Wonder Woman (4K UHD)

Wonder Woman finns på allas vår bioduk och det är ungefär precis så bra som du ville och önskade att det skulle vara. Gal Gadot lyser i titelrollen genom kraftfulla uppvisningar av kampanda, i komiska upptäcktsfärder genom den moderna världen och  med sorgen när människornas värld faller för våld och brutalitet. Patty Jenkins har regisserat den största kvinnliga superhjältefilmen någonsin med en bravur som lätt toppar resten av DC-filmerna just nu.

Känslan för observation är nog det som stannar kvar. Diana, prinsessa av ön Themyscira, även känd som Diana Prince och Wonder Woman tar sig igenom folkvimlet på en knökfull tågperrong där soldater från första världskriget tar adjö av sina nära och kära. Vi ser vad Diana ser – en främling för människornas värld – medan hennes vän Steve Trevor (Chris Pine) leder vägen mellan uniformsklädda män av alla möjliga hudfärger och kulturer. Han bjuder på glass och hon berömmer översvallande glassförsäljaren. Här är filmen ungefär halvvägs och har bevisat sin överlägsenhet över Man of Steel och Batman vs. Superman etc. bara med det faktum att den inte hatar människor – och sällan har mångfalden hos det brittiska imperiets soldater skildrats så tydligt. Wonder woman tar sin början på paradisön Themyscira där amasonerna bor och där Diana uppfostras som enda barnet. Här finns inga män, bara myterna om gudarna och historier om människorna som amasonerna skapades för att beskydda mot den tillfälligt besegrade krigsguden Ares. De lever en perfekt tillvaro och tränas till att slåss utan att sätta sin fot utanför öns skyddande sfär. Ingen tror heller på att Ares någonsin kommer att återvända – utom Diana. När så spionen Steve hamnar på ön och förföljs av tyskar är det första gången hon får veta något om utsidan. Övertygad, så fort hon får höra om kriget, att allt som behövs är att hitta Ares för att få slut på konflikten kastas hon sedan in i den så kallade realpolitiken – in bakom kulisserna och maktens rum där en general nedlåtande förklarar att dö, är vad soldater gör. Samtidigt riktas en rejäl känga under och över bordet mot engelsmännens skuld i konflikten. Snart verkar det egentligen bara vara en slump att hon på grund av Steve hamnar på Ententens sida i det första världskrigets sista år.

Att filmskaparna har valt det första istället för andra världskriget har mycket att göra med den historiska kontexten: om det är något krig som så saknar reson, som så brutalt förnekade ära och framgång till ens vinnarna, där tjogtals miljoner soldater dog i skyttegravarna utan vettig orsak medan diplomatiska förhandlingar gång på gång misslyckades med att göra slut allt. Det är här som både människorna och Diana måste förlika sig med den moderna teknologins förödande kraft. Hon väljer dock att gå sin egna väg; att störta rakryggat ut i ingenmansland och i stort sett ensam försöka ta över en tysk befästning. Och det är en syn att skåda. Där går filmens absolut största styrka: Gal Gadot – det tål att upprepas – i sitt esse mitt i kampen, men lika mycket övertygande som fascinerad utbörding på Londons gator. Med Chris Pine skapar hon ett charmigt och lättsamt partnerskap som rör sig bort från klichéerna. Steve förstår utan kommentarer redan från början att Diana inte behöver honom annat än som guide att förklara människorna och hon, uppfostrad bland amasoner, vet inte ens om att det är meningen att hon ska vara undernådig, men ställer gärna obekväma frågor. Efter att de i tidigare nämnd scen lämnat tågperrongen full av friska och starka soldater mäter de en strid ström av skadade veteraner med frånvarande ansikten och amputerade kroppsdelar och Diana börjar inse hur mycket mer komplex detta krig är mot vad hon fått lära sig.

Hon blir en naturlig ledare för Steves udda skara medhjälpare: en elegant marockansk skådespelare, en kiltbärande krypskytt och en amerikansk indian som trots sin bekända neutralitet i konflikten (han smugglar engelskt te till tyskarna och tysk öl till britterna) med några korta repliker förklarar cykeln med de ändlösa krig med och mot varandra människorna utkämpat sedan antiken. Det är denna lektion som blir svårast för Diana; att människorasen som hon är skapad till att beskydda villigt eller gladeligen kan låta krig fortgå. Hennes frågor är alltså helt resonabla men ställs till en tid och en värld som inte kan svara och Gadot visar i sitt ofta exponerade ansikte detta uppvaknande utan att någonsin tappa tron på sig själv.

Och Patty Jenkins och filmfotografen Matthew Jensen ger framför allt skådespelarna tiden de behöver. Kameran dröjer vid flera tillfällen länge på både Diana och Steve i kritiska ögonblick med obrutna tagningar och närbilder. Det gör att dessa karaktärer blir rättvist behandlade och både de och publiken får lön för mödan efter att ha investerat så mycket i filmens första två tredjedelar. Det är dock tröttsamt att Diana måste komma till full insikt om sina principer och känslor inför människosläktet under den sedvanliga DC – och, låt oss vara rättvisa, Marvel – slutstriden där sceneriet som vanligt badar i brunt, grått och eld medan klockan tickar.

Detta är i alla fall den bästa DC-filmen sedan innan Man of steel. Detta är den enda bra DC-filmen sedan Man of steel och det största problemet är egentligen just tankarna på att hennes värld ofrånkomligen, redan i november, måste vidröra den cyniska sörjan som Zach Snyders filmer har varit. Varje gång den tanken kommer faller andan besviket, varje gång man inser att denna film hade kunnat varit livligare och roligare än nu när Wonder woman snart måste trängas med stora granitblock till män i Justice League (vem trodde någonsin att de skulle behöva bäva för en Batmanfilm?). Jag har tidigare skrivit om hur Marvels filmer bara blir bättre när de utökar sitt universum och knyter ihop gamla och nya karaktärer till underhållande rivaliteter eller samarbeten. Min önskan är här snarare att Wonder woman kunde få verka ifred.

____________________________________________

En andra åsikt: Att Wonder Woman är den bästa DC-filmen sedan Man of Steel kan jag hålla med Alva om. Tyvärr säger det inte särskilt mycket. Zack Snyders äventyr med DC har inte varit totala fiaskon finansiellt men filmerna har lämnat mycket att önska. Patty Jenkins regi och berättelsens stundtals normbrytande tendenser skall hyllas men i min mening blir filmen aldrig mer än ett:- Jaha? Snygg action och vacker bild, särskilt på 4K-utgåvan. I vår superhjältetäta tidsålder krävs det ännu mer för att lysa starkt i sin egen glans. Gal Gadot och Wonder Woman behöver inte resten av DCs Justice league, det är dock uppenbart att de behöver henne. /Fredrik Malmquist

Utgåvan: En udda fågel till film som spelades in i en kombination av 3.4k och 6.5k för att sedan färdigställas i 2K till biosläppet. Utgåvan har en bra 7.1 ljudmix och har även stöd för Dolby Atmos. Det är en uppgradering från blu-ray utgåvan men det finns en ojämnhet i hur det fullständiga paketet presenteras. Det verkar inte finnas någon riktig finess i hur man har tänkt kring utgåvans HDR. Det ser ut som att filmen har fått en kalibrering som förblir den samma under hela berättelsens gång, det fungerar bättre i vissa scener än andra. Som vanligt får ni även nöja er med att se allt extramaterial i 1080p på medföljande blu-ray.

 

Wonder Woman finns på allas vår bioduk och det är ungefär precis så bra som du ville och önskade att det skulle vara. Gal Gadot lyser i titelrollen genom kraftfulla uppvisningar av kampanda, i komiska upptäcktsfärder genom den moderna världen och  med sorgen när människornas värld faller för våld och brutalitet. Patty Jenkins har regisserat den största kvinnliga superhjältefilmen någonsin med en bravur som lätt toppar resten av DC-filmerna just nu. Känslan för observation är nog det som stannar kvar. Diana, prinsessa av ön Themyscira, även känd som Diana Prince och Wonder Woman tar sig igenom folkvimlet på en knökfull…

Review Overview

Alvas betyg
Fredriks betyg
Utgåvan

70

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com