Untitled Goose Game

Att spela ett spel där antagonisten har huvudrollen är inte ett främmande koncept i dagens industri. Tidigare har jag fått spela som lönnmördare, inbrottstjuv, diktator och grekisk gud med grova aggressionsproblem, men aldrig tidigare har jag känt mig lika ondskefull som i Untitled Goose Game, en sadistsimulator för alla åldrar.

“Det var på tiden”, tänkte jag den första gången jag såg trailern. Jag visste inte att jag behövde en upplevelse i mitt liv där man får springa runt som en gås i en fridfull liten by och skapa kaos för dess invånare, men tydligen så var detta en fantasi djupt begraven i mitt undermedvetna. Att få utlopp för denna dolda fantasi i Untitled Goose Game är en fröjd för själen, även om upplevelsen är kortvarig. 

I grund och botten är denna spelupplevelse en lättbegriplig sådan. Du spelar som en gås och ditt mål är att förstöra dagen för invånarna i en pittoresk by genom att försöka lösa pussel som finns uppskrivna på en “att göra”-lista. Några av dessa pussel kräver att du ska till exempel: stjäla en trädgårdsmästares kratta och slänga den i en sjö, traumatisera en sjuårig pojke med fobi för gäss genom att jaga runt honom tills han låser in sig i en telefonkiosk, trycka på “kvackknappen” (ja, det finns en dedikerad knapp för att kvacka i detta fantastiska tv-spel) i rätt tidpunkt för att få folk att göra illa sig m.m. Att genomföra dessa pussel är inte alltid lätt och ibland krävs det något mer kreativt tänkande för att få folk att hata dig. 

Sättet studion House House har utvecklat alla olika aspekter av spelet har satt en väldigt hög ribba för alla nuvarande och framtida spel med fåglar i fokus. Aldrig trodde jag att man kunde få det att kännas så naturligt att kontrollera en gås. Att springa, smyga, flaxa och kvacka känns väldigt intuitivt och alla dess animationer bidrog starkt till min njutning av spelupplevelsen, samt att gåsen ser väldigt välgjord ut och den passar perfekt in i den utomordentligt charmiga miljön. Musiken är även en stor bidragande faktor för spelets charm. Lite som Zelda: Breath of the Wild, mestadels av tiden är ljudspåret endast bakgrundsljud men ibland dyker det fram ett piano som spelar ett stycke musik som passar perfekt till det som händer på skärmen. Ifall man till exempel i smyg vrider på kranen för en vattenreservoar börjar det spelas en lekfull melodi i högre tempo som pågår tills en irriterad trädgårdsmästare schasar iväg dig och vrider igen kranen. 

Även om Untitled Goose Game verkar vara ett perfekt paket på ytan måste jag nämna dess svaga punkter, där den värsta är dess spellängd. I genomsnitt skulle det nog ta cirka tre timmar för en spelare att klara av alla huvudutmaningar, kanske fyra till fem ifall man räknar med alla extra utmaningar som låses upp efter spelets slut. Detta är väldigt synd då det skulle ha gynnat upplevelsen en hel del ifall det fanns ett par till områden att utforska och trakassera människor i. Under min tid med spelet stötte jag även på en återkommande bugg där jag knuffades igenom väggar och hamnade på delar av spelkartan som ingen gås borde befinna sig i. Detta var däremot inget större problem då man kan återställa spelvärlden från pausmenyn.

Detta är ett spel för dig som vill ha något nytt, annorlunda och skrattanfallsframkallande. Jag har inte blivit så här charmad av ett spel någonsin då alla aspekter av spelet bidrar till en oförglömlig upplevelse. Jag önskar starkt att min tid med gåsen var längre men enligt mig är spelet definitivt värd priset på 15.99€, samt att spelet blir guld värt ifall man spelar det med en grupp människor.

Att spela ett spel där antagonisten har huvudrollen är inte ett främmande koncept i dagens industri. Tidigare har jag fått spela som lönnmördare, inbrottstjuv, diktator och grekisk gud med grova aggressionsproblem, men aldrig tidigare har jag känt mig lika ondskefull som i Untitled Goose Game, en sadistsimulator för alla åldrar. “Det var på tiden”, tänkte jag den första gången jag såg trailern. Jag visste inte att jag behövde en upplevelse i mitt liv där man får springa runt som en gås i en fridfull liten by och skapa kaos för dess invånare, men tydligen så var detta en fantasi djupt…

Review Overview

Betyg

80

About Vladimir Stanisic

Vladimir Stanisic
En stor spelnörd med glatt humör som spenderar lite för mycket tid på nätet och framför TV:n. Vet det mesta om retrospel och gamla konsoler och försöker hålla sig själv konstant uppdaterad i dagens händelser inom spelvärlden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.