Wolf of Wall Street

411029-the-wolf-of-wall-street-the-wolf-of-wall-street-wallpaper

Martin Scorsese och Leonardo DiCaprio levererar ännu en storfilm av klass. Snygg produktion och förstklassigt skådespeleri gör att den tre timmar långa filmen inte känns så lång. Är det en blivande klassiker?

Börsmäklaren Jordan Belfort går sin egen väg och drar sig inte från att lura allt och alla för att bli snuskigt rik. Hans metoder och skrupelfria agerande gör att han får smeknamnet Wolf of Wall Street. Hans liv snurrar allt snabbare och suget efter mer droger, fler kvinnor och mer pengar gör att han snart har polisen och FBI efter sig.

img11

Radarparet Martin Scorsese och Leonardo DiCaprio har tidigare gjort Shutter Island, The Departed, The Aviator och Gangs of New York tillsammans och deras samarbeten brukar bli rejält framgångsrika. Denna gång tar de sig an att filmatisera Jordan Belforts biografi om sin uppgång och fall som börshaj av värsta sort. Filmens berättelse förmedlas i jag-form och Jordan Belfort lotsar oss genom sitt liv från kometliknande uppgång till den oundvikliga kraschen. Det är en intensiv berättelse som förmedlas där kapitalismens värsta sidor ges stort utrymme. Det är i grunden ett sorglig och mörkt liv som målas upp och när jag såg trailern kände jag absolut ingen lust att se filmen. Den kändes nästan hysterisk. Filmen är dock så mycket bättre än jag trodde och det finns en underbar ironi och humor i Scorsese och DiCaprios berättande. Favoritscenen är när Belfort och hans kumpan Donnie, spelad av Jonah Hill (Moneyball, 21 Jump Street) har tuggat i sig allt för många gamla quaadludes. Leonardos skådespel i denna scen när han dregglandes krälar, kryper, rullar fram är hysteriskt kul. Härligt med en skådespelare som vågar att inte se bra ut alltid. Det är Leonardo DiCaprio som leder ensemblen men ingen gör bort sig och det är hög klass på alla skådespelares insatser.

680x478

Filmen är också väldigt snygg och de ansvariga har lyckats få miljöer, kläder och frisyrer att ge känslan av 80-tal utan att vara fult och fånigt. Det känns stiligt trots att det i mina ögon är den fulaste perioden i historien. Men om jag måste hitta något negativt med filmen är det dess längd. Den klockar in på tre timmar och skulle nog ha blivit en ytterligare ett snäpp närmare en modern klassiker om den stramats upp och klippts ner och till närmare 2,5 timmar. Samtidigt kändes den inte så lång när jag såg den, utan den flöt på och underhöll hela vägen.

 

 

About Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.