True List: Unbelievable

Netflix nya miniserie Unbelievable är verkligen en otrolig och ofattbar historia, och dessvärre är den baserad på verkliga händelser. Serien är inspirerad av den Pulitzerprisvinnande artikeln An Unbelievable Story of Rape som publicerades av ProPublica och The Marshall Project. Reportrarna T. Christian Miller och Ken Armstrong har intervjuat huvudpersonen Marie (hennes mellannamn) som anklagades för att ha lämnat falskt vittnesmål efter att ha gjort en anmälan om våldtäkt i hennes hem.

Serien handlar om två, eller från början tre, parallella utredningar om våldtäkter i olika delar av USA som under seriens gång flätas samman. I första avsnittet möter vi Marie (Kaitlyn Dever) som har haft en brokig uppväxt, där hon slussats mellan olika fosterhem sedan hon var liten. När vi kommer in i serien är hon 18 år och bor på ett ungdomsboende i egen lägenhet. Hon har som sagt var haft en svår uppväxt men hon är skötsam, jobbar, har många vänner och ser trots allt ganska positivt på livet. Marie försöker alltid att lita på människor fast hon ofta blivit sviken, hon har två före detta fostermammor som hon fortfarande har bra kontakt med.

Första avsnittet börjar med att hon får träffa en manlig polis och berätta om våldtäkten, strax därefter får hon möta två manliga kriminalare och berätta allt igen. Någon dag senare måste hon berätta allt igen för samma poliser, hon måste även skriva ner hela sitt vittnesmål trots att hon självklart mår väldigt dåligt. Hon håller ändå modet uppe, hon har bra stöd av vänner och ”familj” som tar hand om henne. Men ganska snart förändras allt. Människor runt om henne tycker att hon inte ”beter” sig som ett våldtäktsoffer och dessvärre blir hon misstrodd av de personer hon litar på mest.

Efter flera besök på polisstationen där hon måste berätta samma historia om och om igen så ändras vissa detaljer i hennes historia. Något som gör att kriminalarna sätter hård press på henne, vilket leder till att hon slutligen drar tillbaka sin anmälan för att slippa alla frågor. Marie går helt plötsligt från att vara offer till att vara en lögnare, hon slutar tro på sig själv, hon förlorar alla sina vänner och sin tro på rättssystemet, samtidigt som hon mår extremt dåligt.

I andra avsnittet möter vi ett nytt våldtäktsoffer och en ny kriminalare Karen Duvall (Merritt Wever) i en annan stad. En kvinnlig kriminalare som bemöter den våldtagna kvinnan på ett helt annat sätt, hon tror på sitt offer från början till slut. Ganska snart lyckas hon koppla ihop sitt fall med ett liknade fall i en annan stad, där det finns en annan kvinnlig kriminalare Grace Rasmussen (Toni Collette) som står på offrets sida. Tillsammans påbörjar de en jakt på en otroligt hänsynslös våldtäktsman som inte följer några mönster.

Personligen så tror jag och hoppas att serien kan bli extra viktig i USA, eftersom mycket handlar om att olika polisdistrikt inte delar information med varandra. Vilket leder till att gärningsmän kan upprepa samma brott i olika distrikt och aldrig kopplas samman med något som hänt i ett annat distrikt. Förhoppningsvis blir det en förändring där och jag hoppas att poliser kommer utbildas i hur de ska bemöta våldtäktsoffer.
Regi, foto och skådespeleri är utomordentligt serien igenom. Jag tror inte att någon som ser Unbelievable lämnas oberörd, att den är baserad på verkliga händelser är skrämmande men viktigt för saken. Serien är inte för alla, den är otroligt stark och känslosam och delvis våldsam så känsliga tittare varnas som Netflix själva skriver i början av serien.

Lite snabba fakta:
IMDb betyg just nu 8,7
Miniserie: 8 avsnitt
Kan ses på: Netflix
Mitt betyg: 9/10
Trivia: Om du vill veta vad den riktiga Marie tycker om serien, så kan du läsa artikelförfattaren Armstrongs Twitter, han har fortfarande bra kontakt med henne.

Trust and help each other and don’t let this happen again #metoo

Bilder © Netflix

About Angela Ljungkvist

Angela Ljungkvist
Filmhistorien är magisk. Hollywood gör mycket bra men också mycket dåligt. Fransk film ligger nära mitt hjärta. Skräckfilm är min hatkärlek och jag ser det gärna men med lampan tänd. Älskar 40-och 50-talets filmstjärnor och dess skapare samtidigt som jag beundrar Nya vågens nakenhet. 90-talet är förmodligen det allra bästa årtiondet inom film. Tim Burton är sagolik och Tarantino är min stora kärlek.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.