Defiance

Utomjordingar, vapen, fordon och storskaligt krig på en planet som inte längre är vad den var. Det finns mycket att göra och utforska i Trion Worlds Defiance.

quad2-full

Spelet börjar med en krasch på jorden och det är inte en speciellt trevlig plats längre. På något sätt så har människor och utomjordingar lyckats med konststycket att förstöra stora delar av planeten i ett tidigare krig och just nu så är den invaderad av insektsliknande utomjordingar och en annan sort som ser ut som människor men med väldigt platta näsor. Spelet utvecklas samtidigt som serien med samma namn och i framtiden är tanken att nya uppdrag i spelet ska låsas upp, allt eftersom seriens avsnitt fortskrider.

Det första som slår mig när jag börjar utforska världen är att allt ser lite brunt och mörkt ut. Efter att jag plockat upp mitt första uppdrag och börjar utforska så börjar en fiende skjuta på mig och jag ser honom inte för att han är nämligen också brun och mörk. Färgschemat i spelet känns inte så genomtänkt, det finns säkert någon ide med att det skall vara postapokalyptiskt mörkt eller liknande, men det ställer till mer problem än vad det hjälper stämningen i spelet. Efter ett tag så lär man sig att navigera till fienderna genom att använda radarn som visar fienderna som röda prickar runt spelaren. Jag hade hellre sett att den informationen varit överflödig och att man faktiskt kunde se fienderna lättare i terrängen istället.

hellbug1-full

Spelets handling drivs framåt genom en ström av linjära uppdrag, det finns även en del sidouppdrag som inte måste fullföljas för att huvudberättelsen ska fortsätta. För att ta sig emellan uppdragen så finns det lite olika fordon, bland annat fyrhjulingar och bilar. Det fungerar sådär att köra runt, jag upplevde ibland att spelet inte hinner ladda in omgivningen när man kör för fort vilket resulterar i att bilen krockar in i ingenting och efter någon sekund hinner spelet ladda in den mur som jag egentligen kört in i. Uppdragen i sig är i regel ganska lika varandra med några få undantag. Spelaren ska ofta ta sig till en plats, trycka på en knapp, skjuta fiender och åka till nästa uppdrag. Detta blir efter en stund ganska repetitivt och när handlingen och karaktärerna inte heller är speciellt spännande så blir det lite platt fall för Defiance.

Det som hjälper spelet lite ut ur tristessens träsk är att det hela tiden finns platser på kartan som blir invaderade av olika sorters utomjordingar. Åker man till en sådan plats så väntar utomjordingarna vid kristaller som skall förstöras. Ofta är det väldigt många spelare som besöker dessa platser och om du gör det som spelare blir du en del i en arme mot fienden. Dessa storskaliga strider är underhållande och man kan få fina belöningar i form av utrustning av att slå tillbaka utomjordingarnas invasioner. Tyvärr så fungerar det inte så bra som de borde på PlayStation 3, spelet sjunker rejält i hastighet och blir ryckigt och trögt när många spelare befinner sig på samma plats.Vid en del tillfällen så kan det vara mer än 50 spelare som jagar invasioner och då blir spelet näst intill ospelbart, vilket är synd, för det en av höjdpunkterna med spelet.

arkfall2-full

Man får även chansen att uppgradera sin karaktär under spelets gång. Det finns ett stort rutnät med olika skickligheter och talanger som spelaren kan välja bland. Tyvärr så de ganska tråkiga och gör inte så stor skillnad som jag skulle vilja. Något som däremot gör en väldig skillnad är vapnen i spelet. Det finns en uppsjö av olika vapentyper och inom varje vapentyp så finns det massor av olika varianter. Det är kul att experimentera med olika typer och vapnen har helt olika användningsområden. I ett uppdrag kan jag till exempel börja med att krypa över en kulle och attackera med ett raketgevär. När fienderna lokaliserat min position och kommer springande så byter jag till en pistol som är ett bra medeldistansvapen och när de är tätt inpå mig så tar jag mitt hagelgevär och gör snabbt slut på de resterande fienderna. Variationen av vapen är kul men känns inte helt balanserad. Om man hittar ett vapen som gör riktigt mycket skada så är risken stor att man fastnar med det, även om man vill använda andra vapen.

Defiance har stora ambitioner och lyckas delvis med dem, men det känns som utvecklarna tagit sig lite vatten över huvudet. Det finns många delar i spelet som är tilltalande men utförandet lämnar lite mer att önska. Letar du efter ett par kvällars underhållning och gillar serien så tror jag säkert det kan vara något för dig, men själv känner jag inte riktigt att spelet har något som drar mig tillbaka efter att jag stängt av konsolen.

 

About Tobias Skogdalen

En motorcykelåkande flugfiskande fjällvandrare som gillar att krypa upp i soffan och spela tvspel eller tittat på film om inte vädret tillåter någon av de andra aktiviteterna. Bor på landet med fru, hund och fem katter. Gillar filmer som Fight Club och Into the Wild. Gillar spel som Dark Souls och Street Fighter.

2 comments

  1. Rickard Skogdalen

    Bra jobbat du får satsa på att bli spelrecensent….

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.