Tyrannosaur

Paddy “Dead man’s shoes” Considine levererar sin regidebut som är en riktig käftsmäll! En kärleksfilm helt utan rosa skimmer, snarare engelsk socialrealism när den är som bäst.

Änklingen Joseph bor i en nedgången stadsdel i en onämnd engelsk stad. Hans enda vän, hunden, dör och han blir ännu ensammare och livet har inte mycket att erbjuda honom. Han möter då Hannah, en religiös kvinna som lever i ett mindre hälsosamt förhållande med en man som misshandlar henne. En inte alltför bekväm och samtidigt lite komplicerad vänskap dem emellan inleds. Joseph vill egentligen inte släppa in någon i sitt liv för som han säger “Because I’m not a nice human being”. Hans stora tyngd är hans fru som gick bort för fem år sedan, en kvinna han fortfarande älskar men samtidigt hatar och han vågar inte gå vidare med livet.

Den som ligger bakom filmen är Paddy Considine och han har potential att bli en av mina favorit-film-snubbar! Redan med den fantastiska Dead man’s shoes från 2004 visade han en rå, osminkad och naken bild av livet i det mindre välställda England. Han både skrev och spelade huvudrollen i den filmen och gjorde det med bravur. Den filmen är en personlig favorit och den följer Paddy nu upp med en om möjligt ännu naknare och råare skildring av Englands baksida. Denna gång låter han andra agera framför kameran och istället har han skrivit och regisserat filmen. Tidigare har han haft hjälp av Shane Meadows (This is England), men står nu på helt egna ben med sin regidebut, och vilken debut sen! Han belönades med pris för just bästa debut-regissör av BAFTA, BIFA, Satellite awards och Sundance festivalen. Jag får inte så lite Mike Leigh-vibbar av denna film, men det är också bättre än något jag sett av honom.

Det är tokbra skådespel från alla skådespelare genom hela filmen och Peter Mullan (Red Riding-trilogin, Trainspotting, Harry Potter och Dödsrelikerna) gör nog sitt livs roll. Hans porträtt av änklingen Joseph är väldigt utlämnande och han gör mästerverk med små medel.

Som den misshandlade Hannah ser vi en precis lika bra Olivia Colman (Järnladyn och mängder av TV). Dessa två lyfter varandra och det är helt enkelt mästerligt skådespeleri som är vardagsnära, utan utsvävningar eller överdrifter, det känns bara väldigt äkta!

Se denna film när du vill ha något äkta, jordnära och gripande utan flashiga effekter och hål i storyn och behöver rensa systemet från Hollywood-dravel.

About Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.