Dishonored 2

Det har snart gått 15 år efter råttpestens kulmen och Emily Kaldwins liv har börjat tugga på som vanligt. Hon lever i berättelsens början ett överdådigt liv som den nya kejsarinnan över öriket känt som Empire of the Isles med sin far och tillika livvakt, Corvo Attano ständigt vid sin sida. På 15-årsdagen av den förra kejsarinnan, tillika Emelys mamma, Jessamine Kaldwins död kommer Emilys okända moster Delilah som med hjälp av mystiska krafter och robotar tar sin, enligt henne, rättmätiga plats på tronen. I rollen som antingen Emily eller Corvo får spelaren sedan spela sig fram genom mysterierna som omgärdar den här nya kejsarinnan.

1349129

När Dishonored släpptes 2012 blev det snabbt och rättvist upphajpat av mången spelkritiker och var helt klart en av det årets stora kafferastssnackisar. Det var ett smygarspel som med sina välpolerade spelmekaniker tilltalade en bredare publik. Den lagom realistiska smygupplevelsen som lättades upp med häftiga actionscener med övernaturliga krafter gjorde att jag älskade det första spelet och allt detta härliga finns självklart kvar i uppföljaren. Dessutom finns lite små nyheter inklämda här och var men inget som jag känner skakar om spelets grundvalar. Berättelsen tar oss snabbt bort ifrån Dunwall där vi tillbringade hela första spelet. Nu är vi istället i staden Karnaca som är en något sydligare och soligare metropol men likväl en stad full av orättvisor och utstötta människor. Jag har kommit hit för att ta reda på så mycket jag bara kan om Delilah och i förlängningen också undergräva hennes olika tillgångar på så många olika sätt som möjligt.

055653

Miljö- och karaktärsdesignen är lika genomtänkt som den var 2012 och även om spelet inte har den bästa grafiken som setts på Playstation 4 så överträffar det ändå de flesta spel i sin stilsäkerhet. Bara stadsdesignen bygger stämningen bättre än vad många spel gör i sin helhet. När dessutom mörkret faller över Karnaca kan jag känna hur det blir kyligt och obehagligt i mitt lilla spelrum. Stadens gator känns smaklösa, ovälkomnande och skrämmande, och även om Emily i mångt och mycket drivs av egoism så känner jag med henne i hennes önskan om att få komma tillbaka till sitt stora varma slott och bortskämda liv i Dunwall. Även om jag aldrig riktigt kommer i rätta stämningen för att bry mig särskilt mycket om detaljerna i berättelsen är det, tack vare den sköna avvägningen av story gentemot gameplay, alltid spännande i stunden. Jag använder hennes olika förmågor för att smyga fram i gränderna med ett (magiskt) hjärta stadigt i handen och ett hjärta ständigt i halsgropen. Rädslan för att bli upptäckt är på riktigt oroväckande och min spelstil som är tyngd av alla olika övernaturliga förmågor är min ständiga räddning.

dishonored-2-3-1280x720

Spelets ryggrad är smygandet och lönnmördandet, eller åtminstone lönnattackerna, och för dig som inte har spelat Dishonored skulle jag vilja beskriva det som det riktiga lönnmördarspelet. Spelaren är välkommen att själv bestämma om hen vill ha ihjäl alla stadens storskurkar eller om hen, i syfte att bevara lugnet i riket, istället bara försätter dem i en tillfällig medvetslöshet i den ständiga jakten på svar. Det är svårt att inte bli upptäckt av alla stadens vakter men systemen tillåter mig alltid att lösa situationen genom antingen flykt eller, om jag hade skapat en mer offensiv karaktär, strid. Fast till och med som en smygande typ är det förvånansvärt lätt att sig förbi tre-fyra vakter även om jag uppmärksammat dem på min närvaro och det känns inte riktigt rätt alla gånger. Å andra sidan blir jag riktigt förbannad när jag inte lyckas ta mig förbi andra välvaktade platser, så det är nog mer balanserat än vad det kanske först känns. Att spelet har så många olika tillvägagångssätt för att överlista fienderna är helt klart spelets största plus. Varje liten del av varje nivå kan alltid lösas på ett antal olika sätt som kanske först blir uppenbara efter att jag har tagit mig igenom den. Det är en produkt av Emily och Corvos mångsidigheter, vakternas mekaniska hinder och smart nivådesign. Detta tillsammans med begåvningsvariationerna på de två olika karaktärerna och en hel massa trophys att fånga ger spelet ett otroligt omspelningsvärde.

 

Spelet är i slutändan inte mycket mer än vad det heter; en ren uppföljare till Dishonored. Men Dishonored är verkligen ett av mina favoritspel och om du inte har spelat det tidigare är det kanske ingen katastrof om du hoppar rakt in i tvåan istället. Det håller samma kvalité och lägger dessutom till mängder med omspelningsvärde som jag inte tycker fanns i det första. Än så länge finns det tyvärr ganska mycket buggar som jag antar kommer patchas bort och smådetaljer som jag hade ändrat om jag var game director på Arkane Studios. Men tusan vad häftigt det är att vara den bästa lönnmördaren i hela Empire of the Isles!

Det har snart gått 15 år efter råttpestens kulmen och Emily Kaldwins liv har börjat tugga på som vanligt. Hon lever i berättelsens början ett överdådigt liv som den nya kejsarinnan över öriket känt som Empire of the Isles med sin far och tillika livvakt, Corvo Attano ständigt vid sin sida. På 15-årsdagen av den förra kejsarinnan, tillika Emelys mamma, Jessamine Kaldwins död kommer Emilys okända moster Delilah som med hjälp av mystiska krafter och robotar tar sin, enligt henne, rättmätiga plats på tronen. I rollen som antingen Emily eller Corvo får spelaren sedan spela sig fram genom mysterierna som…

Review Overview

Betyg

80

About Gabriel Hector

Långhårig bagare från de småländska skogarna som allra helst befinner sig i den overklighet som kan intagas från soffans betryggande kuddar. Det kan röra sig om tv-spel, tv-serier, filmer eller kanske helt enkelt en påse overkligt goda chips.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.