och ordväxlingar beslutar sig Peter för att lämna det hela åt chaufförerna, men i hastigheten lyckas han få med sig lite av den andra bilens bagage. Det visar sig att innehållet är en haschpipa så Peter blir av med sitt bagage i säkerhetskontrollen, men får borda planet.

Väl där visar det sig att hans stolsgranne är passageraren i den andra bilen. Alltså haschpipans rättmätige ägare, en optimist vid namn Ethan (Zach Galifianakis) som har skådespelarambitioner och är på väg till Hollywood. Efter en ordväxling där några ord som helst inte bör nämnas i flygplan upprepas några gånger för mycket och lite för högt blir de både avslängda från planet och grundligt undersökta av flygplatsens säkerhetspersonal. När det väl konstaterats att varken Peter eller Ethan är terrorister blir de frisläppta. Peters bekymmer har dock bara börjat. På grund av incidenten har de båda flygförbud och Peter har dessutom fått sin plånbok, med både plastkort och körkort beslagtaget. Ethan ställer dock välvilligt upp och erbjuder honom plats i den japanska hyrbil han just hyrt. Motvilligt accepterar Peter erbjudandet trots att han inte riktigt kan förlika sig med tanken att spendera mer tid med Ethan. Tanken på att komma hem hägrar ännu mer.

Due Date

Roadmovies av detta slag finns det flera av. Denna är egentligen inget att hyvas över, men å andra sidan har den sina punkter. Givetvis är det Ethans irrationella beteende kontra Peters välstrukturerade tänkande i kombination med Peters förmåga att dels se rött när han blir arg och när han blir det har han förmågan att bli särdeles sarkastisk i sina uttalanden vilket får omgivningen att gå i taket. Detta blir också filmens stora problem. Ethan är en figur jag kan sympatisera med även fast jag inte riktigt förstår hans agerande, medan Peter som förmodligen liknar mig själv känns helt onåbar. Han är, trots att Robert Downey Jr. är bra, helt enkelt för svår att gilla.

Ethan, som alltså spelas av Galifianakis (undras hur ofta han får bokstavera det namnet?), känns alltså mer gemytlig och behaglig trots karaktärens alla felaktigheter och tillkortakommanden. Detta kunde kanske ha räddat det hela. Men problemet som finns är att Downey är den bättre skådespelaren och Galifianakis den sämre. Om bara Peter kunde ha fått vara, kanske inte trevligare för det hade förstört spänningen i filmen, men åtminstone lite mer charmfullt lakonisk istället. Om man ändå låtit Downey Jr få vara filmens stora skådespelare och låtit Galifianikis få ligga lite bakom i skuggan och ta rygg på honom kanske denna film hade lyft från att vara en dussinfilm med några roliga scener till att bli den succé som Kerouacs bok som nämns i ingressen blev.

Due Date

En road movie komedi som stundtals faktiskt är både rolig och underhållande, men som trots det lämnar efter sig en bitter eftersmak av menlöshet. Peter är för bitsk för att få de sympatier han behöver och Ethan är för naiv för att verka trovärdig.

 

About Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.