Unika favoriter: Tredje plats – The City of the Dead

The City of the Dead fick 18 poäng i vårt unika favoriter-projekt. Den valdes av Erik N. och Rikard har skrivit recensionen som du kan läsa här. De övriga inblandades åsikter läser du nedan.

Erik N. om The City of the Dead:
Jag ville välja något som jag kände representerade min kärlek till gamla och underbart dammiga skräckfilmer och som samtidigt är så pass obskyrt att så få som möjligt sett den. Valet föll på City of the Dead, delvis för att jag minns den som väldigt mysigt fotad, klassisk i sitt upplägg, men ändå inte utan att vara lite läskig. Den kanske största anledningen var dock att Christopher Lee var med, långt innan han lekte Saruman och samtidigt insprängd mitt i hans karriär som Dracula. Jag gillar tanken på att andra som vanligtvis aldrig skulle komma på tanken att se en sådan här film nu faktiskt gör det.

Mats:
Stämningen och speciellt fotot är det som gör att jag faller för filmen. Dialogen är skön medan berättandet är något långsamt. Med mer ”stoppning” skulle filmen sitta bättre. Venetia Stevenson, som spelar karaktären Nan, är perfekt som ”damsel in distress”. Både Christopher Lee och Patricia Lee är underbart läskiga i sina roller. Berättelsen fick mig att tänka på H.P. Lovecraft, även om den inte är baserad på någon av hans verk.

Erik L:
Mysrysare med mycket charm, men lite väl rak för min smak. Men det finns flera härliga scener som jag bara kan luta mig tillbaka och njuta av. Den blinda prästen är helt underbar. Har svårast för skådespeleriet från Tom Naylor i rolllen som Bill, som känns hur onaturligt som helst.

Mattias:

Kanske var den hur otäck som helst när den kom, men så här drygt 50 år senare är den i mina ögon bara en vanlig gammal skräckfilm med stelt skådespeleri. Det som talar för The City of the Dead är att den bygger upp en ganska bra stämning som regissörer i dag borde lära sig från. Men nä, jag skulle hellre se om Psycho.

Anton:
Filmen som fick mig att sluta oroa mig och börja älska Hammer-skräckisar. Lagom välspelad, oväntat spännande och med ett fantastiskt bra slut. Dessutom befriande förutsägbar och twist-fri. De du tror är onda är onda. Christopher Lee har världens ballaste handfat och hans ondska introduceras på ett utsökt enkelt, nästan banalt, sätt. Briljant i sin enkelhet!

Erik N. om åsikterna:
Jag är lite förvånad över att så pass många ändå tycker att den var värd en titt. Hade förväntat mig betydligt fler åsikter i stil med Mattias, som upplever den som daterad och gammaldags. Naturligtvis är det jättekul och om fler än Anton börjar tänka i banorna, att det kanske finns fler skräckfilmer från den här eran som är värda att se, är ju mycket vunnet.

About Filmfenix

Filmfenix

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.