Call Girl

Som vinnare av fyra Guldbaggar, däribland för fotot av Hoyte van Hoytema (som förvandlade Låt den rätte komma in till fantastiska bilder), har Call Girl vissa förväntningar på sig. Speciellt när den kallats för en svensk All the Presidents Men och fick massvis med gratis PR när anhöriga till en av de utpekade politikerna började hota med rättsliga åtgärder för förtal.

20276696.jpg-r_640_600-b_1_D6D6D6-f_jpg-q_x-xxyxxSverige närmar sig valet 1976. Samtidigt flyttar 14-åriga Iris in på ett ungdomshem där hon snart upptäcker tjusningen med att smita ut nattetid för att festa med kompisar inne i Stockholm. Av en slump hamnar hon i klorna på bordellmamman Dagmar Glans som snart ser en guldkalv i någon så ung. Iris och hennes bästa vän Sonja börjar sälja sina kroppar till män som är villiga att betala bra för dem. I utbyte får de pengar, alkohol och de droger som krävs få att stå ut. Bland kunderna finns välavlönade tjänstemän, företagsledare och högt uppsatta politiker. När polisen börjar avlyssna Dagmar i jakt på en misstänkt spion som de inte vill se ha kontakt med någon högt uppsatt, får de större fiskar på kroken än vad de mäktar med att dra upp. Mitt i denna härva befinner sig Iris och hon har börjat längta bort.

Jag har ingen aning om hur mycket av intrigerna i Call Girl som är förankrade i någon form av sanning. Att vissa svenska politiker hade en förkärlek till unga prostituerade är inte bara obehagligt, det är nog tyvärr också sanningen. Historierna som berättades i Hinsehäxan, nyhetsrapporteringarna kring den uppmärksammade bordellhärvan och ett samhällsklimat där mäktiga män gjorde som de ville var än mer utbrett jämfört med idag, undanröjer egentligen alla tvivel kring sanningshalten. I Call Girl gör man några slappt omdöpta karikatyrer som ska föreställa verkliga politiker, där även Olof Palme pekas ut som en av männen som köpte unga kvinnor. En viss scen på ett hotell har efter påtryckningar från Palmes familj klippts bort jämfört med versionen som visades på bio. Men jag ska inte haka upp mig mer på saker runt filmen, mer än att konstatera att det påtvingade klippet ställer till en del oreda i slutresultatet.

CALL-GIRL-deleted-bddd80fcb4533b85c531ff581a11ec4f-640x427

Bakom all uppståndelse visar det sig dock vara en ganska ynklig och medioker film i snygg förpackning. Hoyte van Hoytema vet vad han gör när han fotar ett Stockholm som snyggt klätts upp i klatschig 70-talskostym. Förmodligen är det inte många anakronistiska missar vad gäller reklampelare, jeansmärken och glasögonmodeller. Å ena sidan är det snyggt att titta på och trevligt som ett iscensatt tidsdokument, men å andra sidan tar det nästan över lite för mycket. Ibland hör man inslag från radio som alltid råkar rapportera om något som är väldigt förankrat i 1976, det får aldrig bara vara något om växlande molnighet i östa Svealand direkt. Detaljerna som ska sätta tonen och miljön stjäl alldeles för mycket uppmärksamhet på ett sätt som känns ganska klumpigt. Med tanke på att det handlar om barnprostitution känns det dessutom ganska sunkigt hur stolt regissören Mikael Marcimain visar upp de 500-lappar av gammalt snitt som de får betalt av torskarna med.

Musiken försöker hela tiden övertala oss att den är en thriller, det långsamma tempot där karaktär efter karaktär introduceras försöker intala oss att det dessutom är en seriös och viktig sådan. Sedan får den dessutom utspelas kring några mer eller mindre högt uppsatta statstjänstemän för att slutliga kunna titulera den som en viktig, politisk thriller. Tyvärr är den aldrig speciell spännande. Intrigerna kring nystandet i någon form av mörkläggning är papperstunna och inte speciellt väl hanterade. De kommer och går ut berättelsen, där tyngdpunkten istället ligger på att skildra Iris resa in i prostitution. Samtidigt är Marcimain varken duktig på eller intresserad av att göra något djupare personporträtt med känslomässiga nyanser. Den ganska svala berättarstilen som hade fungerat utmärkt för att skildra politiska konspirationer rimmar ganska illa med social misär på ett personligt plan.

photo_l

Man väljer även att presentera en ganska trött kliché till den grävande polisen som inte vill låta sig tystas. Hoten han utsätts för känns både långsökta och ganska ologiska med tanke på hur många som ändå har vetskap om det arbete han gör. Det känns som om man tittat lite för mycket på de amerikanska förebilderna i redan nämna All the Presidents Men eller Three Days of the Condor eller Zodiac, utan att lyckas förankra den i Sverige på ett trovärdigt sätt. De olika trådarna i historien drar inte heller åt samma håll och balansen mellan dem är dålig. Det börjar och slutar som en regnig och lagom paranoid konspirationsthriller, men tillbringar större delen av tiden däremellan med att skildra Iris tragiska öde. Istället för att flätas samman till en berättelse med många intressanta aspekter blir det snarare två helt skilda filmer som snarare bekämpar varandra än att de lever i symbios.

Ambitionen har varit god och tonen i filmen är på många sätt helt rätt, men det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket intressant stoff att bygga den här typen av film runt. Det är inte Watergateskandalen direkt och de försök man gjort att spetsa till dramatiken känns mest bara förljugen. Jag hade hellre sett att man tonat ner Iris del i det hela och kryddat konspirationsteorierna rejält, istället för att försöka ligga så nära någon slags verklighet som man gör nu. Om några år är det enda man kommer att minnas av Call Girl de rubriker den fick kring Palmes anhöriga. Ska man nu nödvändigtvis dra andra i smutsen kan man åtminstone backa upp det med en bättre film.

 

About Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

One comment

  1. Håller med dig fullständigt, det är en rätt medioker film trots allt. Det är väl Pernilla August som sticker ut mest, mycket nog för sin rutin och kunskap. Den största bristen med filmen är att man som tittare egentligen inte riktigt bryr sig om ungdomarna och deras öde, trots deras hemska situation. Flickorna är lika apatiska genom hela filmen, så regissören har som du skriver rätt svårt att få fram djupare personporträtt med känslomässiga nyanser.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.