Vampyr

Ett av de många penna-och-pappers-rollspel som jag spelat mest under mina år är Vampire: The Masquerade, där systemets enkelhet gjorde det lätt använda sig av de alla olika förmågor som en vampyr kan besitta, och lät historien ta den mesta av platsen. När PC-spelet Vampire: The Masquerade – Bloodlines släpptes 2004 så gillade jag verkligen hur de hade överfört spelsystemet till PC-världen, men tyvärr så kände jag att historieberättandet hade blivit lidande (även om det fortfarande var ett bra spel). När Dontnod Entertainment, utvecklarna bakom Life is Strange, annonserade att de höll på med Vampyr så blev jag hoppfull om att man kanske kunde få ett vampyrspel som gav storyn lite mer plats.

Året är 1918 och London lider hårt av Spanska sjukan och det pågående första världskriget. Man spelar Doktor Jonathan Reid, en känd kirurg precis återvänd från fronten i Frankrike, när man vaknar upp i en av de många massgravarna i London. Man vet inte hur han hamnade där, men han besitter nu en enorm blodstörst. Efter att snubblat runt bland liken så stöter han på en kvinna som verkar vara glad att se honom, men törsten tar över och han tar hennes liv. När han återfår sitt sinne, så inser han att det är hans syster, Mary, som letat efter honom bland gravarna. Han hinner inte ens börja sörja för än en grupp vampyrjägare kommer på honom och börjar att jaga honom genom Londons gator. Han lyckas undkomma, och hitta ett hus vars inneboende har fallit offer till pandemin, och försöker ta sitt liv med hjälp av en pistol han hittar där. När han vaknar upp nästa natt, skottskadan helt läkt, så bestämmer han sig istället för att ta reda på vem som gjorde detta mot honom, och om det finns något botemedel.

Så börjar resan genom Londons mörkare värld. Man stöter snart på Dr Edgar Swansea, huvudläkaren på ett lokalt sjukhus med en fascination, och ovanligt mycket kunskap, om vampyrer som känner igen Reid och ger honom arbete på sjukhusets nattskift. Det är här som ett av de mer intressanta aspekterna av spelet visar sig; alla karaktärers personligheter och hur de hänger ihop på olika sätt. Spelet är uppdelat i fyra stycken distrikt, som har ett tiotal karaktärer vardera. Dessa i sin tur kan vara indelade i relationer, och en av karaktärerna är designerade som ”pelare” för distriktet, vars öde har stor konsekvens för distriktet som helhet. Till exempel så räknas Dr Swansea som pelaren för ”Pembroke Hospital”, som är ett av de första distrikten man får uppleva. Om karaktärerna i ens distrikt mår bra så för det med sig fördelar så som att försäljarna i distriktet ger bättre priser och folket blir sjuka mer sällan. Skulle dock karaktärerna bli sjuka, försvinna eller dö så riskerar man att distriktet faller helt i kaos, vilket gör att alla sidouppdrag i distriktet försvinner och man stöter på betydligt fler fiender i området.

Med det så kommer vi in på hela ”Morality”-biten av spelet, att alla ens val ska ha konsekvenser, och att allting är inte svart och vitt. Detta formar också ens sätt att spela på, då möjligheten att ha ihjäl alla karaktärer existerar.  Incitamentet till att göra detta är att de ger en betydligt mer erfarenhetspoäng än vad vanliga fiender gör (flera tusen gånger mer), vilket gör spelets stridsaspekter mycket lättare. Dock innebär detta att man riskerar att inte få reda på mer information om världen och dess karaktärer, för att inte tala om att distrikten kan falla i kaos. Hur mycket erfarenhet man får för de olika karaktärerna kan variera, men påverkas också hur de mår (om de är sjuka eller inte) samt hur mycket du vet om dessa, och representeras av deras ”blodskvalité”. Jag vill ge beröm för de olika karaktärernas utformande, då även de mest tillsynes godhjärtade karaktärerna oftast ruvar på en eller annan mörk hemlighet. Detta är något som man måste gräva fram, antingen genom att hitta något föremål eller ledtråd i världen, eller genom att prata med karaktären själv eller någon annan som känner till denne. Så om man vill maximera erfarenhetspoängen man får från en karaktär så ska man se till att denna inte är sjuk (genom att ge den medicin), samt att man har tagit reda på alla dess hemligheter.

När det sedan kommer till hur man ska spendera dessa poäng så går inte det att göra när man vill. Man måste nämligen ta sig till ett av de många skyddade gömställena som finns att upptäcka i staden och lägga sig och vila för dagen. När man gör detta så får man då möjlighet att spendera poäng på olika förmågor, som i stort sätt allihopa inriktar sig på att göra Reid bättre på att strida. Detta kan vara till man kan skjuta blodsspjut på fiender till att man gör mer skada när man biter dom, men även mer hälsa eller att man kan bära med sig fler serum (som är fungerar i stil med klassiska ”potions” från andra spel). När man gjort detta och bekräftat sina val, så får man texten ”Följande natt..” och man får se de förändringar i distrikten ens val har gjort. Man ser om några av karaktärerna har insjuknat och behöver medicin, eller om de kanske dött eller försvunnit på grund av de val man gjorde. Har man tagit hand om distrikten går hälsostatusen upp, och detsamma gäller det motsatta. Detta är även så man sparar spelet manuellt, då man bara får en sparfil per genomspelning och spelet auto-sparar efter man gjort olika val. Det finns ingen gräns för hur länge en natt pågår, så man behöver inte känna någon stress att behöva undvika soluppgången, utan kan fortsätta tills man kommer till den punkt att spelet antingen blivit för svårt eller man bara vill se ens påverkan på distrikten. Inne på gömställena har man även möjlighet att använda sig av ett arbetsbord, där man kan skapa mediciner eller uppgradera de olika vapen man kan hitta (allt från knivar till hagelgevär).

När det kommer till spelets svårighet så finns det ingen inställning eller något val man gör i början av spelet, utan detta är mer knutet till moralbiten, där man kan ta livet av karaktärer för att få mer erfarenhetspoäng. Under min genomspelning så körde jag utan att ha ihjäl några av karaktärerna, då jag ville uppleva så mycket so möjligt av spelets historia, vilket var tufft i början. Jag tror dock att svårigheten för mig var nog mer övervägande att jag behövde lära mig stridsystemet och taktiker, än Dr. Reids bristfälliga förmågor som vampyr. Jag kände att ju längre in i spelet jag kom, ju bättre blev jag som spelare och striderna blev också lättare (även om fienderna var flera nivåer högra än mig och det tog lite tid). Sen får jag tyvärr säga att striderna i spelet känns väldigt ”flytiga” och ibland okontrollerbara. Det är ingen direkt vikt i de olika karaktärernas attacker, och det hela känns väldigt flamsigt. Detta blir så mycket tydligare också då strider sker nästan jämt och ständigt. Om du inte befinner dig i ett av distriktens ”säkra områden” där de flesta karaktärer befinner sig, så kryllar gatorna av fiender av olika slag; allt från olika typer av vampyrer till jägare av dessa.

Det är här jag också skulle vilja cirkla tillbaka till hur hela moralsystem är inlagt, för du måste nästan göra ett val redan från början: antingen så planerar du på att inte ha ihjäl någon av karaktärerna, eller så satsar du på att ha ihjäl dom allihopa för att få så mycket poäng som möjligt. Speciellt om det är ens första genomspelning så finns det inget att vinna på att köra en ”mellanväg”, då man kan missa delar av historian och samtidigt inte uppnår sin fulla potential som vampyr. Hela grejen ska ju dessutom representera Reids strid med att försöka behålla in mänsklighet genom att inte dricka blod från människor. Detta är dock inget problem under strider, då man använder blod för att aktivera olika förmågor, vilket man kan få genom att suga blodet ur sina fiender oavsett vilken typ det är. Nog för att dessa faktiskt försöker ha ihjäl Reid, men som jag nämnde tidigare så är det ingen av karaktärerna som är direkt oskyldiga i spelet.

Om vi ska tala om de mer estetiska och tekniska bitarna av spelet, så får jag säga att man har lyckats väl. Den gotiska känslan genomsyrar varenda vrå av Vampyrs London, där West Ends finare kvarter ger en stark kontrast till The Docks mer skabbiga hus. Musiken är också riktigt bra, och överlag så tyckte jag att röstskådarna gjort ett bra jobb med att leverera det som sägs. Att man faktiskt inte behöver läsa en massa dialoger gör också väldigt mycket för just ett sånt spel som bygger så mycket på karaktärernas relationer. Utöver en enstaka krasch av spelet så hade jag inga tekniska problem, och det flöt på mycket bra.

Vampyr kunde ha varit ett riktigt bra spel. Historien, karaktärerna och miljöerna det utspelar sig passar verkligen perfekt ihop. Man har verkligen lyckats med att få fram känslan av att allting befinner sig på en gråskala. Tyvärr så fungerar inte stridssystemet i spelet tillräckligt väl för att användas så mycket som det gör. Det var flera gånger jag kände att det var jobbigt att behöva ta mig från en plats till en annan, just för att jag skulle behöva slåss så mycket. Det hela nedvärderar också valet att kämpa för Reids mänsklighet, då varenda vampyrjägare bara är ett hinder man måste ta sig förbi istället för en faktisk människa. Hade man istället minskat på antalet strider, och lagt mer vikt på dessa tror jag man hade fått ett mycket bättre helhetsintryck. Så tyvärr är Vampyr inte riktigt det spelet jag hoppades på att det skulle vara, men om man står ut med en massa flamsiga och ryckiga strider så har man är en riktigt intressant vampyrhistoria att finna.

Ett av de många penna-och-pappers-rollspel som jag spelat mest under mina år är Vampire: The Masquerade, där systemets enkelhet gjorde det lätt använda sig av de alla olika förmågor som en vampyr kan besitta, och lät historien ta den mesta av platsen. När PC-spelet Vampire: The Masquerade - Bloodlines släpptes 2004 så gillade jag verkligen hur de hade överfört spelsystemet till PC-världen, men tyvärr så kände jag att historieberättandet hade blivit lidande (även om det fortfarande var ett bra spel). När Dontnod Entertainment, utvecklarna bakom Life is Strange, annonserade att de höll på med Vampyr så blev jag hoppfull om…

Review Overview

Betyg

60

About Henrik Grönberg

Henrik Grönberg
Entusiastisk gamer och e-sportälskare som spelar allt från snabba FPS- till tidskrävande, turbaserade strategi-spel.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com