Breaking the Waves

”I Breaking the Waves var avsikten att pröva melodramen för att ställa frågan: Hur är det med sentimentaliteten? Kan vi provocera oss själva genom att göra något som för helvete är så jäkla överdrivet att man knappt tror sina ögon? Jag försökte driva sentimentaliteten så långt det bara gick. Ösa på för fullt. Det var det som var provokationen.” – Lars von Trier, Geniet. Lars von Triers liv, filmer och fobier av Nils Thorsen.

breaking 01

Den naiva och smått psykiskt instabila Bess (Emily Watson, War Horse) har förälskat sig i Jan (Stellan Skarsgård, Ormens väg på hälleberget). Den kalvinistiska kyrkan hon tillhör ser inte med blida ögon på hennes äktenskap med den nordiska oljearbetaren. När Jan är bortrest för att arbeta på oljeriggen ber Bess till Gud att Jan ska komma hem för alltid. Gud hör bön (tror Bess) och Jan råkar ut för en olycka som förlamar honom. Bess bestämmer sig för att med hjälp av sin tro rädda Jan.

breaking 02

Breaking the Waves skulle bli första filmen i Lars von Triers Guldhjärtatrilogi (där även Idioterna och Dancer in the Dark ingår) i vilka en kvinna på olika sätt offrade sig för någon annan. Trött på kontrollbehovet som präglat Europatrilogin och inspirerad av de lösa tyglarna i Riket tog von Trier båten till Skottland och gjorde sin första melodram. Den är sentimental och beräknande och gav honom juryns stora pris på Cannesfestivalen 1996. Det var i och med Breaking the Waves som traditionen att anklaga dansken för att hata kvinnor inleddes.

breaking 13

Jag såg den på bio med min gymnasieklass (och har med undantag för Manderlay sett alla von Triers filmer på bio sedan dess) och varje gång jag ser den minns jag hur det suckades och stönades allt starkare i salongen för varje gång en ny kapiteltablå dök. Vi var inte många som tyckte om den. Jag kan närmare 20 år senare undra vad det var jag fick ut av filmen som tonåring. Den förståelse för historien som jag känner som vuxen hade jag absolut inte då. Men det var den breda publiken som von Trier var ute efter när han var färdig med sin första trilogi. Han har sedan dess gjort filmer som alla kan se och följa med i, men beroende på vem tittaren är tar hen med sig olika saker från filmerna.

breaking 05

Det provokativa i Breaking the Waves är att Guds närvaro inte längre kan isoleras till Bess föreställningsvärld när filmen är slut. Det som vi tittare under filmens gång sett som slumpartade händelser fördjupar hennes tro som i filmens ökända slutscen visar sig ha varit sanning. Vi sekulariserade filmtittare måste förlika oss med att Gud finns. Jag har endast läst generaliserande om kritiken som Breaking the Waves utsattes för, men kan endast se att liberala kristna skulle bli provocerade av filmen. Som ateist tar jag med mig budskapet att det är moraliskt förkastligt att hänge sig åt tro eftersom villkoren som Gud ställer på sina undersåtar är fullständigt orimliga. Om Gud finns och han är så ond som Breaking the Waves påstår, är han inte värd att dyrka. Fundamentalister borde se det fantastiska i vad sann tro kan åstadkomma även om de nog blir förvånade över att Gud i Breaking the Waves kräver sexuell uppoffring.

breaking 04

Den organiserade religionen är också under attack i Breaking the Waves. Församlingen överlämnar under begravningar av syndiga medlemmar dem till helvetet och säger att de förtjänar sin plats där. Det är inte kalvinisterna som ger Bess stöd när Jan är sjuk utan den rationella läkaren och svägerskan Dodo. Dessa förnuftsbaserade karaktärer blir tittarens ingång i filmen där vi med deras ögon ser att Bess är en sjuk kvinna som borde få hjälp. Vi vet ju att hon varit inlagd förut.

breaking 07

Breaking the Waves är en väldigt stark kärleksskildring. Emily Watson har en unik närvaro och charm och tillför så mycket liv att jag glömmer bort den känslomässiga manipulationen som von Trier utsätter mig för. Hon gör en av mina favoritskådespelarinsatser någonsin. De 13-15 gångerna hon tittar rakt mot kameran (se bilderna i recensionen) drar hon in mig i filmen och ber om hjälp eller delar med sig av sin glädje. Det är nästan som att tittaren blir Gud. Smärtan hon utstrålar när Jan är bortrest är fylld med så mycket kärlek att det är omöjligt att inte bli berörd, hur utstuderat scenariot än må vara. Precis som Mark Hamills skådespel i The Empire Strikes Back sålde att en handdocka var den mäktigaste Jediriddaren någonsin övertygar Watson mig om att man kan ha en så blind auktoritetstro som Bess har. Det som leder till hennes förfall är de tre auktoriteterna hon underkastar sig: Gud, prästen och Jan.

breaking 03

Den misslyckade idealisten var en återkommande karaktär i Europatrilogin och det är inte svårt att hitta samma typ i von Triers två senaste trilogier. Men han har sagt att alla hans filmer rymmer en idealist och eftersom hans mamma var en sådan vill han gärna se dem misslyckas. Jag hade inte tänkt på det tidigare, men visst är Jan en idealist. Han vill inte på något sätt skada Bess utan önskar att hon ska gå vidare i livet, men gör det på helt fel sätt och inser inte makten han har över henne och underskattar hennes kärlek till honom. Överhuvudtaget är männen som ger Bess råd oförmögna att se effekterna som deras ord har på henne och vilka samband hon gör mellan ord och händelser.

breaking 08

Det som gör att Breaking the Waves ligger en halv stjärna från full pott är Jans arbetskamrater. Den grabbiga jargongen känns inte lika äkta som resten av filmen och påminner mer om den romantiserade bilden av berusade män som Thomas Vinterberg visade upp i sin överskattade film Jakten, än den känslostarka verkligheten som är Breaking the Waves. I stället för att bry sig om männen ska man titta på Katrin Cartlidge som sorgligt nog dog 2002. Jag har inte sett henne i någon annan film och blir alltid lika tagen av hennes prestation i Breaking the Waves. Lars von Trier ville att hon skulle medverka i Idioterna och när hon tackade nej blev han rasande. Om han förlät henne medan hon var i livet vet jag inte, men på den här utgåvan skickar han en hälsning till henne i form av en bortklippt scen där hon och Emily Watson försöker sjunga med i en sång de inte behärskar.

breaking 11

Dubbelutgåvan är numera utgången, men materialet på den andra disken är ändå måttligt intressant. En bortklippt scen där Jans motiv förklaras utförligt och förlängda scener där sveket Bess utsätts för blir ännu mer tragiskt är det mest intressanta. En dryg kvarts utdrag från Stig Björkmans dokumentär om von Trier (Tranceformer) finns här också, men eftersom jag har hela filmen är det ingenting som jag har lust att titta på. Första disken, som finns tillgänglig även om den inte har svensk distribution i skrivande stund, har ett 45 minuter långt kommentarspår med Lars von Trier, klipparen Anders Refn (far till Nicolas Winding Refn) och fotografen Anthony Dod Mantle (som dock inte fotograferade Breaking the Waves) på utvalda scener.

breaking 12

Jag kan inte helhjärtat rekommendera utgåvan eftersom bildkvaliteten inte är så imponerande som när den släpptes. Lars von Trier lade tekniken under sig och filmen ska se skitig och rå ut, men jag tror att en HD-överföring hade kunnat kräma fram lite mer ur bilden. I vänsterkanten finns ett konstigt ljus som man inte lade märke till när man såg filmen på en TV som hade overscan. Dessutom saknar de svenska undertexterna bokstaven Å och ersätter den uteslutande med A. Men filmen ska ni se. Det finns en anledning till att Martin Scorsese tyckte Breaking the Waves var en av de bästa filmerna som gjordes på 90-talet.

"I Breaking the Waves var avsikten att pröva melodramen för att ställa frågan: Hur är det med sentimentaliteten? Kan vi provocera oss själva genom att göra något som för helvete är så jäkla överdrivet att man knappt tror sina ögon? Jag försökte driva sentimentaliteten så långt det bara gick. Ösa på för fullt. Det var det som var provokationen." - Lars von Trier, Geniet. Lars von Triers liv, filmer och fobier av Nils Thorsen. Den naiva och smått psykiskt instabila Bess (Emily Watson, War Horse) har förälskat sig i Jan (Stellan Skarsgård, Ormens väg på hälleberget). Den kalvinistiska kyrkan hon tillhör…

Review Overview

Betyg

90

About Mattias Berg

Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.