Filmfenix Filmrecensioner och mycket mer | Vi brinner för film -Det har gått 25 år och det är så lite jag kommer ihåg. Jag minns inte polisförhöret och jag minns inte heller rättegången och jag har aldrig pratat med mina föräldrar om våldtäkten, men den finns alltid där ändå.
Fotografen och dokumentärfilmaren Ewa Cederstam utsattes för en våldtäkt när hon var arton år gammal. I den tidigare dokumentärfilmen Kvinnans plats från 2003 låter hon åtta våldtagna kvinnor berätta vad de minns. Förmodligen var den filmen ett första steg för att göra den här. I Våga minnas återvänder Ewa Cederstam till ett förflutet som hon försökt gömma undan men som aldrig, aldrig lämnat henne. Filmen är djupt personlig och självutlämnande.
Hon återvänder till sin forna hemstad, Malmö. Kvarteren där hon bodde. Lägenheten. Hon letar upp våldtäktsdomen som i sin tur frambringar förträngda minnen. Hon var inte den enda som attackerats av våldtäktsmannen. Hon försöker rekonstruera rättegången men hon kommer inte ihåg något alls. För att försöka få mer klarhet i vad som egentligen hände utsätter hon sig för ett upprivande polisförhör. Varför har hon förträngt vissa saker? Varför agerade hon som hon gjorde?
I svåra och raka samtal med sin man, sina föräldrar och sin bästa väninna får vi följa med på en resa. Ett ämne som ingen talar om. Våldtäkt. Skammen och tystnaden. Oförmågan att säga något för vad kan man säga? Ewas dokumentärfilm är viktig. Givetvis för henne, men även för alla som utsatts för samma öde. Den har möjligheten att bryta tystnaden.
