Det våras för Hitler

HLpk9wdNär Mel Brooks döpte musikalen i filmen i sin debut till ”Springtime for Hitler” anade han knappast att alla hans filmer skulle få heta Det våras för… i Sverige. Å andra sidan är det väl tveksamt om han ens vet om det och skulle han göra det bryr han sig knappast.

Musikalproducenten Max Bialystock är inte den han en gång var. Istället för en liv i sus och dus med framgångarna samlade på hög, förför han gamla damer i utbyte mot investeringar i hans lågbudgetuppsättningar. När revisorn Leo Bloom ska gå igenom räkenskaperna och upptäcker att Max fuskat lite med bokföringen kläcker de båda en plan som ska göra dem rika. De ska få så många som möjligt att investera i en musikal som måste vara så dålig att den totalfloppar. Genom att hålla nere kostnaderna kan de sedan leva gott på överskottet eftersom ingen ändå bryr sig om en föreställning som blev nedlagd direkt efter premiären. De hittar dessutom det perfekta manuset, skrivet av en exiltysk, som inte på något sätt döljer sin kärlek till Hitler eller det tredje riket.

Prod02Det finns en del bakomliggande syrligheter från Brooks sida att fnissa åt. Synen på skrupelfria producenter som inte tvekar en sekund att lura av gamla damer sina besparingar utan något som helst konstnärligt intresse, så länge de får stoppa sina egna fickor fulla med pengar, känns som de är hämtade från egna erfarenheter. Hela konceptet med att sätta upp en någorlunda storslagen musikal som hyllar Nazityskland i allmänhet och Hitler i synnerhet är också ett ganska kul skämt med en lite obekväm känsla. Jag kan gilla hur Brooks sätter en positiv spinn på att själv vara jude och på något vis kan anses ha all rätt i världen att göra plumpa skämt om nazism eller andra världskriget. Någonstans där börjar och slutar det som är roligt med Det våras för Hitler, för trots att den inte ens är 90 minuter lång blir det väldigt mycket utfyllnad.

Bara scenen som leder upp till att Max och Leo kommer på sin plan känns oändligt lång med buskisskämt som måste varit daterade redan 1967. Sedan tramsas det vidare mer lite Benny Hill-sexism och homofoba skämt som inte ens är i närheten av att locka till skratt eller åtminstone vara lite smarta. Förutom några få små ljusglimtar i ett par fyndiga oneliners, blir det egentligen inte sammanhängande roligt förrän vi får se musikalen på premiären. Istället måste man skämmas en del och girigt lapa i sig då Gene Wilder lyckas blixtra till med lite av sin rätt roliga uppenbarelse. Egentligen kan jag väl tycka att de allra flesta skådespelare ändå verkar agera på toppen av sin förmåga, men materialet är lite för tunt för att deras insatser ska rädda helhetsintrycket.

frame1Jag förstår inte riktigt varifrån den fått sin status som klassiker. Kanske var den roligare då den kom eller så stirrar man sig lite väl blind på de få poänger filmen faktiskt lyckas slå hem och glömmer bort allt trams som fluffat ut speltiden. Nog duger den som lättsam underhållning och även om den går på tomgång en del av tiden är tempot hela tiden högt.  De skämt som faktiskt sitter, både stora och små, gör ändå att den kan vara värd en titt. Om speltiden varit 45 minuter hade den förmodligen kunnat bli riktigt bra. Det är förresten egentligen ingen musikal, bortsett från numret mot slutet av filmen, så det är inget som ska avskräcka den känslige.

About Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.