Tulpanfeber

År 1634 fullkomligt blomstrade handeln för tulpaner i Amsterdam. Tulpanlökar kunde ändra livet för holländarna, men det var en fin balansgång mellan rikedom och konkurs. Mitt i detta yrväder av färgade kronblad blommar en kärlek ut. Nygifta Sophia (Alicia Vikander) och konstnären Jan förälskar sig och inleder ett förhållande som måste hållas hemligt för hennes make, den rike Cornelis (Christoph Waltz).

När den kalla frosten drar över en stackars tulpan vet vi att den kommer att dö, förr eller senare. Och de kalla vindarna drar in tidigt i filmen. Dramatiken börjar då Cornelis vill beställa ett porträtt på sig och sin fru och de bjuder in konstnären Jan till sitt hem. Snart börjar Jan dagdrömma om sin klient Sophia, och rätt ur tomma intet inser han att han är förälskad i henne. Jag blir fullständigt mållös av denna totala brist på uppbyggnad till känslor, om än till och med förvånad. Jag känner mig som Robin i TV-serien How I Met Your Mother när huvudkaraktären Ted säger ”I love you” till henne på första dejten. Bortom den här scenen finns det ingen räddning för filmen. Det blir total snöstorm. Tulpanfeber kan inte längre hålla värmen hur mycket den än gnider händerna mot varandra och till slut vissnar den och dör, ett kronblad i taget.

Sophia och Jan som tydligen ska vara omåttligt kära i varandra. ”Okej”.

Men vårvindarna blåser in från annat håll. Sophias tjänarinna har en genuin romans med fiskhandlaren och deras kärlek är inte bara mer trovärdig, den är dessutom mer intressant och fångar mitt intresse över hur det ska gå för de tu. Men precis som allt annat i den här filmen blir det till slut ett ofokuserat yrväder eftersom det är så många saker som händer samtidigt. Saker som saknar värde och mening och agerar mer som utfyllnad.

Sophias äkta make Cornelis är till slut den vi känner mest empati för. Han har trots sin förutsägbara inledning i berättelsen lyckats undgå ärketypen av uppblåst mansgris. Cornelis är rentav ångerfull för sina tidigare mansgrishandlingar i livet och på grund av detta hoppas man rentav på ett ”lycklig i alla sina dagar”-slut för honom. Det är mer än vad jag någonsin kommer att önska för Sophia och Jan.

Christoph Waltz i sin roll som Cornelis

År 1634 fullkomligt blomstrade handeln för tulpaner i Amsterdam. Tulpanlökar kunde ändra livet för holländarna, men det var en fin balansgång mellan rikedom och konkurs. Mitt i detta yrväder av färgade kronblad blommar en kärlek ut. Nygifta Sophia (Alicia Vikander) och konstnären Jan förälskar sig och inleder ett förhållande som måste hållas hemligt för hennes make, den rike Cornelis (Christoph Waltz). När den kalla frosten drar över en stackars tulpan vet vi att den kommer att dö, förr eller senare. Och de kalla vindarna drar in tidigt i filmen. Dramatiken börjar då Cornelis vill beställa ett porträtt på sig och…

Review Overview

Betyg

40

About Nathalie Leth

Nathalie Leth

Även om inget tycks kunna rubba hennes favoritfilm Definitely, Maybe från första platsen så är jakten ständigt igång efter nya filmupplevelser. Varesig det rör sig om en prasslig chipspåse och häftig thriller eller tio kilo choklad med det senaste romantiska dramat så kan man räkna med att Nathalie redan är på plats. Om filmen dessutom är gjord av Denis Villeneuve eller har Jake Gyllenhaal i någon av rollerna så finns det inget väder som stoppar henne från att se detta på bioduken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com