Antichrist

”Jag tycker att jag pekade på att det äger rum en kamp mellan könen och att de inte bara stöttar och kompletterar varandra. För mig råder det inget tvivel om att det är så. Även om en del av Strindbergs kvinnohat var hysteriskt så har det ju bäring på en liten del av verkligheten. […] Men jag säger ju inte att kvinnor generellt sett är onda. Men i [Antichrist] var naturen det onda, och jag har helt enkelt tyckt att kvinnorna stod närmare naturen.” – Lars von Trier, Geniet. Lars von Triers liv, filmer och fobier av Nils Thorsen.

antichrist14

En liten pojke vaknar, tar sig ur sin säng och ramlar ut genom ett fönster medan hans föräldrar älskar. Mamman får ett sammanbrott och läggs in för vård. Pappan anser att han kan vårda sin fru själv och skriver ut henne från sjukhuset. När han övertalat henne att spola ner sina mediciner vill han att hon ska konfrontera sina rädslor. Tillsammans beger de sig till sitt feriehus och till naturen där kaos råder.

antichrist01

Antichrist är i mitt tycke Lars von Triers mest komplexa film sedan 80-talet. Bildkompositionerna och symbolerna påminner om det som von Trier kallade konst för konstens egen skull i Europatrilogin. Skillnaden är att allting verkar ha en betydelse och ett syfte i Antichrist. Även om jag inte kan reda ut allting känner jag mig trygg i von Triers famn eftersom han troligen hade kunnat berätta sitt syfte med varenda detalj i filmen om han velat. I denna första del av sin Depressionstrilogi (som fortsatte med Melancholia 2011 och avslutas med den bioaktuella Nymphomaniac) var regissören själv i så pass dåligt skick att han till skillnad från i sina senaste filmer inte var i tillräckligt god form för att fotografera själv. Han anser själv att fotot blev för polerat. Personligen föredrar jag de mer stillsamma bilderna som Anthony Dod Mantle (som filmat bland annat Slumdog Millionaire, som han fick Oscar för, och Festen) bjuder tittaren på.

antichrist02

Det är en känslomässig berg-och-dalbana att titta på Antichrist. Tittaren luras in i djävulskapen genom ett sorgdrama där panikattackerna som Charlotte Gainsbourg drabbas av blir smärtsamma att titta på. Det är inte första gången von Trier skildrar en lidande kvinna, men det har aldrig drabbat mig lika hårt som det gör i Antichrist. Gainsbourg fick med all rätt pris för bästa kvinnliga skådespelarinsats i Cannes 2009. Hon har blivit den första aktrisen som velat/fått återkomma till von Triers filmer. När hon nu haft stora roller i tre av hans filmer kanske hon även fortsättningsvis kommer att bli en lika självklar marionett som Stellan Skarsgård, Udo Kier och Jean-Marc Barr i hans filmer. Willem Dafoe spelar den trierske idealisten som tror sig kunna hjälpa sin fru bättre än någon annan och om det finns någon humor i Antichrist skulle det vara hur han försöker balansera rollerna som psykolog och make. Det finns en absurditet i hur han till exempel vill neka henne sex när han agerat terapeut. Filmen övergår till att bli en obehaglig psykologisk thriller där Han (Dafoe och Gainsbourg kallas bara Han och Hon i eftertexterna) får märkliga syner som bland annat innefattar djur.

antichrist07

Den avslutande akten i Antichrist är ganska vedervärdig. Jag mår smått illa och får ont i magen av allt hemskt som händer. Om man mot förmodan har missat och inte hört talas om de mer ökända scenerna kan man glädjas över att se filmen utan några föreställningar om hur den kommer att vara. Jag anser att von Trier visar hur en verklig skräckfilm ska se ut. Det gjorde han på sätt och vis redan i Riket, men då var det med glimten i ögat och massor av humor. I Antichrist finns det få försonande drag. Trots att mängden blod inte på långa vägar kan jämföras med den man får i en amerikansk skräckfilm har Hon och Han blivit så verkliga för tittaren att det gör fysiskt ont att titta på filmen. Antichrist är en film man utsätter sig för. När jag i somras började se om och recensera alla Lars von Triers filmer såg jag dem med viss regelbundenhet. Men när det efter Direktören för det hele blev dags för Antichrist kändes det lite som att slå det där telefonsamtalet till tandläkaren. Man vet att man har en jobbig stund framför sig och vill helst skjuta upp det några dagar. Antichrist sköt jag upp i flera veckor.

antichrist03

Om man inte sett Antichrist ska man inte tveka att se den även om jag i princip skulle vilja likna den vid psykisk tortyr. En skräckfilm som man inte mår det minsta dåligt av är inte skräck utan spekulativ underhållning. Lars von Trier visar oss riktig skräck. I vanlig ordning fick han utstå hård kritik för sin skildring av kvinnor i sina filmer när Antichrist hade premiär 2009. Om kritiken tidigare varit jämförbar med att man skulle anklaga en regissör för att vara rasist när hen skildrade slaveriet fanns det fog för en del av kritiken mot Antichrist. Att naturen beskrivs som ond köper jag, men varför kvinnor skulle stå naturen och därmed ondskan närmare baserar sig endast på von Triers känslor och ger honom någonting att bygga ett manus på. Det var ingenting som jag lade någon större vikt vid när jag såg Antichrist senast och inte heller med von Triers egen beskrivning av sin film är det något som stör mig när jag ser den. I slutet av filmen kopplas mannens sexualitet ihop med våld medan kvinnans dito kopplas till skuld. Enligt mig innebär det att kvinnan vinner en moralisk seger.

I podcasten Vacancy har de pratat om Antichrist. Klicka här för att lyssna.

"Jag tycker att jag pekade på att det äger rum en kamp mellan könen och att de inte bara stöttar och kompletterar varandra. För mig råder det inget tvivel om att det är så. Även om en del av Strindbergs kvinnohat var hysteriskt så har det ju bäring på en liten del av verkligheten. [...] Men jag säger ju inte att kvinnor generellt sett är onda. Men i [Antichrist] var naturen det onda, och jag har helt enkelt tyckt att kvinnorna stod närmare naturen." - Lars von Trier, Geniet. Lars von Triers liv, filmer och fobier av Nils Thorsen. En…

Review Overview

Betyg

90

About Mattias Berg

Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.