Veep – The Complete First Season

Låter politiska intriger och köpslående, för att få igenom både en satsning på gröna jobb och en filibuster-reform, som bra ämnen för en komediserie? Innan jag såg de åtta avsnitten i första säsongen av Veep hade jag förmodligen svarat nej, men det visade sig fungera alldeles utmärkt.

Veep - S1 01

Veep är en förkortad benämning på USA:s vicepresident, och numera alltså även namnet på en komediserie från HBO. Skaparen av serien, Armando Iannucci, är trots sitt italienskt klingande namn från Skottland. Han har specialiserat sig på politisk komedi, och ligger bland annat bakom serien The Thick of It för BBC (som fick den svenska titeln Trist, herr minister) och filmen In the Loop.

Vicepresidenten i Veep, Selina Meyer, siktade en gång på att bli president, men nådde inte ända fram. Att vara Veep innebär att vara nummer två, och hon tycker inte att hon har så mycket makt som hon förtjänar. Selina strävar på, ofta i motvind, med de reformer hon vill genomföra, och önskar ständigt att hon fick betydligt mer uppmärksamhet från presidenten.

Julia Louis-Dreyfus är en proffs-komedienn. Hon kommer alltid att vara mest känd för att ha spelat Elaine i Seinfeld, men hon är minst lika lysande i huvudrollen som vicepresident Selina Meyer. Rollen är inte helt tacksam, Selina är långt ifrån alltid sympatisk. När presidenten blir allvarligt sjuk får hon anstränga sig för att dölja leendet och se bekymrad ut, och när hon känner sig trängd blir tonen mot de anställda hård. Någon vidare bra mamma är hon inte heller. Ändå känner man för Selina, hon kämpar på och försöker hålla uppe fasaden även när läget är besvärligt.

Veep, Julia Louis-Dreyfus, Tony Hale

Övriga skådespelare är nya ansikten för mig, men deras insatser är överlag utmärkta. Har man sett tv-serien Arrested Development kommer man att känna igen Tony Hale. Här spelar han vicepresidentens omtänksamme assistent Gary, som ofta ses viska mer eller mindre värdefull information i Selinas öra. Även Anna Chlumsky förtjänar att nämnas, hon är väldigt bra i rollen som den (oftast, men inte alltid) slipade och en aning bittra stabschefen Amy. Presidenten syns aldrig till, men hans långväxte hantlangare Jonah, spelad av Timothy Simons, dyker upp titt som tätt och sprider dålig stämning.

Humorn i serien är smart och cynisk, och jargongen mellan de anställda på vicepresidentens kontor är hård. En allvarlig olycka kan ändå vara lyckad, om den tar fokus ifrån ett olämpligt uttalande. Att det är en HBO-serie märks bland annat på att språket är betydligt grövre än vad det vanligtvis brukar vara i amerikanska komediserier. Att säga fel saker, som att dra ett olämpligt skämt eller att vara ärlig vid fel tillfälle, är ett återkommande tema i serien. Stor humor uppstår också när Selina ska försöka att vara folklig, t.ex. genom att prata om sport. Då flyter det sällan på riktigt bra, efter att de i förväg inövade fraserna avverkats. I ett par av avsnitten tycker jag att det blir lite för låg nivå på skämten, när ett urinprov hanteras vårdslöst eller magsjuka blir en central del av handlingen, men detta är lyckligtvis undantag. Serien kräver en del uppmärksamhet och koncentration, den är definitivt inte övertydlig. Till exempel används ordet filibuster flitigt, men förklaras aldrig. (Jag fick konsultera Wikipedia, där beskrivs ordet filibuster som ”en politisk term som betecknar en fördröjningstaktik av beslutsprocessen inom en beslutande församling”.

Veep, Julia Louis-DreyfusVeep tjänar verkligen på att ses i rask takt. Om man ser ett avsnitt per vecka så kan nog mängden av namn på senatorer, lobbyister, guvernörer, journalister och kongressledamöter vara en aning förvirrande. När de åtta avsnitten är genomtittade finns det hela tolv kommentarspår att ge sig i kast med. Skådespelare, producenter och manusförfattare berättar exempelvis lite anekdoter om arbetet med serien. Det är uppenbart att de inblandade har haft väldigt roligt under inspelningen, och kommentarspåren är småtrevliga att lyssna på, men absolut inte omistliga. Övrigt extramaterial består bland annat av The Making of Veep, som är lite drygt 13 minuter med kortfattade men ändå ganska intressanta intervjuer, och knappt 25 minuter med bortklippta scener. Extramaterialet är inte svensktextat, men engelsk text finns. I skrivande stund sänds den tio avsnitt långa andra säsongen av Veep i USA, och jag ser verkligen fram emot att så småningom få ta del av Selinas fortsatta strävanden.

About Daniel Björnberger

4 comments

  1. Trevligt recension. Själv gillade jag inte alls serien. Såg två avsnitt sedan slutade jag eftersom jag tyckte serien mest var oslipat plump och inte alls rolig.

    • Daniel Björnberger

      Kul att du uppskattade recensionen! Och det var ju tur för mig att du inte uppskattade serien, så att jag fick möjligheten att recensera den.

  2. Recensionen sammanfattar ganska väl också min uppfattning om seriens kvalitéer. Även om Selina är titelkaraktären så tycker jag att det i mångt och mycket är de fasta birollerna som gör serien helt ok att titta på. Inte så många asgarv från min sida, men genomgående ett leende på läpparna när jag tittade igenom serien.

    • Daniel Björnberger

      Jag håller med dig angående birollerna. Jag skrev inte så mycket om dem i recensionen, men de betyder väldigt mycket. En favorit är Mike, kommunikationschefen som är lite äldre än de andra på kontoret, och trots sin position inte har koll på det där med sociala medier.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.