The Night Porter

Knepigt provokativ film i gränslandet mellan exploitation och art house som når Sverige i en fruktansvärt usel utgåva.

På ett hotell i Wien 1957 arbetar Maximilian som nattportier. Han är en tysk före detta lägerkommendant från ett koncentrationsläger under kriget och håller nu en väldigt låg profil, samtidigt som kontakten med andra i samma sits som honom själv hålls vid liv. En dag checkar en kvinna in som Maximilian känner igen som en av fångarna han hade en hemlig relation med under kriget. Hon känner även igen honom och efter en konfrontation väcks känslorna till liv igen, vilket leder till en förnyad affär, med förutsättningarna ställda på ända.

Det finns massor av stoff kring sex, åtrå, makt, beroendeställningar och skuld att fundera på. Både på ett personligt plan mellan karaktärerna och på en mer övergripande nivå om Tysklands roll efter kriget samt hur länderna de invaderade förhåller sig till den. Regissören Cavani tvekar inte att ta i knepiga ämnen och undersöka mörka vrår av mänskligheten, något som ledde till en hel del kritik då nazisternas övergrepp under kriget av förklarliga skäl är känsligt att peta i.

The Night Porter är en splittrad upplevelse att titta på. Det långsamma dramat som målas upp är torrt och har svårigheter att engagera, samtidigt som filmen stundom känns som vilken italiensk genrefilm som helst, komplett med lite loj dubbning. Sedan kommer absurda stunder av balett eller tillbakablickar till händelserna under kriget som tar formen av en depraverad opera. Någonstans i detta ska man försöka förhålla sig till ganska tunga teman och samtidigt hänga med i en berättelse som inte är helt tydlig. Slutresultatet är inte helt lyckat alla gånger, men när det bisarra får spelrum till förmån för det småtråkiga, blir man ändå lite lycklig.

I samband med denna kom även mer kända Salò o le 120 giornate di Sodoma av Pier Paolo Pasolini och Salon Kitty av Tinto Brass som arbetade inom samma område. Det följde även en våg av mindre nogräknade alster som valde att slå mynt av kombinationen nazister och sex i subgenren med det föga smickrande namnet nazisploitation, där Red Nights of the Gestapo, Private House of the SS eller Gestapos Last Orgy hör till installationerna. Tycker man att det man ser i betydligt mer seriöst menade The Night Porter känns intressant är det nog dock snarare Pasolini första hand man ska undersöka.

Tyvärr är utgåvan från Soul Media bland det sämsta jag sett släppas på DVD de senaste åren. För det första är den inte anamorfisk, något det nästan börjar vara tio år sedan man slutade behöva uppröras över och för det andra har den inte direkt restaurerats. En del småskräp, dassiga färger och en minst lika dålig skärpa. Visst är den billig, men med tanke på kvaliteten är det ändå ett överpris. Jag tycker gott man bör ta sig en närmare titt på filmen, men köp i sådana fall någon annan utgåva än denna.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.