Aladdin

Disney trummar på med sitt imperium inom filmvärlden. Ett av spåren de valt att gå de senaste åren, som de allra flesta märkt, är att producera nyinspelningar av sina klassiska tecknade filmer. Nästa film till rakning är Aladdin som på förhand var ordentligt utskrattad på sociala medier, främst på grund av att valet till att gestalta Anden hamnade på Will Smith. Var det befogat, eller ska man vara tyst tills man sett den färdiga produkten?

Skillnaden mellan Dumbo, som jag recenserade, och Aladdin är att den förstnämnda snarare är baserad på originalfilmen medan den senare är en rak nyinspelning. Med vissa förändringar, förstås. Det går inte många minuter innan Arabian Nights drar igång och tonen är satt direkt. Aladdin (Mena Massoud) presenteras ganska omgående och känns som klipp och skuren för rollen som den lilla tjuven huserandes i Agrabah tillsammans med sin lilla apa Abu. Storyn är alltså densamma som den tecknade versionen och behöver väl inte berättas djupare än att Aladdin kommer över en lampa innehållandes en ande som ger honom tre önskningar. Aladdin önskar att han vore en prins av anledningen att han vill göra allt i sin makt för att vinna prinsessan Jasmines hjärta (som själv drömmer om allt annat än prinsar från världens alla möjliga och omöjliga hörn som dyker upp i staden för att be om hennes hand). Samtidigt är vesiren Jafar även han på jakt efter lampan, men han önskar sig pengar och makt istället.

Den som håller Aladdin högt kommer knappast bli besviken av anledningen att de har ändrat för mycket från den tecknade versionen. De klassiska scenerna återkommer, karaktärer likaså, och de omtyckta och kända låtarna gör comeback. Ny är dock låten Speechless framförd av Jasmine (Naomi Scott). Den handlar om, som titeln nästan avslöjar, att man inte ska välja att vara tyst. Den låten går ihop med nya, uppdaterade Jasmine som vi får se här som är betänkligt starkare och självständigare än tidigare. Hennes allra största önskan är att leda hennes land som efterträdare till sin far. Men en kvinna har ju aldrig haft den rollen tidigare, så det kan hon ju bara glömma. Eller?

För att beröra många människors tveksamma del glider vi osökt in på anden. Det är tråkigt så här i efterhand att så många var emot valet av skådespelare till denna roll, för han gör det riktigt bra. Jag har alltid upplevt Smith som allt annat än flamsig och ”för mycket”, som många komiker har en tendens till att bli. Jim Carrey har väl aldrig direkt varit en av mina favoritkomiker, i synnerhet inte i de båda Den galopperande detektiven som väl egentligen är praktexempel på hysteriska komedier som blir alldeles för mycket. För min del alltså, hur min humor ser ut. Smiths gestaltning av anden kontra den tecknade är också en tydlig skillnad då Smith är betydligt lugnare och mer lagom (lagom är ett bra ord många gånger) i det allra mesta i Aladdin. Sång- och dansnumren klarar han även galant, för det visste väl de flesta att innan Smith blev skådespelare så livnärde han sig som rappare med artistnamnet The Fresh Prince? Något som var en misslyckad casting är dock Marwan Kenzari i rollen som Jafar. Maken till snedsteg var det längesedan jag skådat. Vad jag minns av Jafar är att han var skräckinjagande och hotfull. Det är han inte längre, inte det minsta ska sägas. Tyvärr. Då var Iago mer skräckinjagande.

Som helhet är Aladdin en gedigen nyinspelning. Det gamla klassiska är tillbaka, sångnumren är läckra och regin är solid (Guy Ritchie sitter i regissörstolen). Håller Disney det här som en sorts lägstanivå så har vi mycket kvalitetsfilm att se fram emot de kommande åren.       

Disney trummar på med sitt imperium inom filmvärlden. Ett av spåren de valt att gå de senaste åren, som de allra flesta märkt, är att producera nyinspelningar av sina klassiska tecknade filmer. Nästa film till rakning är Aladdin som på förhand var ordentligt utskrattad på sociala medier, främst på grund av att valet till att gestalta Anden hamnade på Will Smith. Var det befogat, eller ska man vara tyst tills man sett den färdiga produkten? Skillnaden mellan Dumbo, som jag recenserade, och Aladdin är att den förstnämnda snarare är baserad på originalfilmen medan den senare är en rak nyinspelning. Med…

Review Overview

Betyg

70

About Kenny Nordgren

En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.