True Detective

Matthew-McConaugheyAmerikanska södern är ett mustigt ställe att låta historier utspelas på. Släpiga dialekter, religiös fundamentalism och en skräckinjagande fauna med mystiska träsk. Vi har sett det förr och kommer garanterat att se det igen och ofta är det rätt fantastiskt. En påkostad detektivhistoria i åtta avsnitt från HBO kan vara den perfekta berättelsen att berätta i den miljön.

Jakten på en seriemördare startar 1995 och fortsätter sedan 2012. De två poliserna som arbetade med fallet blir själva förhörda av någon anledning. Det tycks som om kvinnor blir mördade och små barn försvinner. Finns det satanistiska förtecken? Är det någon som försöker sopa igen spåren? Kan man vara säker på att någon av poliserna inte är iblandade? Vi följer Martys (Woody Harrelson – Now You See Me) och Rusts (Matthew McConaughey – Mud) detektivarbete och minst sagt kantiga vänskap genom 17 år där mördaren hela tiden tycks glida undan.

10-true-detective-4Man kan inte säga att True Detective är anspråkslös och det är skönt med serier som verkligen siktar högt. Den strävar mot perfektion och kommer bitvis riktigt nära. Jag kan tycka att den tappar i koncentration under de sista två-tre avsnitten när den sakta lämnar det taggiga och karaktärsbundna, för att istället bli allt mer traditionell. Själva upplösningen, även om den lämnar en del behagligt öppet, är dessutom en besvikelse för mig där det återigen igen känns allt för bekant. Vägen dit är däremot till stora delar både stämningsfull och spännande, där berättandet får ta lite tid på sig och det finns ett ordentligt sug i allt mörker.

Att göra en tv-serie till något som kan liknas vid en enda lång film med en speltid på över sju timmar skapar en hel del intressanta förutsättningar. Utan några krav på en speciell inre dramaturgi i varje enskilt avsnitt, får skeenden ta den tid de behöver utan att det för den skull känns långsamt. Det finns hela tiden ett fint fokus och en balans mellan karaktärsutveckling, stämningsuppbyggnad och berättande av historien. Som jag nämnde i inledningen får den amerikanska södern fungera som dyster skådeplats, och den får verkligen utrymme att jäsa. Långsamma åkningar längs ödsliga vägar, inte sällan kantade av gråa industriområden. Karaktärer som hela tiden verkar lägga lika mycket tid försjunkna i sina egna tankar medan de blickar ut över landskapet genom bilfönstret, som att faktiskt prata med varandra. Vackert fotad och musiksatt får True Detective en personlig stil som inte känns överdrivet stiliserad eller överarbetad. Den lyckas då lura mig att det är ungefär såhär det känns att vara i Louisiana och som polis ständigt tvingas hantera vad vi människor utsätter varandra för.

Church4.998153ba2083cf214ffe0b0ce75d4e721-1024x576Även om det naturligtvis saknas vettiga kvinnliga karaktärer, har det åtminstone lagts ner lite krut på herrarna Harrelson och McConaughey. Inledningsvis framstår de som grovt skissade stereotyper. Den ene en familjefar, visserligen kompetent, men som ser jobbet som ett jobb och inte så gärna vill problematisera sitt liv. Den andre har drabbats hårt av livet och utvecklat ett cyniskt skal samtidigt som att borra in sig i arbetet verkar vara det enda som har någon mening. I takt med vad som händer dem och vad som händer i deras liv, blir porträtten mer nyanserade. Harrelsons sätt att förhålla sig till sin hustru, sin familj och kanske till kvinnor i största allmänhet innehåller en del funderingar som i någon mån kompenserar för att det i övrigt är en redig korvfest till serie. Trots att de båda männen på många sätt beter sig illa mot varandra och mot andra, engagerar man sig i deras öde. För mig fungerade deras motvilliga samarbete under seriens första halva betydligt bättre än när den ska ställas på sin spets och sedan mot slutet söka sig mot marker jag helst sluppit. Hanteringen av karaktärerna och deras ganska tragiska liv fungerar fint ihop med resten av berättelsen.

Detektivarbetet går sin sakta mak och blandas upp med tacksamt mycket annat för att inte bara bli två män som följer ledtrådar till världens ände. Att låta det hela spänna över 17 år, där olika delar av pusslet faller på plats vid olika tillfällen, ger en nödvändig spänst till en historia som nog hade känts endimensionell om den berättats på något annat sätt. Även om man harvar runt i uttjatade ämnen som rituella mord, smutsiga rednecks och mystiska symboler med någon form av skuggliknande mästerskurk i bakgrunden, får det tack vare den snygga kostymen och den utkavlade formen, ändå en känsla något fräscht. Åtminstone fram till slutet. Den sammanbitna tonen och ständiga eländet hade förmodligen kunnat bli antingen fruktansvärt trist eller nästan parodisk om det inte vore för några nödvändiga uns humor begravd i dialogerna.

true_detective_hNaturligtvis gör både McConaughey och Harrelson bra ifrån sig i huvudrollerna. De har ett bra manus och jobba med och har gjort det yttersta med sina karaktärer. Nästan alla andra hamnar i periferin och jag har redan svårt att minnas om någon skulle vara värd att nämna. Det här en en stark tvåmannashow och det räcker väl egentligen. Som serie betraktat är True Detective en dos skickligt genomförd spänning som verkligen spänner sina seniga muskler under en smutsig brynja och inte vill leverera något annat än ett mästerverk. Den når bara nästan hela vägen fram, men naturligtvis ska man se den.

About Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.