10 saker som kunde varit bättre i The Force Awakens

Jag skriver det här lördagen den nittonde december 2015. Det är nu den fjärde dagen som Star Wars: The Force Awakens (TFA) visas på svenska biografer. Om du är det minsta intresserad av Star Wars har du redan sett filmen. Om du av någon anledning haft förhinder och inte kunnat se den gör du troligen allting för att undvika att läsa någonting om filmen. Om du ändå läser det här får du skylla dig själv. (Du borde läsa någonting annat.) Det är skrivet till dem som redan sett filmen.

sw falcon 2

Jag har nu sett filmen tre gånger och är på det hela taget positiv. Jag hade givetvis velat veta mer om vad som gjort att den politiska situationen är som den är. I TFA är det två utomparlamentariska organisationer som kämpar mot varandra. Varför kan inte republiken öppet kämpa mot första orden?

Bildberättandet är tillbaka. Om prequeltrilogin stundvis var för pladdrig så går TFA tillbaka till det starka bildberättandet i originalfilmen. När jag skulle se filmen med mina systersöner var den yngsta orolig att han inte skulle förstå när han inte hinner läsa alla undertexterna. Jag kände inte att jag behövde ge så mycket mer bakgrund än det som finns i öppningskryparen. Replikerna är ofta korta och många stunder är repliklösa. Han verkade hänga med ganska bra ändå. Några gånger frågade han vad publiken skrattade åt.

Vad var det som fick Luke Skywalker att fly och gömma sig? Det måste ha varit mer än Kylo Rens motstånd. Varken Jedi eller Sith visade sig vara bästa vägarna att använda Kraften. Hur har Luke försökt utveckla Jeditänket? TFA öppnar upp för att i alla fall jag ska sitta och fantisera till nästa film kommer.

Men jag hade inte varit den jag är om jag inte stört mig på en del saker i TFA. Nedan följer några tankar jag haft de senaste dagarna.

sw solo chewie

Chewies ögon

Varför ens anställa Peter Mayhew om hans ögon inte ska synas? Den bästa filmen för Chewbacca har varit The Empire Strikes Back. Där plockade Irvin Kershner fram en känsligare sida av allas vår favoritwookie. Trots all päls blev vi berörda av Chewies sorg bland annat eftersom Mayhews ögon är så unika. Trots att han i TFA får bevittna sin bäste väns död finns knappt någon lugnare stund där Chewie får visa sin sorg. Dessutom är det i vissa scener tydligt att även Mayhews gängliga kropp är unik. Det är inte svårt att se när hans ersättare är i bild.

Sentimentalitet

Var det någon som trodde någonting annat än att Han Solo skulle dö när Leia bad honom hämta hem deras son? När Solo dessutom gick ut på den där bryggan förstod vi dessutom hur han skulle dö. En bra dödsscen. Men det som händer efteråt känns så fel. Precis som när Obi-Wan blir nedhuggen i A New Hope skulle vi bara få höra ett ”NOOO” (alternativt Chewies vrål) och sedan skulle skottlossningen börja. Men Abrams klipper in en bild på Leia när hon reagerar på dödsfallet. Så gör man inte! Klibbig sentimentalitet. Under order 66 i Revenge of the Sith blir det lite sentimentalt med klippet där Yoda reagerar, men denna händelse var unik i Star Wars och ska inte jämföras med ett dödsfall av den här typen.

För övrigt bör Star Wars vara tidlöst. Att ge karaktärer och rymdskepp storslagna eller sentimentala introduktioner känns kanske väsentligt 2015, men knappast 2030. När nya tittare kan se 14 filmer på en vecka kommer inte Han Solo och Leia vara mer unika än Padmé, Finn och Qui-Gon. Abrams ska dock ha beröm för att han motstod frestelsen att visa originaltrion tillsammans.

sw leia

Flängande

Star Wars-filmerna är väldigt rena i sitt berättande. Varje film innebär resande för karaktärerna. Om de återbesöker en plats de varit på tidigare i filmen har en längre tid gått. TFA känns väldigt flängig i inledningen. Två karaktärer får lämna Jakku bara för att återvända några minuter senare. Det är givetvis en detalj, men det känns helt fel.

Referenser

Klart att saker från de gamla filmerna ska finnas med i de nya. Dessa ska dock integreras och inte dra uppmärksamhet till sig. Men när Luke gamla träningskula ska visas upp och när Dejarikbordet plötsligt tänds får det för mycket uppmärksamhet. I scen med BB-8 dyker en rymdvarelse, av vad jag bara kan förmoda är samma typ som den första man kan se i cantinan i A New Hope, upp i sanden. Dessa blinkningarna till nostalgiker gör mig lite illamående. Det är väldigt ängsligt när det i både dialog och bild refereras till dödsstjärnan. Och varför skämta om sopnedkast?

Det som inte behöver visas

Jag försöker komma på någon scen från de tidigare sex filmerna där törst spelar en stor roll. I TFA finns två scener där det ska drickas. I en av dem ska drickandet dessutom vara humoristiskt (mer om den under nästa punkt). På samma sätt behöver vi inte se Rey laga sin mat och äta. En överblicksbild där hon sitter vid foten av den rasade AT-AT:n, en närbild där hon provar hjälmen och sedan rakt till räddningen av BB-8; det hade räckt. Och varför får vi se stormtrooperna inne i skeppet innan de landar på Jakku i början av filmen? Så ska det inte se ut i Star Wars. Efter en tredje titt har jag börjat släppa och acceptera dessa förändringar. I alla fall lite. Även Reys vision har börjat falla på plats även om jag tycker den bryter berättandet lika mycket som Anakins visioner av Padmés död i Revenge of the Sith.

sw rey

Humor

Jag var på genrepet av en direkt plågsamt pinsam revy i går. Att det blev plågsamt berodde på att nästan ingen i publiken var med på noterna. Väldigt få skrattade och de som gjorde det verkade göra det av välvilja. Det är ju synd om skådespelarna annars. När Jar Jar fånade sig som mest i The Phantom Menace var det sällan skratt i salongen (jag såg filmen ett antal gånger). Eftersom många av Jar Jars scener fanns med i filmen endast för att locka till skratt kändes han ännu mer pinsam och överflödig när publiken inte roades av scenerna. Men de gångerna som det förekom skratt i biosalongerna var det barn som skrattade och då kändes scenerna mer motiverade.

I TFA finns en utdragen scen där Finn letar efter vatten och till sist kommer fram till ett stort kar som ett monster, med stort tryne och väldigt utmärkande anus, dricker ur. Finn börjar dricka. Några spridda fniss har jag hört i salongerna jag sett filmen i, men ingenting som rättfärdigar utrymmet som scenen tar i filmen. Det är lika fånigt som någonting med Jar Jar. Med undantag för just Jar Jar sker humorn oftast i förbifarten i Star Wars, men i TFA är humorn ibland lika utstuderad som i komedier. Jag tror att detta ställer krav på humorn. När stormtrooperna vänder på klacken då de hör Kylo Rens utbrott faller filmen totalt om publiken inte skrattar. Jag har varit med om både skratt och total tystnad.

Men det finns en del riktigt roliga grejer i TFA. Jag skulle säga att Finn är den som har störst potential att bli den nya trilogins humorist.

sw finn poe

Feminism

Det är kul att TFA har fått en kvinnlig huvudkaraktär. Men varför väljer de att presentera Rey som unik för att vara kvinna? När Han Solo och Finn reagerar med förvåning på hennes förmågor berättar de för oss i publiken att Rey avviker från vad kvinnor brukar vara. Hade inte de i publiken som velat kunnat dra den slutsatsen själv?

Sidokaraktärer

Så många! Och inte sällan gestaltade av skådespelare man känner igen från någon annanstans. George Lucas brukar bli anklagad för att proppa in saker i filmerna som ska bli bra leksaker. Jag har inte läst någon av serietidningarna eller böckerna med historier som ledde fram till TFA, men jag kan bara förmoda att de där två piratgrupperna kommer från några böcker eller ska bli återkommande karaktärer i någon serietidning om Han Solos smugglaräventyr innan TFA. Scenen jag refererar till kändes väldigt krystad och onödig. Om Lucas försökte producera leksaksvänliga saker har den nya storygruppen på Lucasfilm i sin iver att väva ihop filmer, TV-serier, böcker och serietidningar tryckt in massor av nya namn i TFA. För att kunna producera fler sidohistorier?

Att så många kända ansikten spelade rebeller och pirater drog mig bort från filmen. Abrams har för många kompisar och för få ovänner, tror jag.

sw bb8

Speglingar

När Lucas speglat händelser från tidigare filmer har han oftast gjort det väldigt snyggt och nästan diskret. Som tittare har jag inte alltid kopplat vilka scener som speglats förrän vid en andra eller tredje tittning. När jag gästade Titta dom snackar för att prata om Star Wars inför premiären av TFA nämnde jag att jag först tio år efter premiären av Revenge of the Sith kom på att Anakins lojalitet till jediorden testas av Palpatine på samma sätt som Luke senare ska testa den sammes lojalitet till Kejsaren. Jag talar om scenerna då Palpatine/Luke står med ryggen mot Anakin trots att denne har en tänd ljussabel i handen. Lucas har smugit in dessa speglingar väldigt snyggt i filmerna.

I TFA är speglingarna vulgära. Tatooine har blivit Jakku. R2-D2 med gömda ritningar har blivit BB-8 med en gömd karta. Tentakler som fångar en hjälte har blivit tentakler med kropp som fångar en hjälte. Sökandet efter Obi-Wan har blivit sökandet efter Luke. Alderaan har blivit Hosnian. Dödsstjärnan har blivit Starkiller. På Starkillerbasen finns flera scener som är direkta kopior av sådant vi sett i A New Hope. Det är som en enda stor homage till originalfilmen utan minsta ambition att utmana publiken. Jag har i princip undvikit alla åsikter om TFA än så länge. Men trots att jag nästan ser TFA som en remake av originalet så har jag läst att många anser att den inte är tillräckligt lik de gamla filmerna. Med denna utgångspunkt är det lätt att förstå varför människor inte tyckte om prequeltrilogin. Trångsynta människor.

Tjatig

Är den inte lite lång? Jag nämnde de onödiga transportsträckorna tidigare. Det är någonting med renheten i de sex originalfilmerna som inte finns i TFA. Blir de inte tillfångatagna lite väl många gånger? Och är inte miljöerna lite väl lika dem vi redan sett? Kanske jag kan utveckla detta när jag sett filmen några gånger till.

About Mattias Berg

Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.