CSI: Las Vegas – Säsong 11

”I woke up in a Soho doorway. A policeman knew my name. He said: -You can go sleep at home tonight. If you can get up and walk away.”

Flickidolen Justin Bieber deltar i flera avsnitt.

Raderna i ingressen kanske inte gör att det ringer en klocka. Refrängen som går ”Who are you, who, who, who” känner de flesta som tittar på Kanal 5 på måndagar kl 21.00 igen. The Whos låt är ledmotivet till en av de mest framgångsrika kriminalserierna just nu. CSI går nu in på den trettonde säsongen. Numera har serien fått två spinoffs och originalserien som från början bara hette CSI har nu fått tillägget Las Vegas.

Boxen med hela den 11:e säsongen innehåller 22 avsnitt och är den andra säsongen där Gil Grissom helt saknas. Under säsong 9 etablerades viss ersättning för Grissom i form av att Catherine Willows (Marg Helgenberger) fick ta över chefsskapet helt och Raymond Langston (Lawrence Fishburne) tog över som CSI med Grissomsk klurighet och får här mer anta centralpunkten i form av att vara Nate Haskells måltavla genom hela säsongen. Sara Sidle (Jorja Fox) är också mer eller mindre en fast medlem av teamet igen. Vi får dessutom träffa Morgan Brody för första gången. Under säsong 11 utvecklas dessutom flera av personernas relationer privat också.

Avsnitten är visserligen fristående, men nu följer de en röd tråd där vissa mord och mördare följer flera avsnitt. Precis som i säsong 10 är psykopaten Nate Haskell en följetong. Dessutom får vi följa med en ung kille på glid (som spelas av Justin Bieber). I övrigt är det egentligen inte mycket nytt under solen (eller för det mesta inte under solen, för det är nattskiftet som serien egentligen handlar om). De olika fallen löses genom att de olika CSI:erna samlar in olika former av tekniska bevis som sedan analyseras och allt som oftast identifierar mördaren. Ungefär så ser alla fall ut. Med tanke på att det har gått en massa säsonger och det är minst ett och oftast fler mord i varje avsnitt inser man snabbt att upprepning borde kunna föreligga. Och det gör det säkerligen också.

CSI: Las Vegas har stundtals gått på tomgång, men jag tillhör dem som normalt ser alla avsnitt när de sänds på måndagarna på Kanal 5. Vad är det som gör att jag fortfarande efter så pass många säsonger vill se serien? Det är nog så pass enkelt att den faktiskt är välgjord. Både vad det gäller dramaturgi och manus håller serien hög kvalitet, men det som ändå imponerar mest är hur välgjord serien är. Olika förlopp visas ofta visuellt på ett sätt som gör att man förstår vad som händer och pågår utan att egentligen ha någon kunskap om de olika teknikerna och metoderna. Snyggt är det dessutom.

Serien börjar givetvis efter alla säsonger att bli lite väderbiten. De första säsongernas centralfigur Grissom (William Peterson) är borta och givetvis saknar jag honom (även om spöket av honom är kvar) och Langston förmår inte riktigt att fylla luckan, men jag tycker ändå att serien håller fortfarande och just säsong 11 känns som säsongen där serien tar ny fart igen.

Serien ser bra ut på Kanal 5 HD, men det är ett rejält lyft att se och höra serien på Blu-ray. Mer detaljer, bättre skärpa, finare färger och djupare svärta. Ljudet fyller hela rummet och bidrar till helhetsintrycket på ett betydligt bättre sätt än det surroundljud som kommer via Kanal 5 HD.

CSI tuffar på. Nu med lite nytändning. Har du gillat de tidigare säsongerna gillar du förmodligen detta.

 

About Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.