Trials of Mana

Verkar definitivt som att remakes och remasters ligger i tiden nu! Med ett lyckat, om än debatterat och kontroversiellt, genomförande av Final Fantasy 7 Remake så gav jag mig på ett annat kultförklarat JRPG i form av ”Seiken Densetsu 3”, eller Trials of Mana som det blev känt här i väst. Kunde även detta behålla charmen av det gamla men samtidigt införa något nytt som kommit med spelutvecklingen under dessa 25 år sedan originalet släpptes?

Stora bossar i nya Trials of Mana!

För er som inte är bekanta med spelet sen tidigare så är historian i stort knappast något nytt under solen, så vi kör igenom det snabbt. Mana håller sakta på att försvinna från världen, då Managudinnan, som har förvandlats till ett träd, håller på att vittra sönder. En ”onding” vill ta över världen, detta genom att absorbera alla mana i världen och i stort sätt bli en gud. Detta görs genom att manipulera olika fraktioner i världen så att de hamnar i krig i syfte med att komma åt de åtta manastenarna som är utspridda i världen. De både innehåller en ofantlig mängd mana, men också var sin ”Benevodon”, monster som blivit inspärrade för att skydda världen av Managudinnan för länge sedan. Våra hjältar måste därför komma på ett sätt att hjälpa managudinnan återfå sin styrka, så de på så vis kan låta mana flyta fritt i världen igen, och samtidigt stoppa ondingen från att ta över världen. Inga konstigheter, eller hur?

Slå på äventyrstrumman!

Men något som skiljer sig från det vanliga är lite vilken hjälte som man bestämmer sig för att spela. I många liknande spel så har du oftast en huvudkaraktär och/eller en större skara följeslagare som introduceras under spelets gång. I Trails of Mana får man istället välja sin huvudkaraktär från en av de sex karaktärerna i spelet, och sedan sina två följeslagare från resterande fem. Dessa är de som man kommer att spela genom resten av spelet sen. De sex karaktärerna representerar ganska arketypiska ävntyrsklasser; en krigare ed svärd, en tjuv, en magiker, en präst, en amazon med spjut och sist en kamportande ”beastman”. Jag tänker inte gå djupt in på de olika karaktärerna, och deras olika historier, men kan i alla fall nämna att de är indelade i tre par vars historier är till en viss del sammanknutna med varandra, till stor del på grund av vilka underhuggare till slutbossen som är skickade till deras respektive del av världen.

Kan vara en del att hålla reda på under striderna

När det kommer till striderna så har de fått sig ett litet lyft i form av ett två-knappars kombosystem. Man har snabba attacker och tunga attacker, och hur man kombinerar och timear dessa så utför man olika attacker. Där till har man givetvis en massa specialattacker och besvärjelser som man får tillgång till beroende på vilken klass man väljer under spelet. På det hela så fungerar det riktigt bra, och helt klart en förbättring i från originalet, samt att det har gjort boss-striderna roligare också. Tyvär så kvarstår problemet fortfarande med sina kompanjoner. Det går snabbt och lätt att byta vilken av karaktärerna man kontrollerar, man kan även ge kommandon till de andra så som att utföra en speciell attack eller använda ett viss utrustning. Man har till och med möjlighet att till viss mån bestämma hur mycket resurser i form av mana, föremål och annat som datorn ska använda sig av när man inte kontrollerar dom direkt, men tyvärr så måste man ändå sitta och vara barnvakt åt sina två kompanjoner. De har en tendens att vilja ställa sig i varenda områdesattack en boss slänger ur sig, och de få gångerna de bestämmer sig för att undvika en av dessa, så gör de det rätt in i en annan. Det leder till att en stor del av striderna bara går ut på att hela upp eller återuppliva sina kamrater istället för att kunna slåss.

Hmm, svårt val…

Nu tänkte jag att vi ska prata lite kort om leveling-systemet, då det var en av de aspekterna som fick mig att spela originalet för så länge sedan. Varje gång man går upp en nivå så får man ett visst antal poäng att spendera på sina olika egenskaper, så som styrka, intelligens, och uthållighet. Vid vissa uppnådda nivåer så låser man upp nya förmågor eller attacker. När man sedan når nivå 18 så får man chansen att byta till en ny klass. Då finns det en ”ljus” och en ”mörk” väg att gå, och beroende på vilken klass man väljer så får man tillgång till nya attacker och förmågor. Man höjer också max nivån på ens egenskaper. Sedan får man chansen att göra samma sak när man når nivå 38, och beroende på vilken klass man valde i början får man då välja mellan två nya klasser. Denna sista uppgraderingen kräver också att man har ett specifikt föremål, som man då måste hitta. Alltså har man totalt 4st slutklasser som man kan bli. Men utan att säga för mycket, så har man chans att nå upp ytterligare ett steg i klasslistan när man har klarat av spelet. Då bestäms ens slutliga klass av vilken väg man valde ursprungligen (ljus eller mörk). Ovan på allt detta så har man även möjlighet att både nollställa sina poäng man har satt ut, och även möjlighet att helt välja om sina klasser om man hittar rätt föremål för dessa. Detta är något som jag tycker är en riktigt bra förändring, då man har möjlighet att testa på alla olika spelstilar som ens karaktärer kan erbjuda, utan att behöva spela om spelet varje gång.

Flashiga effekter när man trollar!

Grafiken är väl där man självklart ser den tydligaste förbättringen, och där jag tycker dom har lyckats bäst med spelet. Nu får vi hela världen presenterad i en trevlig, ”Dragon Quest”-esque stil i 3D, med coola miljöer och fräcka effekter från magi och attacker. Även musiken och effekterna har fått sin uppgradering, samtidigt som man behållit charmen. Dock så gjorde man valet att ge alla viktigare karaktärer röster, vilket är något man kunde ha skippat, åtminstone när det kommer till den engelska versionen av detta. Dock är det en av karaktärerna som, bara i sig själv, gör att man verkligen borde ha skippat idén med dubbning helt. Där den engelska dubbningen till största del känns stel, klumpig och utan någon större inlevelse, så har prästen, Charlotte, har en talegenhet som jag antar skulle få henne att framstå som mer barnslig. Hon pwataj nämligen såhäw vawje gång hon öppnaw munnen! Och så här står det dessutom i den textade delen också! Jag är glad att jag INTE valde att ha med henne i mitt gäng när jag valde karaktärer i början, för dom få gångerna som jag stötte på henne under spelets gång så så jag till att skippa dialogerna så fort jag bara kunde. Jag stod ut med den engelska dubbningen i cirka en tredjedel av spelet innan jag bytte till den japanska versionen. Den kändes åtminstone mer naturlig än den engelska.

Landa vid nästa ljuspunkt..!

I stora drag så tycker jag detta var en bra remake, eller åtminstone en trogen sådan. Charmen från originalet finns kvar, och storyn är densamma som man följer. Uppgraderingen till striderna och leveling-system är riktigt bra och det som lyfter spelet i mitt tycke. Tyvärr så märks det att originalet är 25år gammalt, då storyn känns ganska krystad emellanåt, vilket definitivt inte hjälps av de dubbade rösterna. Att man sedan har kombinationen av uppdragsmarkörer som pekar vart man ska gå, och att det inte finns så mycket nytt sidoinnehåll gör att man inte får någon större lust att utforska världen, och det blir då väldigt enkelspårigt. Jag vill åndå rekommendera detta spel, speciellt om du är en fan av orginalet… men skippa Charlotte, för din egna mentala hälsas skull!

Verkar definitivt som att remakes och remasters ligger i tiden nu! Med ett lyckat, om än debatterat och kontroversiellt, genomförande av Final Fantasy 7 Remake så gav jag mig på ett annat kultförklarat JRPG i form av "Seiken Densetsu 3", eller Trials of Mana som det blev känt här i väst. Kunde även detta behålla charmen av det gamla men samtidigt införa något nytt som kommit med spelutvecklingen under dessa 25 år sedan originalet släpptes? Stora bossar i nya Trials of Mana! För er som inte är bekanta med spelet sen tidigare så är historian i stort knappast något nytt…

Review Overview

Betyg

70

About Henrik Grönberg

Henrik Grönberg
Entusiastisk gamer och e-sportälskare som spelar allt från snabba FPS- till tidskrävande, turbaserade strategi-spel.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.