Den stora kalabaliken

Den stora kalabaliken är en klassisk fransk 60-tals komedi som höll publikrekordet i Frankrike ända tills 2008, då komedin Bienvenue chez les Ch’tis slutligen slog rekordet. Även i Sverige ska det ha skrattats rejält i salongerna då 800 000 svenskar betalade för att roas av en situationskomedi om andra världskriget. För egen del var denna film ytterligare ett bevis för att humor ofta inte åldras med värdighet.

grande-vadrouille-66-12-g

Ett engelskt bombplan skjuts ned över Paris och de engelska flygarna hoppar ut med fallskärmar. De sprids över Paris och de får mer eller mindre frivillig hjälp av lokalbefolkningen att samla sig för att försöka ta sig tillbaka till England. De är hela tiden jagade av tyskarna och de tvingas gömma sig på en mängd udda ställen, samt klä ut sig till det ena och det andra i sin färd mot säkert område.

image3_la_grande_vadrouille

Jag upplever att det är komedi som är den genre som åldras sämst. En skräckfilm kan vara oerhört skrämmande även om effekterna är gammeldags och lätta att se igenom och en thriller eller ett drama är mest beroende av sina manus och skådespelare då en bra prestation, liksom en bra berättelse, ofta håller för evigt. Värre är det med humor som ofta har ett ganska kort bäst-före-datum. Det finns så klart undantag och jag själv finner till exempel Fawlty Towers lika hysteriskt kul i dag som när jag såg den första gången för 30 år sedan och även Charlie Chaplins filmer roar mig. Men för att återvända till det jag ville säga: mycket humor och komedier åldras förfärligt dåligt och Den stora kalabaliken är ett tydligt exempel. Det är huvudsakligen en situationskomedi och den ska ha varit omåttligt populär när den kom i mitten av 60-talet och sågs av 800 000 biobesökare i Sverige och 17 miljoner i Frankrike! Jag hade dock väldigt svårt att ens le någon gång under hela filmen. Det krävs mer än att någon blir utelåst utan byxor, en luftvärnsskytt som är skelögd eller att skådespelarna gör fula grimaser. Idag skulle en film av detta slag anses förolämpa intelligensen hos sin publik, eller nu är jag kanske ute och cyklar för alla dessa spoof-komedier som Scary Movie ses ju av mängder av folk!

kinopoisk.ru

”Man skrattar sig fördärvad” enligt Dagens Nyheters recensent, men det tror jag inte är någon risk. Jag hade snarare stora svårigheter att hålla mig vaken och intresserad och jag tror det tog tre sittningar innan jag äntligen fick se eftertexterna, vilka kom som en befrielse.

 

About Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

One comment

  1. Är det så illa? Det här en film som jag såg hur många gånger som helst som barn. Jag har ändå väldigt svaga minnen från den. Den började med någon typ av fönsterputsning, fortsatte till ett kloster och avslutades med flygning. Visslandet av Tea for two var någon hemlig kod. Jag har velat se om den, men nu är jag inte säker. Minnet är ju ganska fint. Det var en film som både mina föräldrar och jag tyckte om.

    Om man såg den som barn kanske minnena ger den en extrastjärna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.