Under granskning: The Division

division-01The Division är utan tvekan vårens största speltitlar och en av de största titlarna i år. Meningen är att spelet skall locka spelare under hela året genom att vara ett shooter MMO med fokus på utrustning och vapen. Man hoppas, precis som Destiny gjorde att bli ett spel som spelare återvänder till. Men kommer man att lyckas? Vi skall försöka svara på frågan genom att låta tre av våra recensenter testa spelet. Här ger de sina synpunkter efter två veckors spelande. En full recension kommer om ett par veckor.

Stefan Stanisic

För två år sedan var jag och min fru för andra gången på spelmässan Gamex i Stockholm. Mitt i allt tumult av nya spel att testa, färglada cosplayare och spexiga reklamskyltar blev vi indragna i ett slutet rum. Det tog ett tag innan vi faktiskt förstod vad som hade hänt men när vi återfått fokus förstod vi att det var en ”hemlig” testvisning vi skulle se. Det var utvecklarna från Malmöbaserade Massive som under femton minuter visade upp The Division, ett spel som jag innan bara hade sett en liten teaser från. Ett spel om ett dystopiskt, fullskaligt New York, evakuerat efter en virussmitta. Total anarki råder och ditt uppdrag var att med hjälp av andra spelare (som del av det statligt styrda superagent-teamet The Division) göra allt i din makt att ställa saker till rätta. Vi fick under demot se en väldigt massa olika spelmekaniker såsom levlande, lootande, skjutande, smygande, gömmande, massa statistik och multiplayerbaserat samarbete. Allt i ett galet snyggt och detaljrikt gestaltat New York. När vi gick ut från uppvisningen var både jag och min fru väldigt taggade på att få spela spelet men i fortfarande undrande då vi egentligen inte hade någon aning om vad det var för spel.

Nu har det gått två år och spelet har äntligen släppts.Efter av veckors av intensivt spelande har jag sammanfattat det får mig själv med två meningar: 1. Jag vet fortfarande inte exakt vad det är för genre 2. Jag kan inte sluta spela det.

Låt mig utvecklaThe Division är ett tredjepersonsskjutande rollspel med inslag av MMO. Helt enkelt ett spel som på många sätt blandar det bästa av många genrer. Jag är inte en person som är så väldigt förtjust i MMO-spel. Jag gillar inte de ofta upprepande momenten samt att vara beroende av andra för att kunna spela. Med detta sagt kan jag inte påstå något annat än att jag älskar multiplayerdelen i The Division. Det fina är att The Division i första hand är ett singelplayerspel där du aldrig blir beroende av någon annan än dig själv men med ett entourage av medspelare som hjälper dig blir upplevelsen faktiskt mycket bättre.division-02
Spelets två beståndsdelar är dels upp-levlandet för att kunna göra mer skada med dina vapen och dels att välja vilken inriktning du vill spela. De som finns till ditt förfogande är medicinsk, teknisk eller stöd (support)-klass. Det fiffiga som The Division gör är att inte låsa upp förmågorna i takt att du går upp i level utan snarare i den takt du utvecklar de olika delarna i din huvudbas. På så sätt blir det så ofta annars meningslösa samlandet av material viktigt och relevant för din karaktärs utveckling och får mig att på allvar vilja utforska stadens gömda hörn och lokaler. Nyfikenhet och upptäckarglädje belönas med visuella mästerverk ner till miljöernas minsta beståndsdelar.

The Divisions dystopiska, nedgångna och sönderfallna New York är i ironiskt kontrast nog bland de mest vackra, detaljerade och stilrena spelvärldar jag någonsin sett. Men det är inte enbart ett visuellt spektakel utan även ljuddesignen är bland de bästa jag någonsin hört. Allt från de kalla vindbriserna som susar igenom stadens ekande gator till tyngden av blykulorna som hörs när de avfyras från mitt vapen som lätt inger en och annan obehagsrysning vid varje skott som lämnar dina händer.

Handlingen är på många sätt simpel: under den extremt hektiska shoppingdagen Black Friday spreds ett gäng giftiga sedlar ut över landet och Manhattan drabbades värst. Många människor dog, staden sattes i karantän och nu ägs de olika delarna av staden av olika gäng som uppenbarligen bara dyrkar kaos och vill skjutsa på allt som rör sig. Handlingen blir tyvärr inte mycket mer inspirerande än så under spelets gång men trots att jag inte heller förväntade mig det från detta spel saknar jag mer narrativ interaktion med den redan väldigt immersiva staden och mer information om min karaktärs tillvaro i ett vidare perspektiv. Fast vem vet, det tog Destiny över ett år och tre expansioner innan det visade någon form av handling. The Division kanske kan komma och överraska på den fronten också.division-03
Istället lutar jag mig tillbaka på de tävlingsinstinkter som skickligt väcks till liv inom mig. Mekanik som hela tiden säger åt mig att bara utföra ett litet sidouppdrag till, bara utforska en lite del till av Manhattan, bara samla lite mer resurser för att bygga upp min bas och gör mig redo för ”The Dark Zone”. Det är där, i ”The Dark Zone” som spelare kan samla den bästa looten i spelet men även möta de svåraste fienderna. Det är även här den falska och luriga sidan av multiplayerdelen av spelet kommer in, för du kan både gå in med ett gäng medspelare och hjälpas åt att samla nya vapen och material men när du minst anar det kan en spelare skjuta dig i ryggen och sno allt ditt hårt förtjänade gods.

Så, ja, The Division är ett otroligt underhållande, välutvecklat och snyggt spel som jag har spenderat många timmar med och känner att jag kommer spendera en hel del till med. Nu ryktas det om att fler delar av New York kommer att låsas upp, och jag kommer kunna röra mig även i Central Park och Brooklyn. Även om det bara hittills är rykten kan jag inget annat påstå än att jag längtar efter att se hur The Division kommer att utvecklas till förhoppningsvis ett av de bästa MMO-spel som någonsin gjorts.

Gabriel Hector

När ett spel är omgärdat av en sådan hype som the Division har varit sedan det avtäcktes på E3 2013 drabbas jag ofta, som folk gör, av en kraftig besvikelse när spelet till slut hamnar i mina händer. Men den här gången har jag istället hållit mig på okristligt avstånd från all Division-rapportering och gav mig in i spelet med ett sinne som ett blankt papper. Nu när jag har kommit en bit in i upplevelsen kan jag med säkerhet säga att det är ett härligt MMORPG med extremt välarbetad miljö- och gränssnittsdesign som Massive har knåpat ihop. Däremot känner jag mig tveksam om hur länge dess gameplay kommer hålla mig kvar i spelet. Som i alla bra shooters är det en fröjd att ha ihjäl folk till höger och vänster men än så länge känns inramningen med ett postapokalyptiskt och -pandemiskt New York långt mer som en bekvämlighet för utvecklarna än som en vänlig gest mot oss spelare. En riktigt bra matchmaking gör dock att jag, trots att jag är en ensam spelare, än så länge ofta trånar efter att dyka tillbaka in i the Division.division-04

Pär Wirdfors

Egentligen har jag inte tid med spel som detta. Jag har kanske tio timmar i veckan som jag kan lägga på spel om jag aktivt väljer att fokusera min fritid på det. Att då spela ett spel som kräver min fulla tid verkar dumt. Samtidigt så lockar the Division med en intressant värld och jag har alltid varit svag för lootdrivna spel (spelar alldeles för mycket Diablo III). Så jag bestämde mig för att kasta mig i elden och sa var jag hamnade. Efter två veckor har jag bara skrapat på ytan av vad Massive har att erbjuda men det känns samtidigt att om de kan lyckas hålla igen spelet med en bra blandning av gratis content och DLC så kan jag tänka mig att återvända i omgångar precis som jag med jämna mellanrum spelar Battlefield 4 trots att jag inte är särskilt bra på det. Men jag har kul och det är samma ska här. Jag har kul. Kommer the Division att hålla? Det är frågan jag också ställer mig men efter fyra veckor tror jag att jag vet svaret. Kommer jag tillbaka då så kommer jag komma tillbaka igen och igen.

About Filmfenix

Filmfenix

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.