Triumfens ögonblick

I svallvågorna efter första världskriget sjuder världen av förhoppningar och framtidstro. 1924 års Olympiska spel är det stora målet för ett gäng brittiska löpare. De ska besegra alla andra och ta hem guldmedaljerna. Triumfens ögonblick är ett historiskt drama baserat på verkliga händelser och 1981 års bästa film enligt Oscarsjuryn! Jag har en helt annan åsikt…

I Triumfens ögonblick får vi följa ett gäng brittiska löpare och deras väg mot de Olympiska spelen 1924. Vi får följa löparna under deras väg mot tävlingarna och filmens slutakt utspelas under de första moderna Olympiska spelen. Harold är jude och han möts av fördomar och han får strida för att få skolans stöd. Erics problem är av en annan art. Han är en djupt troende kristen som vacklar i valet mellan löpning eller missionsarbete. Riktigt dramatiskt blir det för honom när hans kvallopp i OS ligger på en söndag. Ska han verkligen ge upp loppet utan att springa?

Detta är en trist film! Regissören Hugh Hudson lyckas verkligen inte bygga upp någon spänning alls. Under stora delar av filmen kände både jag och min sambo att filmen helt saknade dramatik och det kändes som om vi tittade på de dramatiserade partier som brukar finnas i historiska dokumentärer på History Channel eller Discovery. Bättre än så var det inte. Det är ytligt och hafsigt och ofta andefattigt. Ett exempel är när den judiska löparen blir pressad av skolans ledning vilket mest blir ett ”Jaha” då man helt missar att gå på djupet med den antisemitism som var mycket vanlig över hela världen på denna tid. Det blir ofta mer ett återberättande än ett dramatiserande. Att filmen vann en Oscar för bästa film 1981 kändes först otroligt, men när jag tittade på konkurrensen (Atlantic CityReds och On Golden Pond) är det lite lättare att förstå, även om det hade varit häftigt om Oscarsjuryn gett statyetten till Jakten på den försvunna skatten, vilken också var nominerad.

Bild och ljud är heller inget att bli lycklig över. Inte katastrofala men klart tråkiga. Lite bleka och det syns att filmen har några år på nacken. Några ord måste väl sägas om den av Vangelis skrivna musiken. Den är stundtals väldigt vacker och den har fått ett eget ljudspår så man kan höra den utan störande dialog. En sak bara, den är alldeles för modern (eller snarare 80-tals typisk) i soundet för att verka naturligt i en film om 1920-talet. Det ökade bara min känsla av att filmen var något onaturligt och konstlat.

Men nu är detta ändå klassat som en klassiker av folk som förstår bättre (eller sämre) och en sån film bör få en bra utgåva med bra extramaterial. Här har man gjort ett bra jobb för det är en välfylld meny med extramaterial man möts av. t.ex. flera dokumentärer om filmen och någon om OS 1924 vilka säkert kan roa de som gillar filmen.

Mina slutord är dock hårda för i helhet kan jag inte annat än avråda från denna trista film.

About Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com