Warhammer 40,000: Dawn of War 3

När Relic släppte Dawn of War 2 2011 så gjorde man ett ganska kontroversiellt beslut. Man frångick det första spelets Starcraft-liknande struktur med basbyggande och resurshantering för att istället fokusera på enskilda enheter som man kunde uppgradera och utveckla allteftersom kampanjen fortgick. Resultatet blev ett storslaget äventyr och en av de bästa kampanjer i Warhammer 40,000s värld som jag har spelat.

Men nu när det är dags för Dawn of War 3 har Relic bestämt sig för att återgå till rötterna och återigen ha ett spel som fokuserar på basbyggande och resurhantering. Och efter att ha spenderat ett antal timmar med spelet så är anledning glasklar, Relic vill att detta skall vara ett seriöst alternativ till Starcraft 2 och MOBA när det gäller e-sport. Men har man lyckats eller faller man på mållinjen?

Tidigare delar har haft en ordentlig kampanj men här fungerar den nästan som en tutorial till att spela multiplayer mer än något annat. Vilket är synd, för det tidigare kampanjer har både varit bra, välskrivna och intressanta. Här får vi en ganska blek historia om någon magisk artefakt som tre raser är ute efter och vi hoppar hela tiden mellan dessa tre raser. Resultatet är en ganska osammanhängande kampanj där man tvingas spela raser som man kanske inte är så intresserad av eller kommer att spela särskilt mycket när man spelar multiplayer. Vad värre är att man lär sig inte särskilt mycket som man har nytta av och det kan i vissa fall vara rent kontraproduktivt att spela kampanjen då du kanske kommer investera i trupper eller egenskaper som du sedan aldrig kommer att använda dig av. Sedan blir man väldigt mycket tryckt med ett skohorn att spela på ett visst sätt under många uppdrag och jag upplever inte särskilt mycket frihet som spelar, något som känns lite som ett steg bakåt.

Man har förutom att bygga sin bas, hantera resurser och utbilda enheter tillgång till episka truppslag. De påminner om de enheter som fanns i det andra spelet och kan genom att användas väl vända på en strid enskilt. De kan också distrahera när spelet vill påkalla uppmärksamhet till just dessa enheter. Ibland tappar man fokus på sin armé för man skall pyssla om enskilda enheter. En mix av dessa två var kanske inte det bästa valet Relic har gjort även om det är häftigt att se dessa enheter gå loss på andra, ofta med förödande resultat.

Detta förs även över till multiplayer. Under matchen lopp får Elite points sakta men säkert. Skall du spendera dem tidigt för att få en relativt billig specialenhet som kan göra nytta där och då eller skall du försöka hålla fortet med dina vanliga enheter, spara och kunna släppa lös en betydligt tyngre och farliga enhet tidigare än din fiende? Det är en balansgång som varje spelare måste bestämma under varje match. Spelet har också en väldigt brant inlärningskurva och kan du inte Warhammer 40,000 innan så är risken stor att du får rejält med stryk i början. Något som helt klart gör att med causal spelare kanske inte har så mycket att hämta här.

Annars har man sneglat väldigt mycket på MOBA-scenen här och kartorna och spelläge påminner väldigt mycket om det. Det är inte själva basen som skall förstöras utan en power core. Men först måste du förstöra en sköld och ett vapentorn. Känns det igen? Och allteftersom matchen pågår går den in i olika faser där mer och mer blir tillgängligt. Relic vill ha långa, episka strider som fungerar bra för tv men som kanske inte passar spelet. Plus att det finns tre fraktioner, ett spelläge och en handfull kartor. Inte mycket om man nu skall slåss med League of Legends. I de matcher jag spelat känns det inte som att man lyckats med det man vill åstadkomma och jag känner mig återigen att jag tvingas in i en fåra och får lite alternativ. En inte alltför kul känsla.

Som vanligt kommer det komma en massa DLC som lägger till raser, kartor och kanske några mindre kampanjer men i dagsläget skulle jag nog avvakta på Dawn of War 3 och fortsätta med Dawn of War 2 istället. Det Relic har försökt att göra är intressant men räcker verkligen inte hela vägen och är inte värt de sexhundra kronor spelet kostar just nu.

När Relic släppte Dawn of War 2 2011 så gjorde man ett ganska kontroversiellt beslut. Man frångick det första spelets Starcraft-liknande struktur med basbyggande och resurshantering för att istället fokusera på enskilda enheter som man kunde uppgradera och utveckla allteftersom kampanjen fortgick. Resultatet blev ett storslaget äventyr och en av de bästa kampanjer i Warhammer 40,000s värld som jag har spelat. Men nu när det är dags för Dawn of War 3 har Relic bestämt sig för att återgå till rötterna och återigen ha ett spel som fokuserar på basbyggande och resurhantering. Och efter att ha spenderat ett antal timmar…

Review Overview

Betyg

50

About Pär Wirdfors

Skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com