A Field in England

Ben Wheatley, regissören som gjorde Kill List är tillbaka med en svartvit film om några män som drabbas av en svamppsykos på ett fält i England. Det är lika fantastiskt som det låter.

A006_C021_09240RUnder inbördeskriget i England på 1600-talet kommer några män på villovägar. Under en vandring över ett till synes oändligt fält kokar de en gryta på några svampar de hittar och snart bryter hallucinationshelvetet lös.

Tydligen blev Wheatley inspirerad att göra filmen efter att ha gjort en dokumentär om ett sällskap som pysslade med att klä ut sig i historiska kläder och iscensätta gamla berömda slag. Under den processen blev han även varse om att hallucinatoriska svampar var ganska populära att använda redan på 1600-talet. Bland annat brukade trollkarlar som inte var så noga med etik göra pulver av dem, blåsa i ansiktet på publiken och sedan göra konster för de förmodat ganska lättimponerade åskådarna. Med hjälp av sin återkommande vapendragare Amy Jump satte han ihop ett manus, valde att filma den i svartvitt och spelade sedan in alltihop på tolv dagar. A Field in England fick sedan simultan premiär på bio, DVD/Blu-ray och betalkanaler under sommaren 2013.

a-field-in-england-1024_LRGDet känns lite som att man antingen älskar eller hatar den här filmen. Om man inte bara hakar på de bisarra scenerna och accepterar allt som händer som en surrealistisk drogtrip utan egentligt syfte blir det förmodligen bara frustrerande att titta på. Man ska heller inte vara allt för känslig för våldsamheter då det inte är speciellt trivsamma upplevelser männen får under svamparna inverkan. Jag tycker det knäppa lyckas vara intressant hela vägen och skapar en helt egen, stundtals mardrömslik, känsla där allt kan hända. Förmodligen är det ett tecken på att Wheatley är en skicklig filmskapare och vet hur man ska hantera sådana här konstigheter på ett intressant sätt, men att han har en handfull riktigt duktiga skådespelare till hands hjälper ju till en del.

A-Field-In-England-Julian-BarrettÄven om tanken förmodligen varit att skapa något surrealistiskt utan speciellt mycket rim och reson, är dialogen förvånansvärt välskriven. Männens små konversationer, både före och efter de inmundigat svamparna, är fyndig. Har man Michael Smiley (Kill List, The World’s End), Reece Shearsmith (The World’s End, Shaun of the Dead) eller Peter Ferdinando (Snow White and the Huntsman, 300: Rise of an Empire) i rollerna blir replikerna dessutom garanterat bra levererade bakom all skäggstubb och allt smutsigt hår. Jag småskrattade flera gånger åt några meningsutbyten och trots att fotot får filmen att se ut som Bergman på existensminimum, finns det hela tiden en lätt touch av absurd humor bakom allt som händer. Det både lättar upp stämningen på ett nödvändigt sätt och knorrar till det lite extra.

review_A-Field-in-EnglandDet är lite rörigt och det är lite slarvigt. Man får aldrig riktigt något grepp om alla karaktärerna och man känner av att tiden varit knapp under inspelningarna, men det gör inte så mycket när slutresultatet ändå blir så kraftfullt. Känner du att du accepterar att se fem gubbar klampa runt på en äng och säga konstiga saker till varandra utan mycket sammanhängande logik, men med en hel del våld, ska du ge A Field in England en chans. Det är mycket möjligt att du, precis som jag, får en härlig upplevelse. Ett par scener har fastnat på hornhinnan hos mig och samtidigt blir jag lycklig av att någon gör en sådan här film 2013, och dessutom är så pass talangfull att det fungerar.

 

About Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.